2020-10-09: Kvällsandakt

Fredag, 9 Oktober, 2020.
Psalm 31 – ”Låt oss glada och i tro”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ingen stund är såsom denna, kvällens sista, tysta timma. Inga sorger längre bränna, inga stämmor mera stimma. / Tag då nu i dina händer denna dagen som förflutit. Visst jag vet: i gott du vänder vad jag hållit eller brutit. / Ont jag tänker, ont jag handlar, men du läker allt och renar. Mina dagar du förvandlar så från grus till ädla stenar. / Du får lyfta, du får bära, jag kan bara allting lämna. Tag mig, led mig, var mig nära! Ske mig vad du sen må ämna! (K. Boye)

Bibelläsning – Psaltaren 35:11-28

Falska vittnen träder fram. Man förhör mig om det jag inte vet, man lönar mig med ont för gott, jag är övergiven. När de var sjuka klädde jag mig i säckväv, jag späkte mig med fastor och bad med huvudet sänkt, som för en vän, en bror. Som i sorg efter en mor gick jag svartklädd och böjd. Men när jag snubblade gladdes de och gick samman, de gick samman mot mig för att slå, och jag anade ingenting. De rev och klöste utan hejd. De hånar mig skamlöst, de visar tänderna mot mig.

Herre, hur länge skall du se på? Befria mig från deras grymheter, rädda mitt liv från lejonen! Då skall jag tacka dig i tempelskaran, prisa dig bland allt folket. Låt inte mina lömska fiender glädjas, låt inte dem som hatar mig utan grund göra försmädliga miner. Ty deras ord skapar osämja, och mot de stilla i landet har de svekfulla planer. De öppnar sin breda mun och skrattar hånfullt: ”Vad var det vi sa!”

Du ser det, Herre, var inte tyst. Herre, dröj inte långt borta. Vakna, res dig, skaffa mig rätt! Ta dig an min sak, min Gud och härskare! Döm mig rättvist, Herre, min Gud. Låt dem inte få glädjas, låt dem inte få tänka: ”Ha! Det blev som vi ville”, inte få säga: ”Vi slukade honom!” Skam och smälek må drabba alla som gläds åt min olycka. Klä dem i skam och nesa, de som triumferar över mig. Men låt dem som unnar mig min rätt få jubla och glädja sig, låt dem ständigt säga: ”Herren är stor, han unnar sin tjänare välgång.”

Jag skall vittna om din trofasthet och prisa dig dagen lång.

Betraktelse

Efter att i andakten i morse ha stannat upp vid och tittat närmare på de tio första versarna i Psalm 35, där vi såg att motivet kamp framträdde tydligt, läser vi denna kväll resten av psalmen. Motivet kamp finns närvarande också här, men David vidgar beskrivningarna en hel del. Han tycks vara trängde och ansatt, och talar om det som varit, men menar sig inte ha gjort något fel för egen del, utan det han nu utsätts för är ett resultat av att hans fiender lönar mig med gott för ont.

Trots att David under sina fienders olycka klädde [sig] i säckväv, späkte [sig] med fastor, bad med huvudet sänkt och gick svartklädd (det vill säga: David uttryckte sorg över det som drabbade hans medmänniskor/fiender) får han ingenting tillbaka när olyckan nu istället drabbar honom. David säger: Men när jag snubblade gladdes de och gick samman, de gick samman mot mig för att slå, och jag anade ingenting. De rev och klöste utan hejd. De hånar mig skamlöst, de visar tänderna mot mig. Det finns alltså inget sammanhang mellan hur David har handlat och hur han senare själv blir behandlad – rättvisan tycks långt borta. Liknande erfarenheter kan vi ha – vi kan ha upplevt hur människor på samma sätt som i psalmen lönar vårt goda med ont.

Då är det gott att tänka på att kristen tro inte handlar om rättvisa eller att söka efter den. Kristen tro handlar om att söka Gud som är rättvis, men som samtidigt är mycket mer än så. Gud är rättvis så till vida att han älskar alla människor lika mycket, alldeles oavsett vilka förtjänster, meriter eller goda gärningar vi kan visa upp. Samtidigt är Gud orättvis på så sätt att han inte ger oss vad vi förtjänar – utan han ger oss oändligt mycket mer än så. Tvärtemot de människor som David beskriver i psaltarversarna denna kväll, som lönar gott med ont, så möter Gud oss alltid med sin kärlek och förlåtelse när vi vänder om till honom. Gud lönar ont med gott, också idag, och också när du och jag kommer till honom.

Förbön

Tack, käre himmelske Fader, för den dag som nu går mot sitt slut, och för den natt som nu kommer. Tack att du har bevarat mig under den gångna dagen – tack att du ska bevara mig under den stundande natten. Tack för din kärlek, nåd och trofasthet. Tack att din kärlek till mig inte beror av vad jag gjort eller inte gjort, utan för att jag är jag och för att jag är din.

Herre, vi bekänner att vi inte är män och kvinnor efter ditt hjärta. Istället för att hålla fast vid dina löftet om din närvaro och omsorg i alla stunder letar vi ofta efter det som kan ge oss behag för stunden. Vi ber att du, under denna färd genom en mörk dal, ska göra oss uppmärksamma på våra avgudar och andra synder som drar oss ifrån dig. Vi tackar dig till slut för att vi får gå till sängs och vara fullt förvissade om att om vi somnar och aldrig skulle vakna igen, så vaknar vi ändå till något fantastiskt. Genom din Son, Jesus Kristus, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd, barmhärtighet och frid från Gud fadern och Kristus Jesus, vår herre. (2 Tim 1:2)

%d bloggare gillar detta: