2020-09-27: Morgonandakt

Söndag, 27 September, 2020.

Psalm 625 – ”En dag jag lämnar mitt hem och mina vänner”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Herre, gör mig stilla, stilla inför dig. Samla mina tankar, du som känner mig. Herre, all min oro, lämnar jag åt dig. Låt din Ande fylla, tomheten i mig. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 5:35-43

Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: ”Din dotter är död. Du skall inte besvära Mästaren längre.” Men Jesus, som hörde deras ord, sade till föreståndaren: ”Var inte rädd, tro bara.” Sedan lät han ingen mer än Petrus och Jakob och hans bror Johannes följa med, och de gick hem till föreståndaren. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. Han gick in till dem och sade: ”Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover.” Då skrattade de åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig flickans far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg. Så tog han barnets hand och sade: ”Talita koum!” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!). Och genast reste sig flickan och gick omkring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av förvåning, men han förbjöd dem att låta någon veta vad som hade hänt. Sedan sade han åt dem att ge flickan något att äta.

Betraktelse

Glad söndag! För det är söndag igen, och den här söndagen kallas i bland annat Svenska kyrkans kyrkoår för Sextonde söndagen efter Trefaldighet. Och Temat, Överskriften för den här söndagen är Döden och livet. Det handlar den här söndagen alltså om inte en, utan om två saker, som ofta eller åtminstone då och då, upptar alla människors tankar. Och som hör ihop, och som förändras till sin karaktär och till sitt innehåll, när Jesus får komma in i bilden.

Denna söndag handlar om två saker, som alla människor har tankar om. För alla människor har tankar om och förhoppningar kring livet. Varför vi finns till. Vad som är livet djupaste mening. Vad livet kan och allra helst bör fyllas med. Och alla människor har tankar och förhoppningar, och ibland också rädslor, kring döden. Vad som händer då. Och varför den måste finnas. Då är det gott att tänka på att det finns någon som har något alldeles särskilt att säga om detta. Någon som har både vilja och auktoritet att göra skillnad i såväl liv som död: Jesus Kristus. Och det är honom vi möter i textläsningen denna morgon.

Vi människor har en tendens att dra en mycket skarp gräns mellan liv och död, och det är inte så konstigt, för så ser våra villkor som människor ut. Men i texten vi läser denna morgon ser vi, att för Jesus är den gränsen inte alls lika skarp. Han kommer till någon som är död, och den döde, den lilla flickan, får liv igen. I texten vi läser är detta något absolut och kroppsligt, vilket det också kan bli för oss. Det finns ingen anledning att uppfatta Jesu ärende, omsorg och fullmakt som mindre än vad den är i texten denna morgon.

Men vad den här texten på ett djupare plan vill visa, är att Jesus ger liv åt allt som är dött, när vi bjuder in honom till det: kroppsligt, andligt och i inför evigheten. Till samtliga dessa sammanhang, och till än fler, vill och kan Jesus ge liv åt det som är dött, när vi låter honom göra det.

Det är intressant att notera, att Jesus säger till dem som var samlade vid synagogföreståndarens hus: Flickan är inte död, hon sover. Men de kanske märkliga orden vill påminna oss om något: Nämligen att det som av oss människor kallas döden, det är för Jesus bara likt en sömn. Att väcka någon från död till liv, det är för Jesus inte svårare än att väcka någon som sover. Gränsen mellan död och liv suddas ut, blir till något helt annat och mycket mindre, i sammanhang där Jesus får vara med. Nyckeln till de sammanhangen är att försöka ta till oss av de ord som Jesus också säger i dagens text. För det är ord som han säger också till oss: Var inte rädd. Tro bara.

Förbön

Käre himmelske Fader, du som är Herre i liv och i död, tack för den här nya dagen. Tack för allt det som du vill ge den här dagen. Gör mig uppmärksam på det som du vill säga, ge och leda till den här dagen. Hjälp mig den här dagen och alla dagar att inte bara rädd, varken för livet eller för döden. Hjälp mig att bara tro.

Idag ber vi också särskilt med alla dem som inte har någon gudstjänst att gå till. Herre, möt oss där vi är, tala till oss också idag, låt oss få känna gemenskap med dig, du som i dig själv är gemenskap. Hjälp oss att i denna tid på ett fördjupat sätt söka dig i bönen, för vår skull, för världens skull, och för ditt rikes skull. Herre, välsigna och bevara oss i ditt namn och i din närhet, också i denna tid. Genom Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred. (4 Mos 6:24-26).

%d bloggare gillar detta: