Du kan också lyssna till denna andakt/meditation genom att klicka här.
Dessa meditationer finns också som Podcast (info längst ner i inlägget).
+
”Upprörs ni, så synda inte. Säg där ni ligger på er bädd: ’Var stilla!’” – Ps 4:5
+
I den vers vi stannar till inför idag, nämner David två saker som alla människor kan känna igen sig i: alla människor har blivit upprörda, och alla människor har syndat. Men här finns en grundläggande skillnad: Det förstnämnda, att bli upprörd, är något som vi människor har olika lätt för och som tar sig olika uttryck hos oss, utifrån det faktum att vi är skapade med olika slags temperament och uttryckssätt. Det sistnämnda, syndandet, är däremot något som vi alla är lika skyldiga till. Paulus konstaterar i Rom 3:23: Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud.
Det ska sägas att dagens vers inte beskriver upprördheten i sig som synd. Snarare verkar David varna för vreden och upprördheten, eftersom den kan fresta oss att göra sådant som bryter mot Guds vilja. David uttrycker en liknande tanke i en annan av sina psalmer, där han skriver: Stilla din harm, låt din vrede slockna, reta inte upp dig, det leder bara till ont (Ps 37:8). Paulus citerar dagens vers när han vägleder församlingen i Efesos i vad som hör till det nya livet med Kristus, han skriver: Grips ni av vrede, så synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede (Ef 4:26). Upprördhet är inte synd, men kan leda till synd.
Också Jesus har något att visa oss här. Evangelierna berättar vid några tillfällen om hur även Jesus kunde bli upprörd. Det förmodligen mest välkända exemplet är när han vid ett tillfälle blir så upprörd över hur templet i Jerusalem missbrukas, att han beslutar sig för att rensa ut all försäljning av offerdjur och allt pengaväxlande från tempelområdet. (Se Matt 21:12–17; Mark 11:15-19; Luk 19:45–48; Joh 2:13–22). Jesus kunde bli upprörd, och upprördheten kunde också leda till handling. Men eftersom Guds Ord visar oss att Jesus varit som vi men utan synd (Heb 4:15), så kan vi sluta oss till att upprördhet i sig inte måste vara synd, liksom det inte heller måste vara synd att agera på sin upprördhet.
På samma gång valde Jesus många gånger att vara stilla, när han själv behandlades på ett sätt, som hade gjort många andra människor rättmätigt upprörda. Ett särskilt tydligt exempel på det är den lydnad och ödmjukhet med vilken Jesus gick lidandets och lydnadens väg mot korset, för vår skull. Profeten Jesaja får profetera om Jesu stillsamma lydnad med följande ord: Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom. Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade inte sin mun. (Jes 53:6–7).
Jesus är vår förebild i ödmjukhet, inte för att han aldrig någonsin blev upprörd, utan eftersom han upprördes mer när andra blev illa behandlade än när han själv blev det. Han kunde uppröras, utan att synda. Där finns något att upptäcka också för dig och mig.
+
Bön: Gode Gud, käre himmelske Fader, du är Gud från evighet till evighet. Tack för din trofasthet och nåd, idag och alla dagar. Tack att du blev människa för att visa oss vad sann ödmjukhet är. Hjälp mig att uppröras mer över när andra far illa, än när jag själv gör det. Kom, Herre, till mig med din helige Ande och vägled mig, så att jag vet när jag ska handla, och när jag ska vara stilla. Det ber jag i Jesu namn, Amen.
+
De inspelade psaltarmeditationerna finns också publicerade som PodCast på Spotify, Podbean, Samsung Podcasts och Amazon Music/Audible. Sök på ”Psaltarmeditationer”, så kommer du rätt. Varmt välkommen att lyssna också där, och tipsa gärna andra att lyssna. Frid och allt gott.
+
Angående musiken i inspelningen:
Don’t Forget Me by Spheriá | https://soundcloud.com/spheriamusic
Music promoted by https://www.chosic.com/free-music/all/
Creative Commons CC BY-SA 3.0
https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/
Dagligt Bröd 