2020-10-18: Morgonandakt

Söndag, 18 Oktober, 2020.
Psalm 17 – ”Ge Jesus äran”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Käre Herre, också den här morgonen vill jag tala med dig. Hjälp mig att också lyssna till det som du vill säga, och plocka bort allt det där som just nu ligger mellan dig och mig. Gör mig stilla inför din närvaro. I Jesu namn. Amen.

Bibelläsning – Markusevangliet 2:1-12

”Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.” Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: ”Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?” Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: ”Hur kan ni tänka så i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig” – och nu talade han till den lame – ”stig upp, ta din bädd och gå hem.” Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: ”Aldrig har vi sett något sådant!””

Betraktelse

Glad och välsignad söndag! Idag firas en söndag som i det kyrkoår som bland annat Svenska kyrkan följer, kallas Nittonde söndagen efter trefaldighet, och som har temat/överskriften Trons kraft. I Andakten denna morgon läser vi denna söndags särskilda evangelietext, en handfull versar från Markusevangeliets andra kapitel.

Du som har följt med här på Dagligt Bröd ett tag minns säkert att vi tidigare vandrat igenom hela Markusevangeliet, och därmed också stannat upp vid den text som hör denna söndag till. Denna söndagsmorgon återpubliceras därför några tankar från vår tidigare markusvandring, som tidigare publicerats vid morgonandakten den 13 Maj.

Vi läser denna morgon om hur Jesus har kommit hem till Kafernaum och om hur det åter samlas många människor i hans närhet. Jesus förkunnade ordet för dem, det vill säga undervisade om Guds rike och om Guds ärende med sin mänsklighet. Då dyker de fyra männen upp med den lame mannen på båren, och vi läser om vad de gör att få honom hela vägen fram till Jesu närhet.

I de följande verserna sker sedan något som gör att detta textavsnitt är något mer än de helandebeskrivningar vi hittills mött i Markus evangelium. Tidigare i Markusevangeliet har Jesus undervisat på ett nytt sätt, med makt bakom orden (Mark 1:27) och har helat och drivit ut demoner på ett likaledes kraftfullt sätt: han har visat sig vara någon med stor makt.

Men i texten som vi läser den här morgonen gör Jesus än större anspråk – han förlåter synder. Och de skriftlärda bekräftar med det de tänker hur oerhört stort det anspråket är: Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud? Ingen kan förlåta synder utom Gud, och det betyder att i dessa versar avslöjar Jesus för första gången att han är mer än någon karismatisk förkunnare och kraftfull helare. Han menar sig vara Guds son, Gud själv.

Eftersom Jesus förstår vad de skriftlärda tänker, ställer han den något kryptiska frågan vilket som är lättast, att förlåta synder eller att bara genom ett ord göra en sjuk människa frisk. För Gud, och därmed för Jesus, är båda dessa saker lika lätta, det visar Jesus genom det som han sedan gör. För oss människor är båda lika omöjliga, ändå får vi som försöker tro och leva som Jesu lärjungar idag försöka att med Guds hjälp vara verktyg för Guds förlåtelse och helande i världen idag, och göra vad vi kan för att fler människor ska få möjlighet att göra det som folkhopen gör allra sist i dagens läsning: de häpnade och prisade Gud.

Det är, till sist, intressant att tänka på att det var vännerna och deras tro som bar mannen fram till Jesus. Scenen i dagens text kan kanske väcka frågan i oss om det är någon särskild, vän eller annan, som vi behöver bära fram till Jesus. Det finns gott om människor idag som skulle må gott av att få del av det möte, den förlåtelse och den befrielse som mannen på båren fick del av. Vilka av dem finns i vår närhet? Vilka människor behöver jag – på ett eller annat sätt – bära fram till Jesus? Och vad av det som Jesus har att ge behöver jag själv bli buren fram till? För Jesus har inte bara allt sitt goda till hands för dem som bär fram andra till honom – han har det också för dem som redan fått komma med och börjat bära andra, också den här dagen.

Trons kraft, som är temat denna söndag, är inte en kraft som vi själva ska försöka frammana eller uppbåda i kraft av oss själva. Trons kraft är kraften som kommer från honom som tron riktar sig mot, söker och längtar efter – han som universums skapare och Herre, och på samma gång vår himmelske Fader: Gud, helt enkelt.

Förbön

Gode och underbare Gud, du som i Jesus Kristus gav dig själv på korset för vår skull, och som varje dag vill ge av dig själv åt oss, vi ber dig: visa mig den här dagen vem jag ska bära fram till dig, och hur jag skall göra det. Och hjälp mig att också själv lägga mig ner och framburen inför dig få ta emot just det där som du så väl vet att jag behöver. Bevara mig från misstaget att tro att du redan har gett mig allt det du kan och vill ge.

Idag ber vi särskilt med alla dem som inte har någon gudstjänst att gå till. Herre, möt oss där vi är, tala till oss också idag, låt oss få känna gemenskap med dig, du som i dig själv är gemenskap. Hjälp oss att i denna tid på ett fördjupat sätt söka dig i bönen, för vår skull, för världens skull, och för ditt rikes skull. Herre, välsigna och bevara oss i ditt namn och i din närhet, också i denna tid. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred. (4 Mos 6:24-26)

%d bloggare gillar detta: