2020-09-18: Kvällsandakt

Fredag, 18 September, 2020.
Psalm 214 – ”Lär mig att bedja av hjärtat”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Käre far, jag ber dig om stillhet och ro. Tack att jag får vara i din närhet, att jag får vila i din famn. Tack också att du har något att säga mig just i den här stunden. Hjälp mig nu att lyssna till det. I Jesu namn. Amen.

Bibelläsning – Psaltaren 17

En bön av David. Hör min rättvisa sak, Herre, ge akt på mitt rop! Lyssna till min bön, jag talar utan svek! Av dig väntar jag min rätt, dina ögon ser vad som är sant. Du prövar mitt hjärta, rannsakar mig om natten, du granskar mig men finner inget brott. Inget ont kom över mina läppar trots allt vad människor gjorde. Vid de ord du talat höll jag fast, från budens stigar vek jag aldrig, jag gick din väg utan att snubbla.

Jag ropar och du svarar mig, Gud. Lyssna på mig, hör mina ord, visa din underbara trofasthet, du som med din starka hand räddar dem som söker skydd hos dig undan sina fiender. Bevara mig som din ögonsten, göm mig i dina vingars skugga för de gudlösa som ansätter mig, mina dödsfiender som omringar mig! De är förstockade, de tar stora ord i sin mun. Jag hör deras steg omkring mig, de är ute efter att slå mig till marken. De liknar lejonet, redo att riva, en best som ligger på lur.

Herre, grip in! Ryck fram mot de onda! Fäll dem, rädda mitt liv med ditt svärd! Herre, döda dem med din hand, gör slut på dem, på deras andel i livet! Men dina skyddslingar mättar du, deras barn får vad de behöver och lämnar kvar åt sina barn. Frikänd skall jag se ditt ansikte och mättas av din åsyn när jag vaknar.

Betraktelse

Också i andakten denna kväll ska vi stanna upp inför Psalm 17. I andakten i morse stannade vi också upp inför att den här psalmen, som ju är en bön av David, innehåller påminnelser till oss som är goda att ta med oss in i vårt eget böneliv. En sådan påminnelse, som vi särskilt stannade upp inför i morse, är detta att det är gott för oss att ha ett stort fokus i vår bön på vem Gud är och vad Gud har gjort och gör. Och kan göra framöver. Och sådana exempel finns det gott om i denna psalm.

Men Psaltaren 17 ger oss fler viktiga påminnelser för vårt böneliv än så. En sådan är hur viktigt det är att tala uppriktigt i sin bön. Gud vet ju redan allt vad vi tänker och känner, men vill ändå att vi kommer till honom i bön. För ber gör vi inte för att informera Gud, vi gör det för att få samtala med Gud. Samtal har i sig en potential att läka och bygga upp, också samtal mellan människor. Om Gud får vara en av parterna i samtalet, såsom han är i bönen, då finns det verkligen potential för läkande och upprättelse i människors liv. Men då är samtidigt ärligheten en nödvändig ingrediens.

Därför ska vi i vår bön inte försöka göra oss frommare än vad vi är, som om det skulle övertyga Gud att svara på vår bön precis som vi vill. För detta att Gud verkligen lyssnar till vår bön, och att han verkligen svarar, det gör han inte för att vi är fromma. Det gör han för att han älskar oss, och vet vad som är bäst för oss. Vi förlorar ingenting på att i vår bön vara uppriktiga. Tvärtom är vår ärlighet Guds möjlighet.

David är ärlig i denna psalm. Han säger ju till Gud: Herre, grip in! Ryck fram mot de onda! Fäll dem, rädda mitt liv med ditt svärd! Herre, döda dem med din hand, gör slut på dem, på deras andel i livet! Vi kan studsa till på ord som dessa (och det finns fler och betydligt starkare liknande böner på andra ställen i psaltaren), och känna genans inför att säga dem. Men det David gör här är ju inte att befalla sin himmelske betjänt att skrida till verket och göra precis som David säger, när han säger det. Det David gör är att nämna också de svartaste och smutsigaste tankarna för sin himmelske Fader, som vet vad som är bäst både för David och för hans fiender. David lämnar hatet och hämndlystnaden till Gud, som tar emot och tar omhand. När liknande tankar drabbar oss, gör vi rätt i att göra samma sak.

Förbön

Tack, käre himmelske Fader, för också den här dagen. Tack att jag får kalla dig för min Fader, och för att jag får tala med dig om allt. Hjälp mig att tala uppriktigt och ärligt med dig – hjälp mig att i min bön ge dig både allt det goda som tillkommer dig, och allt det onda som du redan vet om. Hjälp mig också att ge dig allting annat.

Denna kväll ber vi dig, Gud, vaka över dem som vakar eller gråter den här natten, och låt dina änglar hålla vakt över dem som sover. Kom med helande till de sjuka, med tröst till de lidande, med vila till de trötta. Låt vår sista tanke innan vi somnar få vara på dig och din kärlek, och låt vår första tanke när vi vaknar imorgon vara detsamma. Allt vi har, och allt vi bär, överlämnar vi i dina goda och starka armar. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd, barmhärtighet och frid från Gud fadern och Kristus Jesus, vår herre. (2 Tim 1:2)

%d bloggare gillar detta: