2020-08-24: Kvällsandakt

Måndag, 24 Augusti, 2020.

Psalm 137 ”Den kärlek du till världen bar”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 19:25-37

Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son.” Sedan sade han till lärjungen: ”Där är din mor.” Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen.

Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: ”Jag är törstig.” Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten – det var en stor sabbat – bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten.

Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat.

Betraktelse

Jesu nästan sista ord är riktade till två särskilda personer som står vid korsets fot: hans egen mor, Maria, och älsklingslärjungen (den ende av de tolv som vågade befinna sig där). De får varsin mycket ordknapp mening – förmodligen sagda under svår andnöd (som den korsfäste led av mer och mer under sitt plågsamma döende). Han ger dem åt varandra som mor och son för framtiden.

Maria hade ju levt i några år utan sin äldste son som familjens försörjare, och skulle väl ha fortsatt att bli omhändertagen av Jakob och de andra vuxna barnen efter Jesu död utan att det särskilt behövde bestämmas om saken. Så det ligger nog litet mer bakom de kortfattade orden. Kanske behöver dessa två varandra på ett särskilt sätt framöver. Maria får en ”ny” son i Jesu ställe, en som älskade Jesus och älskades av honom mer än någon annan, en som förstod honom bättre än de andra elva och kom mer direkt till en mogen tro på Jesus (jfr Joh. 20:8 b). Och Johannes sebedaiden (som nog var ”den lärjunge Jesus älskade”) får Jesu mor som sin, en som förstår och älskar honom och som kan meddela honom allt vad hon mindes och begrundat i sitt hjärta sedan bebådelsen av Jesus. De behöver varandra just i sin unika närhet till Jesus. Sådana andliga vänskapsband behövs och finns i den gemenskap vi kallar Kristi kyrka.

Joh. ser i den försvarslöse Jesus, som bara accepterar allt ont som kommer intill döden, en gudomlig Tjänare som vet och vill allt detta därför att det är Faderns vilja, och egentligen styr det dit det ska. Ett enkelt tecken på det till Jesu enkla lärjungar är när evangelisten liksom pekar ut för oss att den här detaljen och den där är uppfyllelsen av ord i den heliga Skrift: han fick surt vin att dricka -> Ps. 69:22; inget ben ska krossas på honom -> Ps. 34:21 + 2Mos. 12:46; de kastade lott om Jesu kläder -> Ps. 22:19; etc., etc. Allt är förutsett, åtlytt, utfört i enlighet med Guds ord.

Jesus dör ca kl. 15, de andra två plågas vidare, men vid solens nedgång vid kl. 18 är det sabbat, som inte får ohelgas av snart döda eller nyss dödas lik på offentlig plats. När detta påpekas för Pilatus, befaller han: Ta bort dem! Snabbast vore att sticka en lans i hjärtat på alla tre, men grymheten förnekar sig inte: krossar man benen på de ännu levande, kan de inte dra andan genom att resa sig upp på sina fastspikade fötter och lätta det förlamande trycket på bröstmusklerna, utan kvävs hängande i armarna efter en kort stund av medveten dödsångest. Kom inte och säg att den romerska armén inte tog hänsyn till underkuvade folks religiösa uppfattningar!

För den Onde måste detta ha framstått som hans största och avgörande framgång någonsin: I en intensiv koncentration av ondska attackerar han Jesu kropp och själ och utplånar honom bland de levande. Detta är djävulens lyckligaste stund, nu finns ”Guds Son ” inte, det onda är alltid starkast! – Alltså ungefär som läget måste ha sett ut för Jesu lärjungar och vänner.

Men fel hade de allihop, varken de nu glada eller de sorgsna visste att detta var den Ondes definitiva nederlag och början på Jesu seger. Den som är segern för oss alla.

Förbön

Käre far, tack för den här dagen. Tack för livet med dig, för din Son, Jesus Kristus, och för att han genom sin död och uppståndelse har segrat i en seger som också jag kan få del av. Tack för den kärlek som du ständigt ger. Hjälp mig att ta emot den, och att ge den vidare. Hjälp mig att leva hela mitt liv när dig och din Son, i den helige Ande.

Också den här kvällen ber vi om din närvaro och ditt förbarmande över hela din värld och över allt det som du skapat och älskar. Himmelske Fader, led och läk din mänsklighet inte bara i denna tid, utan all tid. Kom och var oss nära, du som vet vad och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens herre skänka er sin frid, alltid och på alla sätt. Herren är med er alla. (2 Thess 3:16)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll