2020-09-24: Morgonandakt

Torsdag, 24 September, 2020.
Psalm 140 ”Du bar ditt kors, o Jesu mild”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Psaltaren 22:1–19

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta. Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, jag ropar om natten men finner ingen ro. Dock är du den Helige, till din tron stiger Israels lovsång. På dig förtröstade våra fäder, de litade på dig, och du kom dem till hjälp. De ropade till dig och blev räddade, de litade på dig, och du svek dem aldrig.

Men jag är en mask, inte en människa, hånad och föraktad av envar. Alla som ser mig gör narr av mig, de hånler och skakar på huvudet: ”Han har överlämnat sig åt Herren, nu får Herren gripa in och rädda honom – han är ju älskad av Herren.” Du hjälpte mig ut ur min moders liv, du lät mig vila trygg vid min moders bröst. Från min födelsestund är mitt liv i din hand, alltsedan jag blev till har du varit min Gud.

Dröj inte långt borta, jag är i nöd, och ingen finns som hjälper mig. Tjurar skockar sig runt mig, jag är kringränd av bestar från Bashan. De spärrar upp sina gap som rovlystna, rytande lejon. Jag rinner bort likt vatten som slås ut, benen lossnar i min kropp, mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt bröst. Min mun är torr som en lerskärva, tungan klibbar vid gommen. Du lägger mig i gravens mull. Hundar samlas runt mig, jag omringas av en hord av våldsmän. Händer och fötter är skrumpnade, jag kan räkna varje ben i min kropp. De står där och stirrar på mig, de delar mina plagg emellan sig, de kastar lott om mina kläder.

Betraktelse

Denna psaltarpsalm liknar många andra klagopsalmer i Psaltaren, men är kanske den mest detaljerade och drastiska skildringen av de omgivande fienderna (som farliga djur ute efter att skada och tillintetgöra) och den egna kroppens och själens extrema lidande (i bilder av upplösning, uttorkning och ihjälsvält). Mest av allt utmärks den emellertid av att Jesus på korset identifierar sig med bedjarens ord, och att den innehåller så många detaljer som passar in på Jesu lidande på korset att den alltid av kristtroende uppfattats som en profetia om Kristus i själva klimax av hans frälsningsgärning, i stil med Jes. 53 om Herrens Lidande Tjänare.

Det är dock inte de märkligt många detaljöverensstämmelserna mellan skeendet på Golgata och psalmens ord som är avgörande för detta igenkännande av Jesus i psalm 22, utan snarare dess förening av total gudsövergivenhet och total trohet mot Gud i samma ord och i samma människa. Och Jesu trohet är inte beroende av att Gud säger eller strax gör något tröstande, utan finns bara för att Gud är den han är, ”den Helige”. Plågad ropar Jesus till Gud över en avgrund av ateism – och blir inte skonad. Han dör denna död för andra, tar deras straff och måste då tömma lidandets bägare i botten. Men, eftersom ”syndens lön är döden” (Rom. 6:23), och Jesus inte har någon egen synd, kan döden inte behålla honom. Han går igenom den till det Liv som inte kan dö.

När vi ber denna bön är det inte för att spela upp eller förstärka minnet av hur Jesus dog, utan för att vi är benådade att efterfölja honom och spela hans roll så till den grad att vi förenas med honom, blir ett med honom, dör och uppstår med honom. Just detta är varje människas möjlighet och kallelse.

Förbön

Tack, käre Herre, för varje ny dag som du ger, och för den här nya dagen. Tack för möjligheten att få leva som ett barn till dig och som en efterföljare till din Son, Jesus Kristus. Hjälp mig att se och förstå vem jag är i dig, och sporra mig att följa och leva för honom som gav sitt liv för mig.

Vi ber också den här dagen om din närvaro i och ditt förbarmande över den här världen. Kom särskilt, käre Herre, till alla som i sina liv och sina arbeten tjänar andra. Kom med glädje och kraft till alla som på något sätt ger av sig själva till andra människor. Välsigna alla goda tankar, gärningar och ord, också hos oss, också idag. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Väx till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Hans är härligheten, nu och till evighetens dag, Amen. (2 Pet 3:18).

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: