2020-10-06: Morgonandakt

Tisdag, 6 Oktober, 2020.
Psalm 543 – ”I dig, o Herre Jesus kär”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Jesus, vi vänder oss nu till dig och ber om frid och ro i våra hjärtan och sinnen. Låt oss också få ta vara på denna stunden inför dig. Amen.

Bibelläsning – Psaltaren 32:1-7

Av David, en dikt. Lycklig den vars brott har förlåtits och vars synd har plånats ut! Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren och vars sinne är utan svek! Så länge jag teg tynade jag bort. Jag jämrade mig dagen lång, dag och natt låg din hand tung på mig, jag blev som en åker i sommarens torka. Då erkände jag min synd för dig, jag dolde inte min skuld. Jag sade: Jag vill bekänna mina brott för Herren. Och du förlät min synd och skuld.

Därför ber dina trogna till dig i nödens tid. När de stora vattnen stiger når de inte dem. Du är min fristad, du bevarar mig för nöden, du låter jubel över räddningen ljuda omkring mig.

Betraktelse

Denna tisdag möter vi i andakterna Psaltarens psalm 32, som såvitt jag kan se har två tydligt åtskillda teman. Och i de sju första versarna, som vi läser denna morgon, är temat alldeles tydligt förlåtelse.

David talar om hur den är lycklig vars brott har förlåtits och vars synd har plånats ut och vars skuld har avskrivits av Herren och vars sinne är utan svek. Davids upplevelse är allmängiltig, den kan bli också din och min – det är något verkligt underbart att få ta emot Guds förlåtelse på ett sådant sätt att man förstår att den verkligen gäller. För det gör den.

David talar också om vad som sker när det där som måste nämnas även om det är svårt, inte blir nämnt: Så länge jag teg tynade jag bort. Jag jämrade mig dagen lång, dag och natt låg din hand tung på mig, jag blev som en åker i sommarens torka. Det är inte gott för oss människor att vara tysta om det som måste omtalas. För det är bara sanningen som gör oss fria (Joh 8:32), även om sanningen om oss själva ibland är smärtsam.

Men den outhärdlighet som David beskriver att tystnaden leder fram till, driver honom samtidigt fram till den förlösande, livgivande bekännelsen. David skriver: Då erkände jag min synd för dig, jag dolde inte min skuld. Jag sade: Jag vill bekänna mina brott för Herren. Och du förlät min synd och skuld. Sanningen om oss människor är inte alltid lätt eller särskilt ljus, men sanningen om Gud är att han är trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet (1 Joh 1:9).

Det är i förtröstan på och tillit till att Gud är just sådan, som vi kan komma till honom och nämna det svårnämnda som är vår egen synd och skuld. Och precis detta konstaterar också David, när han säger: Därför ber dina trogna till dig i nödens tid. När de stora vattnen stiger når de inte dem. Du är min fristad, du bevarar mig för nöden, du låter jubel över räddningen ljuda omkring mig. Bekännelse blir till förlåtelse som blir till befrielse som blir till jubel. Gud är trofast och rättfärdig, Gud förlåter och befriar, och vill leda oss till jubel, också den här dagen.

Förbön

Tack, käre himmelske Fader, för ännu en dag med dig. Tack för din kärlek och vägledning, tack för din trofasthet och rättfärdighet. Tack för den underbara befrielse som bara finns hos dig. Hjälp mig den här dagen och alla dagar att lita på din godhet, barmhärtighet och trofasthet, och att söka din förlåtelse och befrielse.

Gud, jag ber att du ska vara med mig denna dag och ge mig styrka och mod. Hjälp mig att söka dig och se dem som behöver ett extra leende för att orka. Tack Gud att du berör också denna dag. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver. Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet. Amen.

Välsignelse

Nåd, barmhärtighet och frid från Gud fadern och från Jesus Kristus, Faderns son, skall vara med oss i sanning och kärlek. (2 Joh v. 3)

%d bloggare gillar detta: