2020-10-24: Kvällsandakt

Lördag, 24 Oktober, 2020.
Psalm 248 – ”Tryggare kan ingen vara”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Käre Herre, kom med din tröst och ditt ljus, vänd oss mot dig, vår blick, vårt hjärta, våra sinnen. Skänk den stillhet som gör att vi ser att du var här redan innan vi ropade till dig. I Jesu namn. Amen.

Bibelläsning – Psaltaren 48

En sång, en psalm av Korachs ättlingar. Stor är Herren, högt är han prisad i vår Guds stad. Skönt reser sig hans heliga berg, en fröjd för hela jorden, Sions berg, gudaberget, den store konungens stad. Gud bor i dess palats, han har visat att han är vår tillflykt. Kungarna slöt sig samman, gemensamt ryckte de fram. De såg, de häpnade, de blev förskräckta och flydde. Där greps de av bävan, vånda som hos en födande kvinna, som när östanvinden krossar skeppen som seglar på Tarshish.

Det vi hört om fick vi se i Herren Sebaots stad, i vår Guds stad, den som Gud har grundat för evigt. Vi har besinnat din godhet, o Gud, här i ditt tempel. Liksom ditt namn, o Gud, når ditt lov till jordens ändar. Din hand skänker oss rätt och seger. Sions berg gläder sig, Juda städer jublar över dina domslut.

Vandra runt Sion, gå omkring det, räkna dess torn, ge akt på dess vallar, betrakta dess palats, så att ni kan berätta för kommande släkten att sådan är Gud, vår Gud för tid och evighet. Han skall leda oss.

Betraktelse

I morse skrev jag en del om Jerusalem, Sion, i historien. Men Jerusalem är också en stad i samtiden och i evighet.

Jerusalem i samtiden – det kan man tänka på ur flera perspektiv. Man behöver inte följa det dagliga nyhetsflödet länge innan staden Jerusalem dyker upp. Fortfarande är Jerusalem i den politiska hetluften med oförminskad styrka. Få länder, folk och orter väcker så starka känslor. Det är som det alltid har varit: ”Kungarna slöt sig samman …” Så kommer det förmodligen att vara tills en ny tidsålder bryter in. Men vi får be som i morse med orden i Psalt 122: ”Önska Jerusalem frid!”

Men Jerusalem i vår samtid är också en stad man kan besöka. Det finns inget ”tvång” att besöka Jerusalem – man kan leva gott och väl i tro ändå. Men – det är oerhört stärkande för tron att fysiskt besöka dessa platser, Bibelns platser, och med sin egen kropp och sina egna sinnen vara där Jesus var och utförde sina under, gav sin undervisning, dog och uppstod. Det han gjorde är lika fysiskt verkligt som att jag själv är där. Det är nyttigt för tron att den förankras i tid och rum och inte bara är ”eviga sanningar”, ”höga/djupa tankar” som man försöker hålla i huvudet. Man kan med sin hand ta på resterna av klippan Golgata och av det som finns kvar av graven i berget. Lika verkligt som att min hand känner klippans yta, lika verkligt är det att min synd var i hans kropp när han dog på korset och när hans kropp sedan blev lagd i graven. Lika verkligt är det att jag blev delaktig av det som skedde i graven i berget, när jag döptes. Därför är Sions berg, Konungens stad, en fröjd för hela jorden. Han, konungen Jesus Kristus, är vår tillflykt. Räkna alla kyrktorn när du är ute och åker! På samma sätt som när psalmisten räknar tornen i Jerusalems mur, kan alla kyrktorn vi ser påminna oss om hans makt och hans förmåga att skydda oss, t o m mot den siste fienden, döden.

För döden har inte sista ordet.

När denna tidsålder går mot sitt slut och sin fullbordan, när tid och tideräkning har spelat ut sin roll, då tar den nya tidsåldern helt och hållet gestalt. Den har redan brutit in i vår värld när Jesus kom till oss. Vi har fått del av den genom dopet, genom nattvarden, genom bönen, bibelordet och kyrkans gemenskap. Men nu ska också vi komma till honom. Uppenbarelseboken (men även andra bibelböcker) talar om detta och då är Jerusalem på nytt i fokus. Johannes beskriver så gott han kan med jordiska ord de himmelska syner han ser. Det är inte lätt. Men allt som är härligt på jorden ger en aning om härligheten i det nya Jerusalem. Och det märkliga är att det inte är vi som ska ta oss till det nya Jerusalem – det nya Jerusalem kommer att sänkas ner till oss. Det är alltid Guds rikes riktning: från höjden och härligheten ner till oss, för att han ska föra oss till sig i sin härlighet och låta oss gå in i sin stad, vår hemstad: Jerusalem!

Förbön

Käre Fader, ditt namn och lovsången inför dig når till jordens ändar. Tack för att jag på min plats får leva och sova under ditt namns trygga beskydd och får sjungas till sömns av lovsången till din ära, som ljuder i himmelen och på jorden. Välsigna min söndag i morgon. Samla ditt folk kring ditt Ord, som blir läst på alla möjliga språk – också mitt. Tack för din kropp och ditt blod – brödet och vinet som mättar och släcker törst hos alla som hungrar och törstar efter dig.

Vi ber denna kväll åter om ditt förbarmande över din värld och allt som du skapat. Grip in i vår värld, hjälp oss att vårda och förvalta din skapelse och tjäna dig i allt. Vi ber särskilt om ditt förbarmande över de sjuka och de döende, kom till dem, var dem nära. Hjälp oss att leva för dig så länge vi lever, idag, imorgon och alla dagar. I Jesu namn, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Barmhärtighet, frid och kärlek åt er i allt rikare mått. (Jud, v. 2)

Tack till vännen Göran Simonson, som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: