Måndag 28 September, 2020.
Psalm 525 – ”Mitt hjärta, fröjda dig”
eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.
Bön
Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.
Bibelläsning – Psaltaren 25:1–7
Herre, jag sätter mitt hopp till dig, du min Gud, jag förtröstar på dig: svik mig inte, låt inte mina fiender triumfera! Den som hoppas på dig blir aldrig sviken, men den trolöse skall stå där tomhänt. Herre, lär mig dina vägar, visa mig dina stigar. Led mig i din sanning, lär mig, du som är min Gud, min räddare, ständigt hoppas jag på dig. Herre, kom ihåg din barmhärtighet, den godhet du alltid har visat. Glöm min ungdoms synder, allt jag brutit, tänk på mig i din trofasthet, Herre, du som är god.
Betraktelse
”Herre lär mig dina vägar … Led mig i din sanning …” Sådana formuleringar är exempel på en särskild sorts bön: böner om att lära sig bedja. Det är inte ovanligt att även den som ofta vänt sig till Gud i bön ändå inte vet vad hen ska be. Trots all undervisning om bön man fått och den goda viljan att be, så kan det vara svårt att veta var jag egentligen är och vad det Gud just nu begär av mig.
Den heliga Birgitta, som verkligen bad mycket hela livet, säger i en bön att hon kommer till Gud som en sårad kommer till läkaren – utan att ha skadan klar för sig eller veta hur läkedomen ser ut. Erfarenheten räcker inte, det ser ofta väglöst ut framöver och hon måste be Herren visa henne tydligt hur hon ska gå just nu – och ge henne viljan att göra det. En av Birgittas mest kända böner är, ”Visa mig vägen och gör mig villig att vandra den”. Varken det ena (att få se Guds väg för mig), eller det andra(att jag är villig att gå den) är onödigt att bedja om.
Till skillnad från i flera andra klagopsalmer i Psaltaren visar bedjaren i Ps. 25 ett klart och ödmjukt syndamedvetande. Glöm min ungdoms synder, allt jag brutit – det var inte lite och medvetandet om det kanske fortfarande tynger en del. Och dessutom, igen ”Herre, min synd är stor, förlåt den!”, och så en gång till i v.18 ”Tänk på mitt lidande — och förlåt mig mina synder!” – det är tydligen inte så självklart att jag som ber förtjänar eller kan kräva av en rättvis Gud att han ska hjälpa mig. Det onda som jag drabbas av kanske helt enkelt är en tuktan jag behöver?
Bedjaren i psalm 25 kan i varje fall inte be om hjälp i sitt uppenbara lidande utan att samtidigt be om förlåtelse. Samtidigt så är det ju Guds eget ord som uppmanar oss: ”Åkalla mig i nöden, så skall jag hjälpa dig!” (Ps 50:15). I den meningen har alla vi Guds barn rätt att be Hjälparen om hjälp – det ligger i själva barnaskapet, i detta att vi kommer inför Guds ansikte tillsammans med vår store Bror, Jesus.
Förbön
Tack, käre Herre, för denna nya dag och vecka. Tack att jag får vara ditt barn också under den. Hjälp mig att leva nära dig denna dag och vecka, inför ditt ansikte tillsammans med min storebror Jesus Kristus.
I början av denna dag och denna vecka ber vi åter om din närvaro och ditt förbarmande i och över det som nu sker: i världen, i Sverige, i vår närhet och inom oss. Tack att du ser och redan är i det som sker, tack att du inte är långt borta från någon enda av oss. Vi ber om synliga ingripanden från dig, för världens skull och för ditt rikes och din barmhärtighets skull. I Jesu namn. Amen.
Herrens Bön
Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.
Välsignelse
Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. (Gal 1:3)
Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon.
Dagligt Bröd 