2020-09-16: Morgonandakt

Onsdag, 16 September, 2020.
Psalm 245 – ”Jag nu den säkra grunden vunnit”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

”Herre, du min herde i liv och död, stilla mina sinnen och min själ när jag nu närmar mig dig. Möt mig också den här dagen och den här stunden med din närvaro och ditt tilltal. I Jesu namn. Amen.

Bibelläsning – Psaltaren 15

En psalm av David. Herre, vem får gästa ditt tält? Vem får bo på ditt heliga berg? Den som lever oförvitligt och gör det rätta och är sann i tal och tanke. Den som inte går med förtal, inte vållar sin nästa skada och inte smädar sin granne. Den som föraktar den förkastlige men ärar dem som fruktar Herren. Den som håller sin ed fast det står honom dyrt. Den som inte ger lån mot ränta och inte kan mutas att fälla en oskyldig. Den som handlar så står alltid trygg.

Betraktelse

Det finns en berättelse i Johannesevangeliets fjärde kapitel om när Jesus talar med en samarisk kvinna vid en brunn. När kvinnan märker att Jesus vet saker om henne som han inte borde kunna veta ställer hon en fråga för att dra uppmärksamheten åt ett annat håll. Hon säger ”Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.”

Det var en ständig dispyt under Guds folks historia om var den rätta platsen var för att tillbe Gud. Platsen där Gud blev tillbedd hänvisas till i första meningen av den här psalmen: tältet och berget. När Guds folk befriades från slaveriet i Egypten och vandrade i öknen satte man upp ett tält som kallades för tabernakel. Detta tabernakel fylldes av Guds härlighet och markerade Guds närvaro bland sitt folk. Prästerna var de som förvaltade allt som skedde omkring templet med offer och liknande, och folket var tvungna att förbereda sig ordentligt innan de kunde närma sig platsen där Gud var.

När folket intog landet blev platsen mer permanent, nämligen på berget, templet som kung Salomo lät bygga. David ville bygga templet, men Gud lät honom inte, därför kan David tala om både tabernakel, såväl som berg i psalmen.

Templet hade samma funktion som tabernaklet, det var platsen som markerade Guds närvaro, platsen för tillbedjan, och folket var tvungna att förbereda sig för att möta Gud. Under de stora högtiderna, till exempel påsken, samlades tusentals pilgrimer i Jerusalem för att möta Gud. En psalm som denna hjälpte dem med den självrannsakan som behövdes för att närma sig Gud.

Men den här psalmen begränsas inte till att användas av pilgrimer som var på väg till Jerusalem, utan är något vi kan använda i vår egen självrannsakan. (Mer om det i kvällens andakt.) För när kvinnan ställer frågan till Jesus om var man ska tillbe Gud får hon svaret ”Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem ni skall tillbe Fader … den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning.”

Vi som tror på Jesus har helig Ande boende i oss. Genom hans närvaro är vi som ett flyttbart tempel. Var vi än är, är Guds närvaro med. Guds tid i templet hade sin tid, men nu är tiden då Guds närvaro är varhelst Guds folk befinner sig.

Låt oss leva denna dag medvetna om Guds närvaro.

Förbön

Vi tackar dig, Herre, för att vi får leva i din närhet var dag. Tack för att din helige Ande bor i oss och att vi får vara fyllda av din närvaro. Hjälp oss att denna dag tillbe dig i ande och sanning, vad vi än tar oss för.

Vi ber den här dagen också om din ledning och ditt beskydd. Vi ber om det för hela din värld, för vår del av den, för våra sammanhang, för våra närmaste och för oss själva. Kom du och prägla dem alla, på ett nytt och djupare sätt än förr. Låt din välsignelse, din frid och din glädje prägla din skapelse mer och på ett djupare sätt än förut, och visa mig hur jag kan vara med i arbetet för detta. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd från herren Jesus åt alla. (Upp 22:21)

Tack till vännen Måns Norrsén, präst i Markaryd, som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: