2020-09-08: Morgonandakt

Tisdag, 8 September, 2020.
Psalm 11 – ”O store Gud”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Jesus, vi vänder oss nu till dig och ber om frid och ro i våra hjärtan och sinnen. Låt oss också få ta vara på denna stunden inför dig. Amen.

Bibeltext – Psaltaren 8.

För körledaren. En psalm av David.

Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden. Jag vill besjunga din himmelska prakt med ett barns, ett dibarns mun. Du har rest ett värn mot dina fiender för att betvinga ovän och hämnare. När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom?

Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom. Du lät honom härska över dina verk, allt lade du under hans fötter: får och oxar, all boskap, och markens vilda djur, himlens fåglar och havets fiskar, allt som vandrar havets stigar. Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden.

Betraktelse

David börjar psalmen med ett lovsjunga och visa på Guds storhet och ära. David förmedlar till oss att den Gud som är Gud, är en väldig Gud. Gud är världens härskare och det finns ingen plats på jorden där denna väldiga Gudens namn inte är känt. Men Gud är inte av jorden, utan Gud har en annan, himmelsk prakt som är så mycket mer än vad en människa kan förstå.

Det är inte alltid lätt, om det ens någonsin är möjligt, för oss människor att förstå innebörden av Guds storhet och prakt. Men ibland kan vi ana den och försöka ge uttryck för den, vilket David gjort ett försök till i dagens psalm. David använder sig av välkända scener och föremål för att uttrycka sin förundran över den glimt av Guds storhet som han fått en inblick i.

David skriver om månen, himmelen och stjärnorna. Saker som nog ofta bara passerar oss i vår vardag utan att vi reflekterar nämnvärt över något som är en så naturlig och självklar del av världen. Men någon gång kanske vi stannar upp på vår väg hem en vinterkväll och hänförs av den stjärnklara himlen, precis som psalmisten för många hundratals år sedan blickade upp mot samma himmel och hänfördes. En hänförelse som kommer av stå inför något som är så mycket större än vi själva, och att vi är en del av denna skapelse. Det är i sådana stunder som insikten av Guds storhet, Gud som skapat allt detta, djupnar inom oss. En sådan insikt ger David uttryck för i denna psalm och även vi idag kan delta i denna förundran inför Guds storhet. Tillsammans med David och Guds folk genom alla tider kan vi därför lovprisa Gud när vårt liv flödar över av denna förundran.

Förbön

Gud tack för det liv du har gett mig. Tack för denna nya dag som du har skapat. Tack Gud för att du är Gud och att jag får prisa dig och förundras över din underbara skapelse. Hjälp mig att ibland stanna upp inför dig, Gud.

Gud, jag ber att du ska vara med mig denna dag och ge mig styrka och mod. Hjälp mig att söka dig och se dem som behöver ett extra leende för att orka. Tack Gud att du berör också denna dag. Amen.

Herrens Bön.

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske på jorden så som i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver. Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet. Amen.

Välsignelse

Nåd, barmhärtighet och frid från Gud fadern och från Jesus Kristus, Faderns son, skall vara med oss i sanning och kärlek. (2 Joh v. 3)

Tack till vännen Ida Mattsson, prästkandidat, som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: