2020-08-27: Morgonandakt

Torsdag, 27 Augusti, 2020.
Psalm 473 – ”Du räckte ut din hand”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 20:24-29

En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.”

En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.” Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.”

Betraktelse

Om vi bortser från de två brödrapar (Simon Petrus och Andreas, Jakob och Johannes) som Jesus först kallade till en inre tolvkrets (apostlarna) inom den större gruppen av efterföljare, så vet vi nästan ingenting om dem som individer. Men i Johannesevangeliet har Tomas faktiskt några individuella drag. När lärjungakretsen i kap. 11 undrar om det inte är för farligt för Jesus att gå till Judeen igen, där folk nyss ville stena honom, säger Tomas – klart modigare än de andra, och med drastiska ord: ”Låt oss gå med för att dö med honom” (v. 16).

I avskedstalet säger Jesus en hel del om att han måste gå bort från lärjungarna till Faderns hus, och tillägger: ”Och vägen dit jag går, den känner ni” (14:4). En av de tolv säger emot Jesus: ”vi vet inte vart du går” (v. 5), och det är Tomas. Han är ärlig och hymlar inte med att i varje fall han inte förstår vad Jesus talar om.

Modig, uppriktig, sanningskär – vi känner igen karaktären hos den här Tomas som är så noga med sanningen. Utan bevis kan han inte tro att Jesus är uppstånden. Och bevisen ska vara nästan äckligt konkreta – köra sitt finger genom spikhålen i Jesu händer! …; Tomas väjer inte för överdrifter och drastiska formuleringar i sina tvivel. Och i vår tid har tvivel och otro på något sätt blivit mer ärligt och fint än den enkla tron, så Tomas Tvivlaren blir lite av hjälte numera.

Men ska vi ge Tomas rätt i det han gör? Är det inte rätt ego-centriskt? Man kunde ju t.ex. fråga om han inte får skylla sig själv när han övergett apostlagemenskapen (säkert bara tillfälligt, men …) och dessutom bara underkänner de andra tio apostlarnas vittnesmål om att de sett Jesus levande. Med vad slags rätt kan han ställa villkor på en alldeles egen uppenbarelse av den uppståndne Jesus för att han ska tro, dessutom med groteska krav på att få peta i Jesu sår! Attityden är inte så långt från kritikernas begäran om ett ”tecken” från himlen (mirakel) som villkor för att de ska tro på Jesus som Messias. ”Om jag får se, ska jag tro” – och Jesu svar är alltid: ”Om ni tror, ska ni få se”.

Ska Jesus göra miljarder sådana personliga demonstrationer av sina sår för varje enskild kristen som vill ha det, för att hen i nåder ska gå med på att tro på sin Herre? Jesus svarar redan Nej på den frågan: ”Tvivla inte, utan tro! … Saliga de som inte har sett men ändå tror”. Tvivlet är inte en noblare, ärligare och därför mer privilegierad hållning än tron, däremot ett tillstånd av svaghet, att vara utsatt för en prövning, där man behöver hjälp att våga tro mer. Att tro på sitt eget tvivel mer än på Guds utmaning att tro är däremot att inte klara prövningen. Tro utan föregående garantier och krav på ”bevis” är och förblir standardsättet, medan Tomas-behandlingen inte är mönsterbildande utan snarare en mild tillrättavisning och ett undantag av nåd, vars orsak vi inte får veta.

Vi bör också lägga märke till att fastän Jesus erbjuder sin tvivlande apostel att med egna händer känna i sårmärkena, hör vi inte något om att han gjorde det. (Snarare skäms han, precis som nog Petrus gjorde, när Jesus senare frågade honom ”Älskar du mig mer än de andra gör?”). Jesu ord och gest förintar tvivlen, Tomas kan bara utbrista (kanske även bokstavligen på knä) i en förbehållslös trosbekännelse till Mästaren: ”Min Herre och [vilket ingen hittills sagt] min Gud!”

Förbön

Tack, käre Herre, för den här nya dagen, och för varje dag som du ger. Hjälp mig den här dagen att bli kvar hos dig, att i tro lita på och leva nära dig. Hjälp mig att komma ihåg vem jag är i dig, hjälp mig att räkna med dig, och hjälp mig att älska något mer såsom du älskar.

Vi ber också den här dagen om din närvaro i och ditt förbarmande över den här världen. Kom särskilt, käre Herre, till alla som i sina liv och sina arbeten tjänar andra. Kom med glädje och kraft till alla som på något sätt ger av sig själva till andra människor. Välsigna alla goda tankar, gärningar och ord, också hos oss, också idag. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Väx till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Hans är härligheten, nu och till evighetens dag, Amen. (2 Pet 3:18).

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: