2020-10-22: Morgonandakt

Torsdag, 22 Oktober, 2020.
Psalm 56 – ”Gammal är kyrkan”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Psaltaren 46:1–8

Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit. Därför räds vi inte om än jorden skälver och bergen störtar i havets djup, om än vattnen brusar och skummar och bergen darrar vid havets uppror. Här är en flod vars strömmar ger glädje åt Guds stad, som den Högste har helgat till sin boning. Därinne bor Gud, den skall aldrig falla, den får hjälp av Gud när morgonen gryr. Folken larmar, riken vacklar. Då hörs hans röst och jorden bävar. Herren Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg.

Betraktelse

Psalm 46 är den första av de sex s.k. Sionpsalmerna (46; 48; 76; 84; 87; 122), hyllningar till Jerusalems tempel, som inte sällan kallas Sion/Zion, och lovprisas för sitt orubbliga majestät, som naturligtvis egentligen är Guds oövervinneliga makt.

Naturen kan för oss människor vara skrämmande våldsam och stark med sina jordskalv, stormar, dundrande åskväder. Men inget av detta rår på Guds stad, Guds boning, Guds tempel – för där är Gud. Hans närvaro är det starkaste som finns, den som har Honom på sin sida behöver aldrig frukta några kaosmakter. De framrusande flodvågorna ”tämjs” av Guds makt och förvandlas i poesins språk till en livgivande och glädjeskapande flod som rinner upp ur tempelklippan (bilden finns både i Hesekiels och Uppenbarelsebokens visioner av himmelen).

I grannfolkens religioner var naturkrafterna ofta sedda som yttringar av gudomliga makter, som det då gällde att beveka eller blidka med offer och riter. I gammaltestamentlig poesi eller hymn är naturen trots sitt imponerande yttre ingenting annat än något fantastiskt vackert, stort och gott som Gud gjort, Hans skapelse. Den ska inte framkalla vår tillbedjan av guden Sol eller gudinnan Måne, utan leda tanken och dyrkan vidare till den som är Skapare av allt, och håller hela världen i sin hand. En jublande tacksamhet över naturen – men aldrig till Naturen – är på sin plats för Guds barn, som har fått all den rikedom som Guds kärlek bär till oss. Den gör oss trygga och låter oss andas lugnt i allt som händer. Allt.

Förbön

Tack, käre Far, för den här dagen, och för att du bjuder på varje ny dag. Tack att du bär mig med din kärlek – varje dag. Tack för att jag, i och genom din kärlek, kan vara trygg och andas lugnt i allt som händer. Allt.

Vi ber också den här dagen om din närvaro i och ditt förbarmande över den här världen. Kom särskilt, käre Herre, till alla som i sina liv och sina arbeten tjänar andra. Kom med glädje och kraft till alla som på något sätt ger av sig själva till andra människor. Välsigna alla goda tankar, gärningar och ord, också hos oss, också idag. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Väx till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Hans är härligheten, nu och till evighetens dag, Amen. (2 Pet 3:18).

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: