2020-09-10: Morgonandakt

Torsdag, 10 September, 2020.
Psalm 150 – ”Du segern oss förkunnar”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Psaltaren 10

Varför, Herre, står du långt borta och håller dig dold i tider av nöd? I övermod jagar de gudlösa den förtryckte. Låt dem fastna i sina egna ränker.

Den gudlöse prisar sin egen lystnad, välsignar sin vinst, föraktar Herren. Han tänker i sitt övermod: ”Gud straffar inte, det finns ingen Gud.” Den gudlöse har framgång i allt han gör, dina domar rör honom inte. Han fnyser åt sina fiender, han tänker: ”Inget kan få mig att falla, jag går med stadiga steg.” Svek och våld fyller hans mun, hans tunga gömmer ondska och ofärd. Han ligger på lur vid gårdarna och mördar den oskyldige i lönndom. Hans ögon följer den värnlöse, han lurar som ett lejon i snåret, han ligger på lur för att fånga den arme och dra åt sitt nät. Han hukar till språng, och den värnlöse fälls av hans kraft. Han tänker: ”Gud bryr sig inte om det, han vänder sig bort, han ser det aldrig.”

Herre, grip in! Gud, höj din hand, glöm inte de förtryckta! Varför får den gudlöse förakta Gud och tänka: ”Han straffar inte.” Du ser det som tynger och plågar, du märker det och ger med din hand. Den värnlöse lämnar sin sak åt dig, du är den faderlöses hjälpare. Krossa den gudlöses och ondes makt! Straffa hans ondska, gör slut på den!

Herren är konung för evigt, de främmande folken är borta ur hans land. Herre, du hör vad de betryckta begär, du lyssnar och stärker deras mod. Du skaffar rätt åt de kuvade och faderlösa, så att ingen längre flyr landet i skräck.

Betraktelse

Denna klagopsalms andra stycke ger en ovanligt fyllig beskrivning av ”den gudlöse”, dvs. den människa som tänker, planerar och handlar som om det inte finns någon Gud i världen. På många sätt är en sådan människa raka motsatsen till den rättfärdige gudstroende.

Det första som nämns i beskrivningen är den gudlöses monumentala själviskhet; ”Den gudlöse prisar sin egen lystnad, välsignar sin vinst, föraktar Herren. Han tänker i sitt övermod: ’Gud straffar inte, det finns ingen Gud.’” En ”gud” beskrivs av Martin Luther i Stora Katekesen som den som man totalt litar på och förväntar allt gott ifrån, vars vilja man därför rättar sig efter och vars bud och avsikter får styra ens eget liv, och som man ger sin tacksägelse och lovprisning.

Vem är denna person eller makt för den gudlöse? Det är han själv, den han är, det han vill och gör, det han äger och njuter av. Han ”föraktar Herren”, vilket man främst av allt gör genom att förneka att han finns. Eftersom Gud inte finns för ateisten, finns det inte heller några heliga bud, som en människa måste åtlyda, en rätt som står över hans egna önskningar och impulser (”dina domar rör honom inte”).

Denne gudlöse är kanske inte ateist i teorin, men har i praktiken satt sig själv och sitt i Guds ställe. Hans ateism är inte så mycket en filosofiskt genomtänkt världsbild som praktisk och bekvämlighetsbaserad. Den är alltså egentligen ett önsketänkande, en i viss mån erfarenhetsgrundad förhoppning, ja, nästan förvissning om att det inte finns någon Stor Gud som griper in i sådana småsaker som en enskild människas beteende och livsföring. Finns det någon ”gud” (vilket inte är troligt), sysslar han bara med stora händelser och hela folk och kulturer.

Den gudstroende ”rättfärdige” är i allt som är viktigt raka motsatsen till den gudlöse: tror på Gud, dvs. lever i lydnad och tacksamhet mot den som är Skaparen, den himmelske Fadern, som ger oss allt gott och vill leda oss genom en livslång dialog till en ännu större härlighet. Detta ger livet en annan grund och inriktning än för den vars själviskhet bestämmer allt. Nog finns det själviskhet och egenintresse i den gudstroendes liv också, men de uppfattas inte som självklart riktiga utan som synd mot Gud. Men synder kan förlåtas, för Jesu skull. Han kan och vill rädda oss just ur syndens fasta grepp om oss, och göra oss rättfärdiga, av nåd.

Det varje gudstroende människa bör ha klart för sig är att tron på Gud, relationen till Fadern, inte är en konserv man har på burk och kan öppna längre fram, när det behövs. Tänker man så, är risken stor att man blir en lika stor ateist i praktiken som ”den gudlöse”, dvs. en som aldrig ens kommer på tanken att först fråga vad Gud vill med mig och för mig, utan självklart först berättar för Gud om vad JAG VILL och behöver.

Förbön

Tack, käre Herre, för den här nya dagen, och för varje dag som du ger. Hjälp mig den här dagen att bli kvar hos dig, att fråga efter vad du, Gud, vill med mig och för mig, snarare än att bara tala om vad jag tror mig vilja och behöva. Visa mig, Herre, den väg som du har tänkt för mig, och gör mig villig att vandra den.

Vi ber också den här dagen om din närvaro i och ditt förbarmande över den här världen. Kom särskilt, käre Herre, till alla som i sina liv och sina arbeten tjänar andra. Kom med glädje och kraft till alla som på något sätt ger av sig själva till andra människor. Välsigna alla goda tankar, gärningar och ord, också hos oss, också idag. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Väx till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Hans är härligheten, nu och till evighetens dag, Amen. (2 Pet 3:18).

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: