2020-10-17: Morgonandakt

Lördag, 17 Oktober, 2020.
Psalm 401 – ”Så skön en väg ej finns på jord”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Käre himmelske Fader, det är gott att få lita på att du hör oss när vi kommer till dig i bön. Nu ber jag om den stillhet som är av dig, så att jag förstår att du också är här just nu. I Jesu namn. Amen.

Bibelläsning – Psaltaren 42

För körledaren. En dikt av Korachs ättlingar. Som hjorten längtar till bäckens vatten, så längtar jag till dig, o Gud. Jag törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma, när får jag träda fram inför Gud? Tårar har blivit min föda dag och natt. Ständigt frågar man mig: »Var är din Gud?« Jag överväldigas av sorg när jag minns det som var, hur jag gick i den Mäktiges hägn upp till Guds hus, med tacksägelse och glädjerop i skaran som drog upp till högtid.

Varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro? Sätt ditt hopp till Gud! Jag skall åter få tacka honom, min räddare och min Gud.

Min själ är tyngd av sorg, därför går min tanke till dig från Jordans och Hermons land, från Misars berg. Djup ropar till djup i dånet av dina forsar. Alla dina brottsjöar slår samman över mitt huvud.

Om dagen skall Herren skänka sin nåd, om natten skall jag sjunga till hans ära och be till Gud som ger mig liv.

Jag säger till Gud, min klippa: Varför har du glömt mig? Varför måste jag gå sörjande, plågad av fiender? Det skär mig in i märgen när mina fiender hånar mig, när de ständigt frågar: »Var är din Gud?«

Varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro? Sätt ditt hopp till Gud! Jag skall åter få tacka honom, min räddare och min Gud.

Betraktelse

Psalmerna 42 och 43 utgör tillsammans egentligen en psalm. Man märker det t ex på att vissa rader återkommer i båda psalmerna: ”Varför är du tyngd av sorg, min själ …”, ”Varför måste jag gå sörjande …” Psalmen uttrycker en djup känsla av övergivenhet och en stark längtan efter Guds-närhet. Det är inte svårt för oss att känna igen oss. Vissa perioder i livet kan vi uppleva oss ”glömda” av Gud även om vi vet att det inte är så. Och efter klagoropen i psalmen återkommer uppmaningen: ”Sätt ditt hopp till Gud!”

Längtan efter Gud kan knappast uttryckas starkare än med jämförelsen med törsten efter vatten hos ett djur. Det söker vatten till varje pris tills det finner en bäck eller en källa som springer fram, för vatten är liv. Den som lever medveten om vad ökentrakter innebär förstår detta väl. Det är kanske svårare för oss, som sällan upplever verklig torka eller törst. Men så instinktivt djup är längtan hos psalmisten efter att få komma in i Guds närhet, vara inför hans ansikte, så att han ser mig och jag får se honom. Psalmisten talar uttryckligen om ”den levande Guden”. Det visar att det inte bara är fråga om en gud som man mekaniskt söker, för att uppfylla en plikt, så att man håller sig väl med honom. Nej, det är fråga om en levande relation: Jag kan inte vara utan dig! Då går jag under.

Till det svåra hör att psalmisten tycker sig erfara, att Gud håller sig borta: Varför har du glömt mig. Någon uttryckte denna känsla en gång och beskrev det som att Gud hade stoppat mitt kort längst bak i registerlådan och aldrig plockade fram det.

Det som smärtar psalmisten mest är det hån han får utstå av andra: Var är nu din Gud? Vad är det för en Gud? Är det något att ha? Och så blir den levande Guden smädad. Det gör ont in i märgen. Psalmisten bekänner sin tro på Gud inför andra – men upplever det som om Gud inte bekänner sig till honom. Han upplever sig ensam och övergiven. Djup förtvivlan.

Kanske har du upplev något liknande? ”Du som ändå är kristen – varför hjälper inte din Gud dig? Vad ska man ha en sådan Gud till, som inte är till någon nytta, om han ens finns …?” Kanske orkar man bära hånet mot sin egen person, men hånet mot den levande Gud som man tror och hoppas på och som man egentligen vet finns, det är en bottenlös plåga, då ropar djup till djup i ett ändlöst eko. Svallvågorna lämnar inget utrymme att få näsan över vattenytan.

Ändå får inte förtvivlan sista ordet: Sätt ditt hopp till Gud! Jag skall åter få tacka honom, min räddare och min Gud. Vi ska se i kväll vad det är för ett hopp.

Förbön

Käre Fader, tack för att du kan hjälpa mig när jag känner mig övergiven i min tro. Påminn mig om vad du har gjort tidigare i mitt liv och möt min längtan och törst efter din närvaro. Tack för att du inte är långt ifrån någon enda av oss, även om det kan kännas så ibland. Hjälp mig att hoppas på dig idag!

Käre Far, vi ber dig den här dagen för alla dem som längtar efter frid. Tack att du ger den frid som ingen annan och inget annat kan. Låt mig idag få vara ett vittne om den friden, den här dagen, i den här världen. Låt mig få bära din frid in i ofridens alla sammanhang. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd och frid åt er i rikaste mått. (1 Pet 1:2b)

Tack till vännen Göran Simonsson, som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: