2020-08-20: Kvällsandakt

Torsdag, 20 Augusti, 2020.
Psalm 68 – ”Glad jag städse vill bekänna”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 18:12-18

Kommendanten med sin vaktstyrka och judarnas män grep Jesus och band honom och förde honom först till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. Det var Kajafas som hade förklarat för judarna att det var bäst att en enda man dog för folket. Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen, och han följde med Jesus in på översteprästens gård, men Petrus stod kvar utanför porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten och tog med sig Petrus in. Men flickan vid porten sade till Petrus: ”Hör inte du också till den där mannens lärjungar?” Han svarade: ”Nej, det gör jag inte.” Tjänarna och vakterna stod och värmde sig vid en koleld som de hade tänt, eftersom det var kallt. Petrus stod där också och värmde sig tillsammans med dem.

Betraktelse

Simon Petrus följer efter arreststyrkan på litet håll, tillsammans med en ”annan” lärjunge, som är ”bekant med översteprästen” och därför känd och accepterad i hans palats. Denne går in på gården tillsammans med Jesus och vaktstyrkan, och är i situationen helt enkelt en i den svärm av tjänare, bekanta, klienter, vakter, budbärare och andra människor, som i denna kultur omgav de mäktiga i allt de gjorde, hemma och borta (måltider, samtal, förhandlingar, mottagande av viktiga gäster, dikterande av brev, nyhetsförmedling). Vi kan räkna med att mycket få händelser och göranden i myndigheters (rika och mäktiga människors) liv ägde rum i absolut enrum; det fanns alltid ögon- och öronvittnen som hade varit med och kunde ge besked efteråt. Det är alltså inget märkligt att repliker och skeenden från exv. Rådets förhandlingar eller Pilatus dialog med Jesus senare kan återges i evangelierna.

Simon hade nog ingen klar tanke bakom sin önskan att följa med Jesus så nära det gick (t.ex. något fritagningsförsök eller så). Han ville bara inte överge mästaren – han hade ju lovat … Så efter ett kort tag går hans vän ut och talar med tjänsteflickan som vaktade porten (inte ”vaktade” som i en militär postering, utan bara för att hålla tiggare och annat löst folk borta från gården) om att släppa in Simon också. Oturligt för Petrus känner hon igen honom och frågar om inte också han (alltså jämte den som frågade!) hör till ”den där mannens” lärjungar. Hon ropar inte på soldaterna att komma och gripa de två, det finns inget fientligt eller hotfullt i frågan, bara ett konstaterande.

Men Petrus får hjärtat i halsgropen och svarar reflexmässigt ”Nej, det gör jag inte”. ”Förstå mig rätt”, kanske han sa sig själv, ”det var inte så att jag sa det där på fullt allvar, som ett klart förnekande i en uppenbar bekännelsesituation där det gällde liv eller död. Jag ville bara avvärja alla frågor, all uppmärksamhet och få vara som flugan på väggen, som ser vad som händer utan att störa någon. Kunde det inte fått stanna där?”

Kanske borde han ha repeterat den bön Jesus lärt dem ”Inled oss icke i frestelse / Utsätt oss inte för prövning”, och omedelbart gått ut igen. Men han har inlett sig själv i en prövning han inte kommer att klara, tänkte att ’nu klarade jag det’ och vill stanna där, och så går det precis som Jesus sa. – Men vi kan påminna oss fallet med Judas och konstatera, att varken Judas eller Petrus står under Guds eller människors tvång att begå den synd de gör – de väljer den själva.

Det här säger oss något viktigt om bönen: man måste själv vilja och försöka göra det man ber Gud att hjälpa en med. Jfr Luthers förklaring av bönen Ske din vilja i Fader Vår: ”Guds goda och nådiga vilja sker väl vår bön förutan, men vi ber i denna bön, att den må ske även hos oss.” Finns det någonstans jag kan medverka till att Guds vilja sker på jorden, så är det i mitt främsta ansvarsområde: mitt eget liv. Utan detta är inte min bön på allvar, eftersom jag då samtidigt säger ett plus och gör ett minus, varav resultatet blir noll. Noll bön.

Petrus är ju inte precis ensam om att ha förnekat sin Herre – bland hans lärjungar sker det ofta och i stillsam form, enklast kanske genom att bara hålla tyst och inte säga något alls. Som att i svaret på måndagsfrågan ”Vad gjorde ni igår då?” hoppa över kyrkobesöket och bara nämna badstranden – någon lögn är inte sagd och det gäller ju inte heller liv eller död, någon total redogörelse för mitt livs grund. Nej, men Jesus blev inte bekänd. Jamen, beskäftiga ”Jesusvittnen”, som ska ”predika” i varje tänkbar situation är ju ganska irriterande och kanske väcker avsmak i stället för intresse? Jo, regeln i 1 Pet. 3:16 gäller, men den är bara en fortsättning på huvudregeln i vers 15. Vi ska inte vara så ”ödmjuka” om vår tro att den inte alls märks eller kan talas om.

Förbön

Tack, himmelske far, för den dag som nu går mot sitt slut. Tack att du, liksom varje dag, har följt mig och lett mig. Käre Herre, hjälp mig med min frimodighet, så att den kärlek som du älskar mig med, inte bara finns inom mig, utan också görs känd för andra.

Den här kvällen och inför den här natten ber vi dig på nytt om din närvaro överallt i världen. Herre, du som vet att vi behöver dig, hjälp oss så att också vi själva förstår att vi behöver dig. Vi ber om din frid överallt där ofriden och ångesten har makten. Låt ditt ljus bryta fram och din frid breda ut sig i våra hjärtan och i hela din skapelse. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er alla. (1 Thess 5:23, 28)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: