2020-09-10: Kvällsandakt

Torsdag, 10 September, 2020

Psalm 571 ”Förbida Gud, min själ, med hopp och tålamod”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Psaltaren 10

Varför, Herre, står du långt borta och håller dig dold i tider av nöd? I övermod jagar de gudlösa den förtryckte. Låt dem fastna i sina egna ränker.

Den gudlöse prisar sin egen lystnad, välsignar sin vinst, föraktar Herren. Han tänker i sitt övermod: ”Gud straffar inte, det finns ingen Gud.” Den gudlöse har framgång i allt han gör, dina domar rör honom inte. Han fnyser åt sina fiender, han tänker: ”Inget kan få mig att falla, jag går med stadiga steg.” Svek och våld fyller hans mun, hans tunga gömmer ondska och ofärd. Han ligger på lur vid gårdarna och mördar den oskyldige i lönndom. Hans ögon följer den värnlöse, han lurar som ett lejon i snåret, han ligger på lur för att fånga den arme och dra åt sitt nät. Han hukar till språng, och den värnlöse fälls av hans kraft. Han tänker: ”Gud bryr sig inte om det, han vänder sig bort, han ser det aldrig.”

Herre, grip in! Gud, höj din hand, glöm inte de förtryckta! Varför får den gudlöse förakta Gud och tänka: ”Han straffar inte.” Du ser det som tynger och plågar, du märker det och ger med din hand. Den värnlöse lämnar sin sak åt dig, du är den faderlöses hjälpare. Krossa den gudlöses och ondes makt! Straffa hans ondska, gör slut på den!

Herren är konung för evigt, de främmande folken är borta ur hans land. Herre, du hör vad de betryckta begär, du lyssnar och stärker deras mod. Du skaffar rätt åt de kuvade och faderlösa, så att ingen längre flyr landet i skräck.

Betraktelse

”Herre, grip in!” Denna förhoppningsfulla uppmaning till Gud finns samtidigt med bönen ”Glöm inte den förtryckte!”, eftersom bedjaren med många andra tycker att Gud faktiskt gör det. Människor vill ha blixtsnabb rättskipning och det godas seger, men ”Guds kvarnar mal långsamt”, som det heter – besviket eller hoppfullt.

Den skavande skillnaden mellan det enorma behovet av Guds ingripande och att (ibland) inget tycks ske i den vägen kan göra det svårt för människor att tro på Gud. ”Om Han är allsmäktig och god, hur kan det då se ut som det gör på jorden /i det här flyktinglägret / i mitt förlustdrabbade familjeliv / i min plågade kropp och själ? Vill han inte hjälpa mig/oss eller kan han inte?”

Det finns inga enkla svar på de frågorna, men det är värt att notera att det ofta är de som står bredvid lidandet som tycker att det är outhärdligt och att tron därför är omöjlig (ett slags ”ateism för andras räkning”), medan de som är mitt i lidandet och dagligen erfar det i sin egen kropp och själ faktiskt litar mer på Gud, trots allt. Har man bott några år i ett av jordens fattigaste länder men nu i ett av dess rikaste, har man lärt sig att de fattiga ofta är föredömen i Gudsförtröstan och tro för oss som har fått så oerhört mycket mer av livets goda och materiell trygghet. Deras tro är paradoxal, ja, trotsig, men frammejslad ur egna, ofta svåra erfarenheter.

Grunden för att alls be Gud om hjälp är tron (och vetandet) att han ÄR en sådan Gud som hjälper just dem som behöver det: de svaga, värnlösa, faderlösa, oskyldiga. Hans skapelse är i grunden god och ger åt alla, den lär oss att Skaparen är sådan, ja, att han är vår Far som älskar oss. Det främsta ”beviset” är att han själv, Guds Son, kom ner till oss och med insatsen av sitt eget liv övervann det Onda, och ger oss Livets möjlighet. Att be är vägen att lära sig sanningen i Jesu seger, och den står öppen för oss alla. ”Jag vet du kan ta hand om allt och ge det ny gestalt” (Sv.Ps. 571:4).

Förbön

Gode Gud, käre himmelske Fader, tack att du är den du är. Tack för din närvaro och verksamhet i världen. Tack att du kan använda mina erfarenheter till att leda mig närmare dig. Hjälp mig att vara öppen för hur du leder, i och genom allt.

Också denna kväll ber vi om din närvaro och ditt förbarmande över hela din värld. Kalla på hela din mänsklighet, dra oss alla in i en djupare gemenskap med dig, redan i denna världen och i denna tiden. Trösta de ledsna och oroliga, skänk dem som nu ska sova kvällens frid, hela de sjuka, och visa för dem som i natt ska vara vakna att du bär, också i nattens timmar. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er alla. (1 Thess 5:23, 28)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll.