2020-10-03: Kvällsandakt

Lördag, 3 Oktober, 2020.
Psalm 683 – ”I frid vill jag lägga mig ned”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Låt oss be med psalmens ord: ”Jag lyfter ögat mot himmelen, och knäpper hop mina händer. Du käre Gud, som är barnens vän, till dig min tanke jag vänder.” Amen. (Sv. Ps. 210:1)

Bibelläsning – Psaltaren 30

En psalm, en sång vid tempelinvigningen. Av David. Jag vill lovsjunga dig, Herre, ty du drog mig upp ur djupet och lät inte mina fiender triumfera. Herre, min Gud, jag ropade till dig och du gjorde mig frisk. Herre, du förde mig upp ur dödsriket, du gav mig liv, du räddade mig från graven.

Sjung Herrens lov, ni hans trogna, prisa hans heliga namn! Ofärd är i hans vrede, men i hans nåd är liv. Om kvällen är gråten min gäst men om morgonen jublet. När det gick mig väl tänkte jag: Jag skall alltid stå trygg. Herre, i din nåd ställde du mig på fasta berget. Men du dolde ditt ansikte och jag blev förskräckt. Till dig, Herre, ropade jag, Herren bad jag om förskoning.

Vad har du för vinst av min död, av att jag sänks i graven? Kan mullen prisa dig? Kan den förkunna din trofasthet? Lyssna, Herre, skona mig, Herre, bli min hjälpare! Du vände min dödsklagan i dans, du tog av mig sorgens dräkt och klädde mig i glädje. Därför skall jag sjunga ditt lov och aldrig tystna. Herre, min Gud, jag skall alltid prisa dig.

Betraktelse

David talar om en erfarenhet som vi kanske ibland också har gjort. Det kan vara så att vi känner oss trygga och starka, det går bra för oss, vi har flyt. Man tänker att man står stadigt och vacklar inte, ”jag ska alltid stå trygg”, som David uttrycker det. Och man kanske tror att man själv gjort sin grund i livet stadig. Och det kan vi förstås många gånger bidra till om vi är ansvarskännande, tänker på konsekvenserna av våra beslut osv. Ändå har vi inte vårt liv i våra egna händer. Om det går väl i livet så är det Herren som i sin nåd låter våra fötter stå stadigt ”på fasta berget”, på en klippa. Men så händer kanske något som liksom drar undan mattan under våra fötter och vi upplever att vi minst av allt står på en klippa, snarare ett gungfly. David uttrycker det som att Herren döljer sitt ansikte. Har du tänkt på hur det är när man leker med små barn? Man håller händerna framför ansiktet för att efter en liten stund titta fram med ett titt-ut-rop – och det lilla barnet lyser upp av glädje över återseendet. Det kallas anknytning och är viktigt. Om det är så viktigt som lek, hur viktigt är det då inte på riktigt i vår relation till vår himmelske Fader? Tänk bara på välsignelsens ord, vilket fokus det är på hans ansikte: ”låte sitt ansikte lysa över dig”, ”vände sitt ansikte till dig”. Om Herren skulle dölja sitt ansikte – så förfärligt! Han är vår livsviktiga anknytning och vi kan hamna i förtvivlan, om vi erfar att han döljer sitt ansikte. Då går vi under.

Kanske har kvällar ibland varit för dig som David beskriver: om aftonen gästar gråt. Kanske har mörkret inom dig varit djupare än nattmörkret runt omkring dig? Han ansiktes ljus verkar vara släckt. Och vi ber som David i mörkret: Bli min hjälpare!

När det är så är det en hjälp att tänka på hur Bibeln räknar dygnet alltsedan skapelsen: först är det afton, sedan blir det morgon. Man tar sig genom natten för att få möta morgonens ljus. Herren är inte passiv när vi sover (eller försöker sova). Han vakar när vi sover. Och så fortsätter David och konstaterar att om morgonen kommer jubel. Något kan hända i det mörka som vänds till ljus. Och David får erfara den totala förändringen: Herren förvandlar hans klagan till fröjdesprång, som ett lyckligt barn som inte kan gå – bara hoppa och skutta! Herren byter mina kläder: tar av mig sorgdräkten och klär mig i festkläder, och David kan inte tänka sig att hålla tyst med detta: Jag ska alltid prisa dig!

Förbön

Herre Jesus, du har bevarat mig ända till denna lördagskväll. I morgon får vi fira din uppståndelses dag. Det blir afton och det blir morgon. Om jag än behöver gråta av sorg i kväll över något svårt, så vakar du över mig i nattens mörker och kan ge mig en morgon med ljus och jubel. Låt mig få klä av mig sorgens dräkt när jag går och lägger mig och låt mig få se hur du har lagt fram nya kläder, glädjens kläder, för i morgon!

Den här kvällen ber jag dig: Vaka över mig, käre Fader, när jag sover. Tack för att all min tid, dag och natt, är i dina händer. Jag lämnar min kropp, själ och ande i tryggheten hos dig. Tack för hoppet om en ny söndag. Tack för hoppet om uppståndelsen. Kom med ditt förbarmande över hela din värld och över alla dina barn. Var hos dom, käre Herre, som ropar, dem som sargar sig själv, kom till de förtvivlade och uppgivna. Möt oss, käre Herre, du som vet vad och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Barmhärtighet, frid och kärlek åt er i allt rikare mått. (Jud v. 2)

Tack till vännen Göran Simonsson, som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: