2020-10-26: Kvällsandakt

Måndag, 26 Oktober, 2020.
Psalm 234 – ”O salighet, o gåtfullhet”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Psaltaren 49:11–21

Man ser att de visa dör, med dåren och narren går de bort och lämnar sin egendom åt andra. Graven blir deras hem för evigt, deras boning för alla tider, fast de haft jordagods i sin ägo. Människan i all sin glans är utan förstånd, hon liknar de oskäliga djuren.

Så går det för dårarna och för dem som lockas av deras tal: likt får drivs de till dödsriket, döden blir deras herde. [—] Men mig skall Gud köpa fri, han skall ta mig ur dödsrikets grepp.

Oroa dig inte när någon blir rik och välståndet växer i hans hus, ty ingenting får han med sig i döden, hans rikedom följer honom inte dit ner. Fast han räknar sig som lycklig i livet och prisas för att det gått honom väl, går han ändå till sina fäder, till dem som aldrig ser ljuset mer. Människan i all sin glans är utan förstånd, hon liknar de oskäliga djuren.

Betraktelse

Ikväll kan vi fokusera särskilt på vers 16 i denna psalm: ”Men mig skall Gud köpa fri, han skall ta mig ur dödsrikets grepp.”

I den förra officiella, nu hundra år gamla svenska bibelöversättningen (1917) lyder orden: ”Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, han skall upptaga mig”. Kombinerar vi de två översättningarna, lär vi oss tre saker: 1. att köpa fri = förlossa (alltså det man gör med en slav, betalar ett ofta högt pris för att göra slaven till en helt fri människa), och likaså 2. att dödens (dödsrikets) grepp om oss är extremt våldsamt och destruktivt – döden förintar oss till kropp och själ och tar ifrån oss allt av värde.

Det tredje vi ser bättre är 3. att ”upptaga” är det verb som används om de enda två personer i hela Gamla testamentet som inte dör: Henok, som ”levde i gemenskap med Gud. Sedan fanns han inte mer, ty Gud tog honom härifrån” (1 Mos. 5:24), och Elia som ”tas bort” från jorden upp till himlen i en vagn av eld med hästar av eld (2 Kung. 2:10 f).

Vi kan ana att psalmisten faktiskt för egen del (och för den rättfärdiges del) tänker sig en fortsättning efter den för alla oundvikliga fysiska döden, alltså en uppståndelse från de döda som leder till ett evigt liv med Gud. Ännu tydligare ser vi samma tanke i ”visdomspsalmen” Psalm 73, som kraftfullt tar upp den plågsamma insikten att många rättfärdiga människor får enbart svåra och plågsamma liv, medan det går många rika och gudlösa väl hela livet fram till deras fridfull död; hur kan Gud vara så orättvis?

Så länge den frågan fyllde mitt sinne, skriver psalmisten Asaf, ”var mitt sinne bittert och det sved i mitt hjärta, då var jag utan förstånd, som ett oskäligt djur inför dig. Men nu är jag alltid hos dig, du håller mig vid handen. Du leder mig efter din vilja, du för mig på härlighetens väg. Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden. Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt.” (Ps. 73:21–26).

Detta är bara ett steg från Daniels bok, kap. 12, där vi möter den klara tron på en uppståndelse från de döda, som alla människor ska få erfara, varefter följer mötet med Gud ansikte mot ansikte. För somliga är det en glädje och salighet utan gräns, för andra raka motsatsen. Människors bittra och besvikna frågor om livets orättvisa och meningslöshet kommer inte få sina slutliga och tillfredsställande svar förrän vi är framme hos Gud själv i evigheten. Så det är dit all vår bön, vårt hjärtas samtal med Gud syftar.

Förbön

Tack, käre far, för också den här dagen som nu går mot sitt slut. Tack för att du alltid ser mig och känner mig helt igenom. Herre, du vet ju att jag inte förstår allt som sker, men jag ber dig: bevara mig den här dagen och alla mina kvarvarande dagar i din närhet och i din kärlek. Kom och var hos mig med din frid när oron och frågorna ansätter mig.

Käre far, inför denna natt överlämnar jag till dig all oro, all rädsla och all ångest, och alla som människor som lever i detta just nu. Herre, bär oss och allt det där, så att vi inte behöver bära det själva. Herre, tack att du ser och att du vet, och för att du aldrig är långt borta från någon enda av oss. Var hos dem denna natt, kom till dem som ropar efter dig denna natt, visa dig för dem som söker dig denna natt, du som har det och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens herre skänka er sin frid, alltid och på alla sätt. Herren är med er alla. (2 Thess 3:16)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: