2020-08-20: Morgonandakt

Torsdag, 20 Augusti, 2020.
Psalm 449 – ”Jesus, dig i djupa nöden”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 18:1–11

När Jesus hade sagt detta gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård som han och lärjungarna gick in i. Också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade samlats där. Judas tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariseerna, och de kom dit med lyktor, facklor och vapen. Jesus, som visste om allt som väntade honom, gick ut till dem och frågade: ”Vem söker ni?” De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Han sade: ”Det är jag.” Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. När Jesus nu sade: ”Det är jag” vek de tillbaka och föll till marken. Han frågade dem igen: ”Vem söker ni?” och när de svarade: ”Jesus från Nasaret” sade han: ”Jag har ju sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå.” Ty det som han hade sagt skulle uppfyllas: ”Av dem som du har gett mig har jag inte låtit någon gå förlorad.” Men Simon Petrus, som hade ett svärd med sig, drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat; tjänaren hette Malkos. Jesus sade då till Petrus: ”Stick svärdet i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?”

Betraktelse

Här sägs det klart vad Judas förräderi består i: att leda arresteringsstyrkan till exakt den plats på Olivbergets västsluttning där Jesusgruppen höll till under påsknätterna. Det var viktigt för vaktstyrkan att oförmärkt komma till exakt rätt ställe för att lyckas med en snabb aktion mot Jesus. På samma sluttning hade tusentals galiléer sina nattkvarter, och att av misstag väcka upp dem kunde vara som att köra en käpp i ett getingbo och misslyckas helt med arresteringen.

Detta påminner oss om att Jesus, när han såg vaktstyrkan komma ner från Jerusalem på den motsatta dalsidan med facklor och vapen i händerna, kunde ha skickat sina lärjungar för att båda upp massor med andra galiléer i närheten, så att tillfångatagarna mötte flera hundra arga och motståndslystna galiléer istället för ett sömndrucket och oförberett dussin. Möjligheten att undkomma arrestering, plåga och död fanns dessutom där, egentligen ända in till sista minuten –genom att Jesus kunde rusat upp för Olivberget och på andra sidan krönet fortsatt direkt ut i Juda bergsöken, med otaliga grottor och bäckraviner att gömma sig i … och sedan börja om … på ett helt nytt sätt … (Men Guds alternativ var det inte, och därför inte möjligt).

Istället accepterar Jesus ”den bägare som Fadern har räckt mig”, dvs. att bli gripen och allt det som följer. Men Jesus skildras av Joh. som i full kontroll av situationen. Han går sina tillfångatagare till mötes och frågar vem de söker, och när de säger hans namn, svarar han majestätiskt: ”Jag är [han]” egå eimi (hebr. ani hu), med samma ord som Gud använder, när Mose frågade efter hans namn inför törnbusken. Kraften i gudsnamnet får polisgruppen att falla till marken – så låter evangelisten oss förstå att de inte ens hade kunnat gripa honom utan hans medgivande.

Petrus agerar däremot helt mänskligt, ”våld ska med våld bekämpas”, sliter fram sin dolda resurs, svärdet, och hugger mot huvudet på en av tillfångatagarna. Särskilt effektivt var inte hans mäktiga hugg, Malkos förlorar inte livet utan bara högra örat. (Lukas, som fokuserar mer på Jesu barmhärtighet än på hans höghet, nämner att Jesus t.o.m. hann bota örat, innan han fördes bort, 22:51).

Upplösningen gör det också tydligt att Jesu ord om att anskaffa svärd (Luk. 22:36) inte var bokstavligt menade – och att översättningen av hikanon estin i 22:38 inte ska vara ”det är bra [med två svärd]” (Bibel 2000), utan ”det räcker/det är nog” (som i ’nog med enfaldiga missförstånd!’). Det är nog, för det första eftersom Guds rike inte behöver något dödande svärdshugg för att segra (i så fall funnes oövervinneliga legioner av änglar!), och för det andra för att Gud Fader är den som vill att Jesus går i döden – han har nyss bett färdigt om den saken i Getsemane, vilket de kunde och borde ha uppfattat i stället för att sova bort den stunden.

Alla mänskliga alternativ för lärjungarna är uttömda, de skingras åt alla håll, som mästaren sagt. Det verkar som om endast Jesus själv kan gå in i sitt lidande. Lärjungarna var bara med för att se början av det – vittnen så långt det gick. De och vi får helt enkelt vara med som tacksamma mottagare i efterskott och förundras och glädjas över att en utstod allt. Tack, Herre Jesus!

Förbön

Tack, himmelske far, för den här dagen. Tack, Herre Jesus, för att du utstod allt för min skull. Hjälp mig att den här dagen ta emot det du har gjort för mig allt mer. Tack för att din död blev till liv för mig. Du som dog för mig – hjälp mig den här dagen att leva för dig.

Denna nya dag ber vi dig på nytt om din närvaro överallt i världen. Herre, du som vet att vi behöver dig, hjälp oss så att också vi själva förstår att vi behöver dig. Vi ber om din frid överallt där ofriden och ångesten har makten. Låt ditt ljus bryta fram och din frid breda ut sig i våra hjärtan och i hela din skapelse. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Väx till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Hans är härligheten, nu och till evighetens dag, Amen. (2 Pet 3:18).

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: