2020-10-12: Kvällsandakt

Måndag, 12 Oktober, 2020.
Psalm 774 – ”Som när ett barn kommer hem om kvällen”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Psaltaren 37:16–40

Bättre det lilla den rättfärdige har än de gudlösas stora rikedom, ty de gudlösas makt skall brytas, men Herren stöder de rättfärdiga. Herren tar sig an de frommas liv, de behåller sin arvslott för alltid. De drabbas inte när olyckan kommer, när svälten råder äter de sig mätta. Men de gudlösa går under, och som i en glödande ugn försvinner Herrens fiender, försvinner som rök. Den gudlöse lånar men betalar inte igen, den rättfärdige är frikostig och givmild. Ty de som Gud välsignat får äga landet, men de han förbannat skall drivas bort. Människans steg styrs av Herren, han vill trygga hennes väg. Snubblar hon faller hon inte omkull, ty Herren håller hennes hand.

Ung har jag varit, gammal är jag, men aldrig såg jag den rättfärdige övergiven eller hans barn tigga om bröd. Alltid lånar han frikostigt ut, och hans barn blir välsignade. Sky det onda och gör det goda, så får du bo kvar för alltid. Ty Herren älskar det rätta och överger inte sina trogna. Men syndarna skall förgöras för alltid och de gudlösas barn drivas bort. De rättfärdiga skall äga landet och bo där för alltid. Den rättfärdiges mun talar vist och hans tunga säger det rätta. Han bär sin Guds lag i hjärtat, han går utan att vackla. Den gudlöse spejar på den rättfärdige och söker tillfälle att döda honom. Herren ger honom inte i den gudlöses våld och låter honom inte bli fälld i rätten. Hoppas på Herren och följ hans väg! Han skall upphöja dig, du skall äga landet, när de gudlösa drivs bort får du se på.

Jag såg en gudlös i hans kraft, han stod hög som en ceder på Libanon. Jag gick förbi och han var borta, jag sökte honom och han fanns inte mer. Ge akt på den fromme, se på den redbare, fridens man har en framtid, men syndarna går alla under, de gudlösa berövas sin framtid. De rättfärdigas räddning kommer från Herren, han är deras värn i nödens tid. Herren hjälper och befriar dem, befriar dem från de gudlösa, räddar dem när de flyr till honom.

Betraktelse

Inte mindre än tre gånger i denna andra del av Psalm 37 sägs det att det inte är de gudlösa och orättfärdiga som ska ”äga landet”. Nej, ”de som Gud välsignat /de rättfärdiga/”du ” [bedjaren] får äga landet” (vv. 22, 29 och 34). Kan det vara så – det stämmer ju inte med den vanliga jordiska verklighet vi kan se över tid? Är en så enkel ”till-slut-går-det-alltid-illa-för-de-ogudaktiga-och-bra-för-de-rättfärdiga”-teologi vad Guds ord vill förmedla när vi ber Ps. 37? Jag tror att vi här (som på många andra ställen i Psaltaren) måste läsa och be texten tolkad och belyst av vad Jesus, Psaltarens främste Bedjare, säger om den saken.

Det är inte ofta Jesus berör landägande, men i den tredje av Bergspredikans saligprisningar säger han: ”Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet”. I sak ligger den saligprisningen nära den första och sista om att himmelriket tillhör de fattiga och förföljda. Det är inte de starka och ägarglada härskarna som ska få landet, utan (helt i linje med himmelrikets omvända logik, där de sista skall bli de första) ”de ödmjuka”, som inte begär det och som kommer äga det som om ägde de det icke (jfr 1 Kor. 7:29-31). För hur ”äger” man himmelriket? Att de rättfärdiga och ödmjuka ska ”äga landet” ska knappast förstås som ”I skapelsens fulländning ska ni alla bli godsägare”.

Jesu omsorg om sina minsta och svagaste syskon har visst konkret innebörd, sådan hjälp som vi känner med våra sinnen. Men den innehåller väldigt mycket mer än det vi förstår och begriper att be om. Därför avslutar han partiet om mat och pengar och livsuppehälle i Bergspredikan med orden: ”Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också” (Matt. 6:33). Den förtröstan ska prägla alla våra böner till Gud.

Förbön

Tack, käre Herre, för den här dagen som nu går mot sitt slut. Tack för att du har lett, och för allt du har gett, den här dagen. Hjälp mig denna kväll och framöver att först och främst söka ditt rike och din rättfärdighet, i fast förvissning om att du förser också med allt det andra. Befria mig från mina begär, och skapa i mig en allt djupare längtan efter dig.

Käre far, inför denna natt överlämnar jag till dig all oro, all rädsla och all ångest, och alla som människor som lever i detta just nu. Herre, bär oss och allt det där, så att vi inte behöver bära det själva. Herre, tack att du ser och att du vet, och för att du aldrig är långt borta från någon enda av oss. Var hos dem denna natt, kom till dem som ropar efter dig denna natt, visa dig för dem som söker dig denna natt, du som har det och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens herre skänka er sin frid, alltid och på alla sätt. Herren är med er alla. (2 Thess 3:16)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: