2020-08-24: Morgonandakt

Måndag, 24 Augusti, 2020.
Psalm 145 – ”När världens Frälsare jag ser”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 19:13-24

När Pilatus hörde de orden lät han föra ut Jesus och satte sig på domartribunen i den så kallade Stengården, på hebreiska Gabbata. Det var på förberedelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: ”Här ser ni er kung.” Då ropade de: ”Bort med honom! Korsfäst honom!” Pilatus frågade: ”Skall jag korsfästa er kung?” Översteprästerna svarade: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren.” Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.

De tog honom alltså med sig. Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. Men judarnas överstepräster sade till Pilatus: ”Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung.” Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”

Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. De sade därför till varandra: ”Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den.” Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.

Betraktelse

De två parter som både samarbetar och motarbetar varandra i processen mot Jesus – den romerske guvernören och den judiske översteprästen & Co – binder och tvingar varandra, så att ingen kommer ofläckad ur samarbetet. Pilatus tvingas av de judiska ledarnas hot om att till kejsaren anmäla hans ovilja att döma en politisk rebell mot Rom (vilket skulle blivit svårt att försvara inför kejsaren; Joh. 19:12 c) att fälla dödsdomen över en man som han inser inte är en upprorsledare; alltså ett justitiemord.

Men då tvingar Pilatus i sin tur ”översteprästerna” att erkänna det de minst av allt vill säga högt inför sitt eget folk: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren.” Redan i 1 Sam. 8, ca 1000 år f. Kr., kan vi läsa hur både Mose och Gud själv bedömer israeliternas begäran om att få en mänsklig kung över sig som ett svårt svek mot Gud, Israels ende verklige kung. De flesta skrifttrogna judar skulle nog sett ”översteprästernas” erkännande som ett förnekande av första budet och Guds absoluta herravälde i Israel; alltså en hädelse.

Ingen av parterna trodde att Jesus avsåg att göra sig till judarnas kung i stället för kejsaren, men blir under ömsesidig motvilja ense om att det får bli ”sanningen” om varför Jesus måste avrättas, en sanning som kan skrivas på plakat (även om de inte kunde bli överens om exakt hur ”sanningen” skulle formuleras). Samarbete i onda syften solkar och förnedrar ofta båda parter, även om de tror att de blir större och mäktigare av det, och kan skyla över vad som hände med något lämpligt, skojigt talesätt, typ ”man måste krossa ägg för att göra en omelett”.

På korset fästes en tavla, där Pilatus unnar sig hånet mot alla judar att skriva att Jesus är deras kung, för att understryka att varje jude som försöker bli det straffas på det här sättet, och ”ni har inte och får aldrig en annan kung än kejsaren”. Så blir han, likt Kajafas i 11:50, en som uttalar vem Jesus faktiskt är, fastän han själv inte tror på det han sagt och skrivit.

Avrättningsplatsen ”Skallen” låg strax utanför dåvarande västra murporten (inte nuvarande Jaffaporten, utan ca 300 m längre in i Gamla stan). 325 e.Kr. lät kejsar Konstantin påbörja byggandet av en stor kyrka just på den platsen, inom vars murar ligger både Golgata och Jesu grav. Den ligger där än idag (mycket om- och påbyggd) och kallas Gravkyrkan (av kyrkan i Väst) eller Uppståndelsekyrkan (av östliga kristna).

Platsen var mycket offentlig, alla som gick in och ut på stadens västra sida den dagen skulle se de korsfästa vrida sig i plåga och maximal förnedring, och avsky det de såg. Det var ingen snygg och nobel död, men ändå VAR Jesus från Nasaret judarnas konung, som led döden för deras skull – och allas. Med historiens bisarra ironi – eller ska vi inte säga som det är: med Guds ironi? – plakateras Sanningen: det som ser ut som raka motsatsen till kunglig makt och ära ÄR likväl Segern, förhärligandet, som frälser Israel och hela mänskligheten. Här dör Jesus, men viktigare: här dör Döden, och Jesus går över till Livet.

Det kan ingen tro eller räkna ut bara genom att se på den hemska scenen. Men lärjungarna – som inte vågar vara där när det sker – de har fått grunden till att förstå och tro det, särskilt i den ”Herrens måltid” av bröd och vin, som symboliskt återframställer hans soningsdöd och gör deltagarna delaktiga av den. Deras tro, som nästan dött, måste bara uppväckas igen, när de möter den Levande och tas till nåder igen, för att bli hans utvalda vittnen. Och i den gemenskapen får även vi vara med!

Förbön

Tack, käre far, för den här dagen, och för varje dag som vi får ur din hand. Tack att du rannsakar mig och känner mig. Tack att du vet allt om mig, och visste det redan innan jag fanns till. Tack att du är överallt, och helt nära mig just nu. Tack att det inte finns något plats, någon tid eller något sammanhang, där jag är utan dig. Tack för din vägledning, din nåd och din frid, också den här dagen.

Käre Herre, hjälp oss den här dagen att inte förtvivla och tappa modet, utan istället öva oss i hjälpsamhet och samarbete med andra, men framför allt i bön och förtröstan på Dig. Vi ber om ditt beskydd, särskilt för hårt drabbade och döende, och för dem som sätter in all kraft på att hjälpa dem. Ge oss uthållighet och livsmod, genom din Helige Ande och vår Herre, Jesus Kristus. Amen

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. (Gal 1:3)

Tack till vännen Bengt Holmberg, som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: