2020-08-10: Morgonandakt

Måndag, 10 Augusti, 2020.
Psalm 716 – ”Namnet Jesus aldrig mister”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 13:18-30

Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt, men skriftens ord måste uppfyllas: Den som äter mitt bröd har lyft sin häl mot mig. Jag säger det redan nu, innan det sker, för att ni, när det har skett, skall tro att jag är den jag är. Sannerligen, jag säger er: den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig.”

När Jesus hade sagt detta skakades han i sitt innersta och vittnade: ”Sannerligen, jag säger er: en av er kommer att förråda mig.” Hans lärjungar såg på varandra och undrade vem han menade. En av dem, den som Jesus älskade, låg intill honom. Simon Petrus gjorde tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. Lärjungen lutade sig bakåt mot Jesu bröst och sade: ”Herre, vem är det?” Jesus svarade: ”Han som får brödet som jag nu doppar.” Och han doppade brödet och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. När Judas hade fått brödet for Satan in i honom. Jesus sade: ”Gör genast vad du skall göra!” Ingen av dem som var med vid bordet visste varför han sade detta till honom. Eftersom Judas hade hand om kassan trodde några att Jesus hade sagt åt honom att köpa vad som behövdes till högtiden eller att ge något till de fattiga. Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt.

Betraktelse

Denna punkt i den sista gemensamma måltiden för Jesus och hans närmaste lärjungar, de tolv, innehåller ett mörkt mysterium: Jesus meddelar de tolv att en av dem ska förråda honom. En av dem vet vad han talar om, för de andra är meddelandet obegripligt och fasansfullt – hur skulle någon av dem kunna göra något sådant? De är ju alla utvalda av Jesus själv, och har delat ”bröd”, dvs. måltidens intima gemenskap, med honom många gånger förut och även nu i påsknattens heliga måltid. Hur skulle förräderiet gå till? Varför skulle någon av hans närmaste vilja göra det? Och vem är det? Många frågor, inga svar.

Men först en fråga till: Var det ofrånkomligt därför att Jesus redan visste vem och hur? Kunde inte Jesus försökt få Judas att låta bli? – Det var nog precis det Jesus gjorde, när han bestämde lärjungarnas placering under den heliga måltiden. På hedersplatsen, närmast till höger: den lärjunge Jesus älskade (sannolikt Johannes sebedaiden); på den näst finaste platsen skulle nog alla ha gissat Simon Petrus. Men det blev inte så, eftersom vi finner honom ligga på sista platsen (jfr 13:5-6), mitt emot älsklingslärjungen. Det är därifrån han med en talande nick signalerar till Johannes, som har sitt huvud vid Jesu bröst, att diskret fråga mästaren vem förrädaren är. Det lika tysta svaret ”den jag nu ger brödet” och den åtföljande handlingen (när man ligger till bords kan man bara nå bordsgrannen till höger eller till vänster) visar att det måste vara den som suttit på hedersplatsen till vänster om Jesus hela kvällen: Judas Iskariot!

Just i början av denna stora måltid bestämmer Jesus alltså att han vill ha sin och gruppens betrodde kassör Judas bredvid sig själv – säkert en avundad hedersbevisning i den statusmedvetna tolvgruppen! Den djupa innebörden är tydlig: Du är min vän! Bli kvar i min kärlek, gör inte det du tänkt (vad för gott eller rätt du än tror att du kan åstadkomma med det).

Kanske ville Judas inte få Jesus dödad; hans förvåning och ånger i Matt. 27:4 (”jag har förrått oskyldigt blod”) tyder på det. En gissning är att han snarare genom sin hjälp till arresteringen ville få Jesus att försvara sig, visa vem han verkligen var och äntligen träda fram i makt som den Herrens Messias de alla trodde att han var. Det hör till det vi aldrig kan veta. Men vare sig hans avsikt var ond eller god, så var hans handling ett svek som öppnade dörren för ett större ont än Judas kunde kontrollera.

Att hindra Judas från att utföra sin handling hade varit lätt, men att tina upp hans kalla hjärta, där en Annan redan var insläppt var oerhört svårt. Men Jesus försöker med vänskap och förtroende, som en människa till en annan, utan att forcera Judas vilja med sitt gudomliga övertag. Herren vill ha en människas fria avgörelse, inte en robot i människogestalt, som inte kan göra något annat än det dess uppfinnare programmerat in i den. – Om man invänder: men Gud måste ha Judas svek för att Jesu försonande död ska bli av, gör man Gud lika liten som sin egen mänskliga tankeförmåga. Jesu gripande, dom och avrättning kunde ha skett via många olika orsakskedjor utan Judas medverkan. Hans val var inte förutbestämt av evighet, utan fritt och hans eget. Herrens förutvetande är inte detsamma som hans förutbestämmande – men igen: i frågor om orsak och verkan på djupet måste vi konstatera att vårt förnuft inte räcker långt.

Judas mörka mysterium påminner om syndens mysterium i varje mänskligt liv, att det onda finns där inne i vår vilja och tanke, trots att vi ”vill” det goda. Vi kan skylla ifrån oss på många sätt, och intala oss att vi ”måste” göra det och det som är emot Guds vilja; det blir inte sant ändå. Det enda som läker denna inifrån framsipprande ondska i oss är förlåtelsens ljusa och goda mysterium, att Gud både vill och kan utplåna syndens skuld och makt i oss, och göra oss rena genom att Jesus tar över det onda vi gjort. Låt därför Jesu hjärta tala till ditt hjärta, och svara Ja med hela din varelse till det han säger!

Förbön

Tack, käre far, för den här dagen, och för varje dag som vi får ur din hand. Tack att du rannsakar mig och känner mig. Tack att du vet allt om mig, och visste det redan innan jag fanns till. Tack att du är överallt, och helt nära mig just nu. Tack att det inte finns något plats, någon tid eller något sammanhang, där jag är utan dig.

Käre Herre, hjälp oss den här dagen att inte förtvivla och tappa modet, utan istället öva oss i hjälpsamhet och samarbete med andra, men framför allt i bön och förtröstan på Dig. Vi ber om ditt beskydd, särskilt för hårt drabbade och döende, och för dem som sätter in all kraft på att hjälpa dem. Ge oss uthållighet och livsmod, genom din Helige Ande och vår Herre, Jesus Kristus. Amen

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. (Gal 1:3)

Tack till vännen Bengt Holmberg, som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: