2020-08-10: Kvällsandakt

Måndag, 10 Augusti, 2020.
Psalm 91 – ” Din kärlek, Jesus, gräns ej vet”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 13:31-35

När Judas hade gått sade Jesus: ”Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.”

Betraktelse

I sitt långa avskedstal säger Jesus många saker på ett sätt som lärjungarna inte begriper. ”Jag har mycket att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu” (Joh. 16:12), ”detta har jag sagt i bilder” (16:25). Han säger det ändå, för att liksom deponera det i deras minnesbank, tills hans helige Ande senare tar fram det därifrån och ”vägleda er med hela sanningen” – och det kan bara ske efter hans död och uppståndelse.

Till det mysteriösa och svårbegripliga hör det Jesus säger om sitt förhärligande. Direkt efter att Judas gått ut i natten och förräderiets maskineri obevekligt rullat igång, säger han: ”Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom”. En vanlig människa skulle väl i den situationen sagt motsatsen, ungefär: ”Nu råder mörkrets makt, nu finns det ingen räddning, för mig återstår bara nederlag och död”. Men Jesus i Joh. talar ofta paradoxalt, motsägelsefullt. Nederlag blir seger, förnedring kallas upphöjelse, att dö ensam och föraktad är att förhärligas, vilket innebär både att ära Gud och göra honom stor, och så själv bli ännu härligare än förut.

En annan svårighet med det Jesus säger gäller när saker och ting sker. Först har Människosonen förhärligats, och strax efter ”skall Gud också förhärliga honom i sig”. Man får lust att fråga: när sker förhärligandet då – har det redan skett, eller först nu påbörjats, eller är det faktiskt i framtiden (t.ex. i och med uppståndelsen från de döda) han skall förhärligas på riktigt? Men denna suddighet i tidsperspektiven beror inte på att evangelisten slarvar med orden. Han säger så, eftersom det är omöjligt att tala om evighet inom det mänskliga språkets förenklade uppdelning av livet i förfluten tid, nutid och framtid. För Gud, Fader, Son och Ande, är all tid det eviga nuet; alla punkter i tiden – och i rummet – är lika nära (tid och rum är bara mänskliga kategorier). Detta gör våld på språkets logik, och på den mänskliga erfarenheten av före och efter, orsak och verkan, men det är en hälsosam övning i sanning och ödmjukhet, när våra nanointellekt försöker få grepp om den Ofattbare.

Men vår väg till Gud går inte främst intellektets väg, även om det är en underbar gåva i sig. Den går den kärlekens väg Jesus kallar sitt ”nya bud”: ”Älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra”. Är det nytt och först uppfunnet av Jesus att vi människor/lärjungar ska älska varandra? Nej, det säger ju Gud redan på Sinai: ”du skall älska din nästa som dig själv” (3 Mos. 19:18).

Men ligger det nya i det Jesus tillfogar: ”… såsom jag har älskat er”, alltså att Jesus älskar mer än vanliga människor och att det är denna större kvantitet av nästankärlek som vi skall efterlikna? Det är sant att han älskar mer omfattande och uthålligt, mer självuppoffrande än vi kan, men vore det möjligt för oss att lyfta vår kärleks mängd eller intensitet till hans nivå? Så mycket kärlek har vi ju inte i oss. Men att Jesus kan älska så totalt som han gör beror på att han tar emot så mycket mer kärlek av sin himmelske Fader.

Där ligger nog också svaret på frågan hur vi skulle kunna älska som Jesus har älskat oss: vi får denna strömmande kraft av honom genom att leva i hans gemenskap. Gudsriket är Guds sanning och kärlek inkarnerad på jorden, det är en makt som ändrar verkligheten för människorna nära Jesus – det är så man kan göra och inte bara höra det Jesus säger i t.ex. Bergspredikan. För att sammanfatta: kärlekens väg är mer än att vi tar i och gör litet fler osjälviska och hjälpsamma gärningar mot medmänniskor; den är att leva hela livet nära Jesus, delaktig i hans liv och nåd. Då bär han oss och verkar i oss.

Förbön

Käre far, tack för den här dagen. Tack för livet med dig, för din Son, Jesus Kristus, och för alla de bud han har gett. Tack för den kärlek som du ständigt ger. Hjälp mig att ta emot den, och att ge den vidare. Hjälp mig att leva hela mitt liv när dig och din Son, i den helige Ande.

Också den här kvällen ber vi om din närvaro och ditt förbarmande över hela din värld och över allt det som du skapat och älskar. Himmelske Fader, led och läk din mänsklighet inte bara i denna tid, utan all tid. Kom och var oss nära, du som vet vad och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens herre skänka er sin frid, alltid och på alla sätt. Herren är med er alla. (2 Thess 3:16)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll

%d bloggare gillar detta: