2020-09-28: Kvällsandakt

Måndag, 28 September, 2020.
Psalm 209 ”O Gud, all sannings källa”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Psaltaren 25:8–22

Herren är pålitlig och god, därför visar han syndarna vägen. Han leder de ödmjuka rätt, de ödmjuka lär han sin väg. Allt vad Herren gör är nåd och trofasthet mot dem som håller hans förbund och hans bud. Herre, min synd är stor, förlåt den, ditt namn till ära. Var och en som fruktar Herren får veta vilken väg han skall välja. Själv får han leva i ro, och hans barn skall ta landet i arv. De som fruktar Herren blir hans förtrogna, hans förbund skall ge dem insikt.

Min blick är ständigt fäst på Herren, det är han som löser min fot ur snaran. Vänd dig till mig, var barmhärtig, ty jag är ensam och betryckt. Lindra mitt hjärtas plåga, för mig ut ur mitt trångmål. Tänk på mitt lidande och mitt betryck och förlåt mig alla mina synder. Se på mina fiender – så många de är, så hätska i sitt hat! Rädda mitt liv, befria mig, svik mig inte, jag flyr till dig. Låt oskuld och redlighet bevara mig, ty jag hoppas på dig. O Gud, befria Israel från all dess nöd!

Betraktelse

I den andra delen av Psalm 25 finns flera formuleringar som påminner om att grunden för att vi över huvud taget vågar be inte är vår egen beskaffenhet (vår godhet, trohet, osv), utan Guds. ”Herren är pålitlig och god, därför visar han syndarna vägen. — Allt vad Herren gör är nåd och trofasthet”.

Med bönen kan det ofta kännas som att det är vi som tar initiativet, att det är vi som sträcker oss efter Gud, och att han är svårnådd, att det så ofta är alldeles tyst från Hans håll – den erfarenheten ekar i många psaltarpsalmer också. Men i verkligheten är det inte så att initiativet ligger på oss människor. Det är Gud som kallade på oss först, som ger oss svar och vägledning, och längtar enormt efter oss. Men kan det vara så att både vi och vår Fader längtar efter varandra och ändå inte får kontakt?

Ja, så enkelt som att bara trycka på sin böneradios ”På-knapp” och omedelbart få Guds vilja uppenbarad för sig är det inte. Vi behöver lära oss lyssna noga och uthålligt, att urskilja hans röst och hur han talar i vårt innersta och i det liv som strömmar mot oss varje dag – inte dånande över alla andra röster, utan snarare tvärtom, som en stilla susning.

Förbön

Tack, käre himmelske Far, för att du är den du är. Tack för din nåd och barmhärtighet. Tack att du kallade på mig först, tack att du är den som ger svar och vägledning. Tack för din längan efter mig. Tänd samma längtan i mig efter dig.

Käre far, inför denna natt överlämnar jag till dig all oro, all rädsla och all ångest, och alla som människor som lever i detta just nu. Herre, bär oss och allt det där, så att vi inte behöver bära det själva. Herre, tack att du ser och att du vet, och för att du aldrig är långt borta från någon enda av oss. Var hos dem denna natt, kom till dem som ropar efter dig denna natt, visa dig för dem som söker dig denna natt, du som har det och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens herre skänka er sin frid, alltid och på alla sätt. Herren är med er alla. (2 Thess 3:16)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: