2020-10-25: Kvällsandakt

Söndag, 25 Oktober, 2020.
Psalm 289 – ”Guds kärlek är som stranden”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Käre far, du som kallar oss att leva som dina barn i frihet hos dig, befria mig från allt det som ligger mellan dig och mig, så att märker att du är här, och kan höra det som du nu vill säga. I Jesu namn, Amen.

Bibelläsning – Matteusevangeliet 13:53-57

När Jesus hade avslutat sina liknelser lämnade han trakten. Han kom till sin hemstad, och där undervisade han i synagogan så att man häpnade och sade: ”Varifrån kommer den mannens visdom och underverk? Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han då allt detta?” Så blev han en stötesten för dem. Men Jesus sade till dem: ”En profet blir ringaktad bara i sin hemstad och i sitt hem.”

Betraktelse

Denna söndagskväll ska vi återvända till den evangelietext som vi stannade upp vid i andakten imorse, och som hör särskilt till den här söndagen. Den här söndagen kallas i den kalender, det kyrkoår som bland annat Svenska kyrkan följer, för Tjugonde söndagen efter Trefaldighet, och har överskriften/temat Att leva tillsammans.

I andakten imorse stannade vi upp inför att denna söndag inte minst har med vårt hem och med vår familj att göra (före det att Svenska kyrkan reviderade sin nuvarande evangeliebok år 2003, hade denna söndag faktiskt överskriften Våra hem.) Vi såg i andakten i morse också hur hemmiljön blev en utmaning för Jesus. Eftersom Nasaret-borna trodde sig känna Jesus, hans bakgrund och hans familj, blev han en stötesten för dem. Det var helt enkelt svårt, för att inte säga omöjligt för dem, att ta till sig det budskap som Jesus förkunnade: budskapet om Guds rike, Faderns osynliga men helt verkliga och spirande verksamhet i världen och bland människor. Och precis som hemmiljön innebar motstånd för Jesus, så kan också hem- och uppväxtmiljön och vår historia innehålla och innebära motstånd för människor som försöker leva som Jesu lärjungar idag.

Det är något ytterst mänskligt att vi människor är så intresserade av varandras historia. När vi söker ett jobb måste vi berätta om våra utbildningar, erfarenheter och tidigare anställningar. Ofta måste vi också lämna referenter som känner oss sedan innan. När vi träffar nya människor berättar vi ofta om oss själva i termer av vad vi har gjort eller varifrån vi kommer. Vi menar ofta, men säkert i olika utsträckning, att vår bakgrund, våra föräldrar och vår uppväxtmiljö säger någonting om oss.

Det är denna upptagenhet vid vår historia och vårt liv , som kan göra sig påmind i och påverka våra liv nu, också livet som kristna. Människor kan ha svårt att ta oss eller vår tro på allvar nu, eftersom de vet hur vi levde, vad vi sa och gjorde, . På ett sätt var det ju faktiskt så för Jesus i det bibelavsnitt vi läser denna kväll. Människorna i hans hemmiljö trodde att de kände Jesus, eftersom de visste vilka som utgjorde hans familj och kanske till och med hade sett Jesus växa upp. Inte så att Jesus hade någon belastande historia som riskerade att bubbla upp till ytan, utan så att den lilla kunskap de hade om Jesus från Nasareth, Marias och snickares son, blev till ett hinder för att ta till sig det faktum att denna man också verkligen var och är Guds son.

Det är något gott att återkomma till detta, att sådana erfarenheter som vi kan ha av att vara förminskade eller dömda på förhand, för att människor tror sig känna till vår bakgrund och historia, sådana erfarenheter hade och har också Jesus. Men när det kommer till våra liv som Jesu lärjungar är vår historia, våra meriter eller vårt rykte inte särskilt intressanta. Inte alls, faktiskt.

I livet med Jesus ska det huvudsakliga fokuset ligga på den här dagen.

För gårdagen finns försoning, och finns där också en historia tillsammans med Herren så är det gott, men inte nödvändigt. För morgondagen finns ett mål, både för morgondagen här på jorden, och för den morgondag som kommer efter detta livet. Och för just den här dagen finns nåd och frid, kärlek, fördjupning och vägledning att ta emot. Inte på grund av vilka vi är eller på grund av vad vi gjort eller inte gjort. Utan på grund av att han är den han är.

Förbön

Tack, käre Herre, för den här dagen och för att du är den du är. Tack för att min historia är ointressant för dig, och för att du ger mig en framtid och ett hopp. Tack för att livet med dig kan och ska levas här och nu, tack att varje dag har en mening och ett mål när du får komma in i bilden och vara med.

Också denna kväll och natt ber vi om ditt förbarmande och ingripande i den värld som du har skapat och älskar. Herre, grip in där sjukdom, död, smärta, ångest och allt annat som inte är av dig råder och brer ut sig. Besök din mänsklighet och dina barn på ett nytt och fördjupat sett i denna tid, du som har det och är den som vi behöver. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft. (Rom 15:13)

%d bloggare gillar detta: