2020-10-11: Kvällsandakt

Söndag, 11 Oktober, 2020.
Psalm 702 – ”Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Käre far, du som kallar oss att leva som dina barn i frihet hos dig, befria mig från allt det som ligger mellan dig och mig, så att märker att du är här, och kan höra det som du nu vill säga. I Jesu namn, Amen.

Bibelläsning – Lukasevangeliet 19:37-40

Då Jesus närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: ‘Välsignad är han som kommer’, konungen, ‘i Herrens namn.’ Fred i himlen och ära i höjden.Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.” Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.”

Betraktelse

Den söndagskväll är också Tacksägelsedagens kväll, i det kyrkoår som bland annat Svenska Kyrkan följer, och vi stannar denna kväll, precis som i andakten i morse, upp inför denna söndags evangelietext och tema, som är Lovsång. I andakten i morse stannade vi mera allmänt upp inför vad lovsång är och kan vara. Nu ikväll ska vi istället koncentrera oss på vad evangelietexten från Lukasevangeliet har att säga om, lära oss och uppmuntra oss till, när det kommer till detta lovsång.

Som vi konstaterade redan i morse är det inte själva inridandet i Jerusalem på åsnan som är i fokus den här dagen. Det är den lovsång som lärjungarna sjöng och den glädje och tacksamhet som de visade. Det står om lärjungarna att de i sin glädje ljudligt prisade Gud för alla de underverk de hade sett. Och de sade: Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden. Kort sagt: lärjungarna ägnar sig åt lovsång och tacksägelse.

Men vi kan faktiskt undra varför. Visst var intåget i Jerusalem en speciell händelse, något sådär alldeles unikt som påkallar en tacksägande och lovsjungande attityd gentemot Gud. Och visst hade lärjungarna fått se och uppleva mycket under sin vandring och sina liv tillsammans med Jesus. Men det är ändå inte särskilt längesedan Jesus tydligt och klart och för tredje gången har förklarat för dem vad som är hans djupaste syfte med detta inridande: Han går mot sitt lidande och mot sin död. Och vi kan läsa att lärjungarna inte förstod detta. De var förmodligen både bedrövade och förvirrade. Och samtidigt var de glada över vad de hade fått uppleva av Guds närvaro och Guds kraft. På det sättet var de ungefär som du och jag och andra människor idag. Livet och känslorna var blandade. Ändå förmådde de lovsjunga. Du och jag är kallade att göra samma sak: att lovsjunga, i alla omständigheter, och trots allt.

En annan påminnelse vi får i evangelietexten är att det finns sådant och sådana som vill hindra oss i vår lovsång. Det står att några fariséer i folkmassan sa till Jesus: Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta. Också det är en påminnelse till oss. Det finns sådant och sådana som vill att vår lovsång och vår tacksägelse skall tystna.

Det kan vara de som bara helt enkelt blir irriterade eller provocerade av troende människor, av Jesu efterföljare. Det är också de sammanhang som trivialiserar och relativiserar Guds Ord, Guds verklighet och livet med Gud. Och Guds verklige fiende, djävulen. För det sista han vill höra och se är ett frimodigt Gudsfolk som sjunger Guds lov och talar om Guds verk, som vandrar på Guds vägar och går hans ärenden, mitt i den värld som är präglad också av den onde och av hans verksamhet. Och inte sällan gör han människor och sammanhang till sina villiga vasaller, som vill förmå oss att sluta. Men de lärjungar som fanns runt Jesus den där dagen då han red in i Jerusalem slutade inte att lovsjunga, trots att de ombads att göra just det. Och därför ska inte heller vi göra det.

Det är gott att lyssna till hur Jesus svarar fariséerna, han säger: Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa. Även en sten, även det allra mest livlösa av alla ting som vi kan tänka oss (vi säger ju faktiskt stendöd), kan Gud förmå, omskapa och ge liv och kraft till att lovsjunga honom. Det betyder inte att vi ska sluta lovsjunga, så att stenarna kan börja göra det. Det betyder att Gud har mer av liv och kraft att ge till oss och till vår lovsång, och att vi ska leva så och söka honom så, att han genom sin helige Ande kan hjälpa oss att göra våra liv till en lovsång till honom. För hur vårt liv än ser ut, är han värd vår lovsång, för att han är den han är. Amen.

Förbön

Tack, käre Far, för den här dagen som nu går mot sitt slut. Hjälp mig att göra varje dag till en tacksägelsedag. Hjälp mig att göra mitt livs alla återstående dagar till dagar då mitt liv är en lovsång till dig.

Också denna kväll och natt ber vi om ditt förbarmande och ingripande i den värld som du har skapat och älskar. Herre, grip in där sjukdom, död, smärta, ångest och allt annat som inte är av dig råder och brer ut sig. Besök din mänsklighet och dina barn på ett nytt och fördjupat sett i denna tid, du som har det och är den som vi behöver. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft. (Rom 15:13)

%d bloggare gillar detta: