2020-09-26: Kvällsandakt

Lördag, 26 September, 2020.
Psalm 756 – ”Bara i dig”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Käre Herre, kom med din tröst och ditt ljus, vänd oss mot dig, vår blick, vårt hjärta, våra sinnen. Skänk den stillhet som gör att vi ser att du var här redan innan vi ropade till dig. I Jesu namn. Amen.

Bibelläsning – Psaltaren 24

Av David, en psalm. Jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den. Det är han som har lagt dess grund i havet och fäst den över de strömmande vattnen. Vem får gå upp till Herrens berg, vem får gå in i hans tempel? Den som har skuldlösa händer och rent hjärta, som inte håller sig till falska gudar och aldrig har svurit falskt. Han får välsignelse av Herren och riklig lön av Gud, sin räddare.

Här är det släkte som sökt sig till Herren, som träder fram inför ditt ansikte, du Jakobs Gud. Portar, öppna er vida! Höj er, uråldriga dörrar! Låt ärans konung draga in! Vem är då ärans konung? Det är Herren, den väldige hjälten, Herren, väldig i strid.

Portar, öppna er vida! Höj er, uråldriga dörrar! Låt ärans konung draga in! Vem är han, ärans konung? Det är Herren Sebaot, han är ärans konung.

Betraktelse

David ställer frågor i psalmen. Inte för att han undrar över vad svaret ska bli utan han frågar därför att han vet svaret och vill att andra också ska veta.

Det handlar om vem som får gå upp på Herrens berg, Sion, och vem som ska få gå in i Herrens tempel. Det handlar djupast sett om vem som kan få komma nära Herren, ända in i hans djupaste gemenskap. Alla kring David och alla kring Jesus visste att det hade Mose varit i närheten av, på berget Sinai och i tabernaklet, tält-templet, som Israels folk bar på och plockade upp och plockade ner under ökenvandringen från befrielsen ur slaveriet i Egypten till friheten i det utlovade landet, Israel. Uppe på berget Sinai fick Mose se Gud på ryggen för ”mitt ansikte kan ingen se”, fick Mose höra av Herren. Och när Mose sedan hade varit inne i tabernaklet fick han hänga en duk framför ansiktet. Hans ansikte reflekterade Guds härlighet så att han fick ”dämpa” strålglansen, blända av, när han skulle gå ut från tabernaklet och tala till folket. (Det är därför Mose i konsten ibland avbildas med strålande horn i pannan. Men det får vi reda ut en annan gång!)

Nu undrar David: Vem får gå upp? Vem får gå in? I sitt eget svar räknar han upp flera goda personliga kvalitéer: Den som har skuldlösa händer och rent hjärta, som inte håller sig till falska gudar och aldrig har svurit falskt. OK. Då får vi se hur många som trängs i den kön …… Du? Jag?

Det finna bara en som ”får gå upp till Herrens berg och gå in i hans tempel”. Det är Jesus. Till berget som han går upp på, Golgata, bär ingen åsna honom. Han går själv. Och han bär själv sin börda: din och min skuld, som han ska bära upp på korset som står redo för honom och som han bär på sina skuldror. Det är hans herradöme, hans makt. Eftersom vi inte har skuldlösa händer, rena hjärtan osv går han, Ärans Konung, in i striden för oss, för att vinna seger över den som vill äga oss och göra oss till sina slavar. Jesus är hjälten som tvingar dödsrikets portar att vidga sig, så att han kan dra in – och dra ut! Han är den som går in i det allra heligaste i det himmelska templet med sitt offer inför Fadern och säger i sin förbön för oss: ”Fader, förlåt dem! Jag har tagit deras skuld.” Med sig från korset och den tomma graven har han välsignelse och rik lön. För sig själv? Nej, för dig och mig!

När vi döptes var vi med honom i hans död och uppståndelse och vi får genom tron vara ”det släkte som söker sig till Herren”. Vi ska få vara med om det som Mose ännu inte kunde på Sinai: vi ska få se Guds ansikte, se honom sådan han ÄR, ansikte mot ansikte.

En uråldrig dörr är ofta svårforcerad för Jesus. Det är dörren in till människans hjärta, ditt och mitt inre. Det finns en gammal älskad bild som föreställer Jesus som står vid en dörr och knackar på den. Den dörren har inget handtag på utsidan. Den har bara ett handtag på insidan och kan bara öppnas inifrån. Det är bara jag som inifrån kan öppna mitt hjärtas dörr för Jesus.

Bilden visar två viktiga saker:

1) Jesus har kommit nära och vill stiga in.

2) Jag får öppna för honom, Ärans Konung, och för hans välsignade närvaro i mitt liv.

Förbön

Käre Fader, nu får vi lägga en vecka till bakom oss och vila inför söndagen – skapelsens första dag och Jesu uppståndelses dag. Låt mig i morgon få erfara ljuset, som alltid övervinner mörkret. Jesus, du är ärans konung. Hjälp mig och hela din Kyrka att hålla sin port öppen för dig. Kom in i mitt hjärta, Jesus.

Vi ber denna kväll åter om ditt förbarmande över din värld och allt som du skapat. Grip in i vår värld, hjälp oss att vårda och förvalta din skapelse och tjäna dig i allt. Vi ber särskilt om ditt förbarmande över de sjuka och de döende, kom till dem, var dem nära. Hjälp oss att leva för dig så länge vi lever, idag, imorgon och alla dagar. I Jesu namn, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Barmhärtighet, frid och kärlek åt er i allt rikare mått. (Jud, v. 2)

Tack till vännen Göran Simonson, som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: