2020-08-13: Kvällsandakt

Torsdag, 13 Augusti, 2020.
Psalm 86 – ”O Guds kärlek, dina höjder ingen jordisk kärlek når”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 15:11-17

Jesus sade: ”Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.”

Betraktelse

I kvällens text förklarar Jesus varför han just informerat lärjungarna om att de står i en närmast organisk förbindelse med honom, som grenarna i ett vinträd som får hela sitt liv, sin växt, sin förmåga att bära frukt från Trädet. Det är ”för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig”. De befinner sig i en kontinuerlig transfusion av glädje från himmelen – precis som Jesus själv.

Den engelske författaren G.K. Chesterton (som skrev böckerna om prästen och detektiven Father Brown, och många andra) påpekade en gång, att vi i evangelierna ser många typiskt mänskliga känsloyttringar hos Jesus. Han kan bli trött, hungrig, besviken, arg, polemisk, han tycker om att ta barn i sina armar och visar barmhärtighet och tålamod mot sjuka, men när ser vi honom glad? – Även om några av hans bilder är nästan komiska i sin överdrift – kamelen som försöker krångla sig igenom ett nålsöga, eller brorsan som har en hel bjälke i ögat, så beskrivs han aldrig le eller skratta.

Var Jesus så högspänt allvarlig hela tiden, kände han ingen glädje? Jo, säkert, han var ju son till Gud, all glädjes källa. Chesterton har ett förslag: Jesus gick ofta undan för att be, att få tid ensam med Fadern. I Luk. 6:12 läser vi: ”Han gick upp på berget för att be, och natten igenom bad han till Gud”. Där, i timmarna ensam inför Faderns ansikte, kunde han visa – inte bara sin situation med ovisshet, olika handlingsalternativ, motgångar och framgångar, och fråga efter Faderns vilja – utan också sin glädje. Där var det fritt fram för allt, särskilt för kärleken. Och i kärleken finns ingen rädsla (1 Joh. 4:18) bara frimodighet, tacksam trygghet och glädje. ”Vi älskar därför att han först älskade oss” (v. 19), Jesu kärlek nådde ju oss, och därför också hans glädje.

Jesus upprepar sedan sitt ”nya” bud från Joh. 13:34: ”ni ska älska varandra så som jag har älskat er” (in till den totala självutgivelsen). Jesu kärlek har gjort lärjungarna till hans vänner, säger han. Att göra det Jesus säger, lyssna, begrunda, tro, lyda och likna honom, det gör en till Jesu vän. Tjänare lyder bara – det är ju anställningsvillkoret, kunde man säga. Men relationen har djupnat: vän är den som lyder av kärlek och stolthet att få vara så nära att han både vet och själv vill det hans Herre vill. Det finns inget av tvång, eller fruktan för straff eller hopp om särskild belöning i lydnaden längre, det är bara glädje och ära att få leva som Han.

Denna stolthet över att vara Jesu vän ska dock inte leda någon till tanken att det är hen själv som har valt det livsalternativet. Det är inte vi som gör Gud och Jesus en tjänst genom att tro på Gud och lyda honom. I grund och botten är det han som har utvalt sina lärjungar, vilket de/vi också kommer att upptäcka och bli mycket lättade över – det är underbart att vi får detta av nåd, och att det inte beror på vår egen millimeterhöga förträfflighet. Detta visas också av att vi får gå in i Jesu egen uppgift: att älska världen, alla de andra som Gud skapat. Vi ska inte tro oss om att därigenom frälsa världen – det är redan gjort, som bekant – men vi ska lära oss att älska den, göra vårt bästa för den, särskilt medmänniskan. Den Guds kärlek som strömmar in i våra liv, ska inte samlas i det egna jagets cistern, utan rinna vidare in i andras liv, som behöver den. Det verkar vara en Guds huvudmetod för kärlek: att räcka sitt goda till människor via andra människor. Det får vi ta del av och glädja oss åt.

Förbön

Gode Gud, käre himmelske Fader, tack att du är den du är. Tack för din närvaro och verksamhet i världen. Tack att jag får leva i gemenskap med dig, och som din Sons lärjunge, inte på grund av vem jag är, utan på grund av att du är den du är.

Också denna kväll ber vi om din närvaro och ditt förbarmande över hela din värld. Kalla på hela din mänsklighet, dra oss alla in i en djupare gemenskap med dig, redan i denna världen och i denna tiden. Trösta de ledsna och oroliga, skänk dem som nu ska sova kvällens frid, hela de sjuka, och visa för dem som i natt ska vara vakna att du bär, också i nattens timmar. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er alla. (1 Thess 5:23, 28)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: