2020-09-25: Kvällsandakt

Fredag, 25 September, 2020.

Hälsning från redaktören: Denna andakt över psaltarens kanske mest välkända psalm har publicerats tidigare här på ”Dagligt Bröd” (2020-05-02). Den återpubliceras denna kväll, när vi nu återvänder till den på vår ”psaltarvandring”. Välsignad läsning och kväll önskar jag dig!

Fredrik Borglin, redaktör, ”Dagligt bröd”

Psalm 687 – ”Jag är med er alla dagar”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ingen stund är såsom denna, kvällens sista, tysta timma. Inga sorger längre bränna, inga stämmor mera stimma. / Tag då nu i dina händer denna dagen som förflutit. Visst jag vet: i gott du vänder vad jag hållit eller brutit. / Ont jag tänker, ont jag handlar, men du läker allt och renar. Mina dagar du förvandlar så från grus till ädla stenar. / Du får lyfta, du får bära, jag kan bara allting lämna. Tag mig, led mig, var mig nära! Ske mig vad du sen må ämna! (K. Boye)

Bibelläsning – Psaltaren 23

En psalm av David. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.

Betraktelse

Jag har många gånger funderat på hur jag hade uppfattat kung David om jag hade träffat honom. Han är ju en man som ger ett väldigt blandat intryck. I Apostlagärningarna 13:22 beskrivs han som ”… en man efter [Guds] hjärta” (SFB15) Sen har vi så klart hans mindre sympatiska sidor som vi inte behöver gå in på för stunden. För om vi ska uppehålla oss vid vad som gjorde David till en man efter Guds hjärta, tror jag att vi får en nyckel i psalm 23. Där får vi se vilken relation David hade till Gud. Och när vår inre relation till Gud är ordentligt grundad kan det leda till att vårt yttre följer därefter.

I psalm 23 ser vi framför allt att David har just en personlig relation till Gud. Herren är min herde. Gud är inte en opersonlig kraft, Gud är relation. Och David säger att om Herren är ens herde saknar man ingenting. Gud ger oss allt vi behöver, men inte allt vi vill ha. Dessa gröna ängar, lugna vatten, visar att Gud är för oss och vill vårt bästa. Allt i psalmen är fantastiska löften för oss kristna att hålla fast vid.

Även när psalmen byter ton och talar om den mörkaste dal finns det fortfarande ett löfte om att Gud är med oss. Den obehagliga delen av löftet är så klart det som versen före säger, nämligen att Gud leder oss på rätta vägar. Anledningen till att vi går igenom mörka tider, kan vara för att Gud leder oss på en rätt väg därigenom. Ännu värre blir det när vi ser att, trots att psalmen bara består av löften till oss, det inte finns något löfte om att Gud för ut ur den mörkaste dal. Men även om Gud inte lovar att föra oss ut ur mörkret lovar han att duka ett bord för oss. Vi får löftet att vi kan uppleva Guds kärlek och närvaro när vi är omgivna av livets osäkerhet. När mörka tider som dessa händer, dessa tider då vi som mänsklighet går igenom en mörk dal visar vårt yttre om vårt inre är efter Guds hjärta eller inte.

Låt oss ställa en fråga till oss själva, den här kvällen i en tid då hela mänskligheten går igenom en mörk dal: Har Guds löften verkligen fått förankring i mitt hjärta, eller har psalm 23 bara blivit vacker poesi? Om vi förstår Guds hjärta för oss, och vi grundar vårt hjärta, vårt inre i det, då får vi ett yttre som kan gå igenom även de mörkaste tider. Vi får en liten blick av Guds hjärta när David berättar om vad han ser fram mot: ”Herrens hus ska vara mitt hem…” Gud har en slutdestination för oss, att vi ska få bo i Herrens hus. Att vi ska få komma till himlen en dag. Det är Guds intention för oss, det är Guds hjärta för oss.

Förbön

Tack käre Fader, för alla dina välgärningar mot oss. Tack för att vi inte behöver se på oss själva och vår prestation för att veta något om vårt andliga tillstånd. Vi behöver bara se vad du, i Jesus Kristus, har gjort för oss. När mörka tider kommer behöver vi inte försöka visa mer kärlek, vi kan bara hålla fast hårdare vid dina löften.

Herre, vi bekänner att vi inte är män och kvinnor efter ditt hjärta. Istället för att hålla fast vid dina löftet om din närvaro och omsorg i alla stunder letar vi ofta efter det som kan ge oss behag för stunden. Vi ber att du, under denna färd genom en mörk dal, ska göra oss uppmärksamma på våra avgudar och andra synder som drar oss ifrån dig. Vi tackar dig till slut för att vi får gå till sängs och vara fullt förvissade om att om vi somnar och aldrig skulle vakna igen, så vaknar vi ändå till något fantastiskt. Genom din Son, Jesus Kristus, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd, barmhärtighet och frid från Gud fadern och Kristus Jesus, vår herre. (2 Tim 1:2)

Tack till vännen Måns Norrsén, präst i Markaryd, som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: