2020-10-11: Morgonandakt

Söndag, 11 Oktober, 2020.
Psalm 168 – ”Kom inför Herren med tacksamhet”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Herre, gör mig stilla, stilla inför dig. Samla mina tankar, du som känner mig. Herre, all min oro, lämnar jag åt dig. Låt din Ande fylla, tomheten i mig. Amen.

Bibelläsning – Lukasevangeliet 19:37-40

Då Jesus närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: ‘Välsignad är han som kommer’, konungen, ‘i Herrens namn.’ Fred i himlen och ära i höjden.Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.” Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.”

Betraktelse

Så är det åter söndag, en söndag som i kyrkans egen kalender, kyrkoåret, kallas Tacksägelsedagen. Temat eller överskriften denna söndag är Lovsång. Vi kommer att både nu i morgonandakten och i andakten ikväll att stanna upp inför denna söndags evangelietext – några versar ifrån Lukasevangeliet som beskriver Jesu inridande i Jerusalem. Denna händelse är mycket välkänd – i bland annat Svenska kyrkan samlas vi kring den och läser om den både på första Advent och på Palmsöndagen. Och idag. Men idag är det inte själva inridandet eller det faktum att Jesus kommer till oss på samma gång som konung och i ringhet som står i fokus, utan den lovsång som är en del av denna händelse. Vi kommer denna morgon att stanna upp något kring vad lovsång är och kan vara, för att i andakten ikväll stanna upp inför vad mera specifikt denna text har att säga om just lovsång.

Lovsång är inte bara en viss sorts musik som används och sjungs och spelas i en viss sorts gudstjänster. Inte heller är det något för bara en viss sorts människor eller en viss sorts kristna. Inte heller är det något som man kan ägna sig åt bara när man är i vissa stämningar eller känner vissa känslor. För lovsång är mer än så, betydligt mer.

Lovsång är att ge Gud sitt tack och att ära honom för att han är den han är och för det han har gjort och gör. Det är något som är tänkt för alla människor, alltid. Oberoende av vilka vi är, oberoende av hur vi är skapade och sammansatta. Oberoende av våra omständigheter, vår historia och våra erfarenheter. Oberoende av hur vi för tillfället känner oss. Visst kan sådana saker hjälpa eller stjälpa vår lovsång ibland, men lovsång ska inte vara beroende av vilka vi är eller hur vi känner oss. Lovsång är bara beroende av att Gud är den han är. Och det är han.

Snarare kan vi tänka på lovsång som ett förhållningssätt till tillvaron, varje dag. Soliga söndagar likaväl som regniga måndagar. Hektiska dagar likaväl som långtråkiga dagar. Lovsång och tacksägelse är ett förhållningssätt som vi ska försöka inta och använda oss av, oavsett vad det är vi stöter på eller känner. Men andra ord: alltid. Och vi får be Gud om hjälp med det.

Visst kan vi gå omkring och vänta på de alldeles särskilda tillfällena att tacka Gud. Tillfällen när någonting verkligen blev som vi ville, eller när vi slapp undan det där som vi verkligen inte ville drabbas av. När det där om vi bett och bett om blev såsom vi bad att det skulle bli. Och dom tillfällena kommer, när vi får tacka och lovsjunga Gud för just sådant.

Men tacksägelse och lovsång handlar inte bara eller ens framförallt om de särskilda tillfällena, utan om att våga se tillvaron för vad den djupast sett är: ett sammanhang som kommer av Gud och från Gud, och där han är den som ger allt gott. Att Gud är den, som Paulus säger i sitt tal på Aeropagen i Aten i Apg 17, han är den som själv ger alla liv och anda och allt.

Det är det som är inte bara lovsångens, utan hela det kristna livets grund: Att allt som är gott kommer från Gud. Så grundläggande som detta att vi lever, andas och kan stå upp ännu en dag. Det är anledningar till lovsång.

Snarare än att söka efter de där speciella tillfällena av Guds närvaro eller av Guds ingripande, handlar det om att leva på ett sådant sätt, förhålla sig på ett sådant sätt till tillvaron och till livet runtomkring, att vi lever öppna för Guds närvaro och verksamhet både i det stora och i det lilla. Varje dag och hela tiden.

Eller annorlunda uttryckt: Lovsång är inte en musikstil, det är en livsstil. Det är en närande och uppbygglig livsstil, som sakta men säkert drar oss närmre Gud, vår himmelske Far. Eller som det är uttryckt i den psalm som är föreslagen för andakten ikväll, nr 702: ”Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig.” Det handlar om att göra hela livet till en lovsång, till en tacksam dialog med Gud, vår himmelske far. Vad än som kommer på, för att Gud är den han är. Och det är han, också den här dagen.

Förbön

Tack, käre himmelske Fader, för ännu en dag och för ännu en söndag. Hjälp mig den här dagen att upptäcka dig inte bara i det stora, utan också i det lilla. Hjälp mig att med allt vad jag är och med allt vad jag gör lovsjunga, prisa och ära dig och ditt heliga namn.

Idag ber vi också särskilt med alla dem som inte har någon gudstjänst att gå till. Herre, möt oss där vi är, tala till oss också idag, låt oss få känna gemenskap med dig, du som i dig själv är gemenskap. Hjälp oss att i denna tid på ett fördjupat sätt söka dig i bönen, för vår skull, för världens skull, och för ditt rikes skull. Herre, välsigna och bevara oss i ditt namn och i din närhet, också i denna tid. Genom Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred. (4 Mos 6:24-26).

%d bloggare gillar detta: