2020-08-06: Morgonandakt

Torsdag, 6 Augusti, 2020.
Psalm 145 – ”När världens Frälsare jag ser”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 11:45-57

Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. Men några av dem gick till fariseerna och berättade vad Jesus hade gjort. Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: ”Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken. Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk.”

En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: ”Ni förstår ingenting. Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.” Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket, och inte bara för folket utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett. Från den dagen var de fast beslutna att döda honom.

Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig undan till Efraim, en stad i området nära öknen, och där höll han till med sina lärjungar. Judarnas påskfest närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig. De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod i templet: ”Vad tror ni, kommer han verkligen inte till högtiden?” Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som kände till var Jesus fanns skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.

Betraktelse

Är Johannes beskrivning av hur man tänkte om Jesus i Stora Rådet verkligen realistisk? Om många judar började ”tro på Jesus”, vore väl det en händelse på den personliga religiösa trons område, och inte något som hade storpolitiska återverkningar? Skulle det romerska imperiet bry sig ett dugg om religiösa konflikter inom det judiska lydfolket i öst och vad de trodde om en omvändelsepredikant och helbrägdagörare från en liten by nånstans? Och det till den milda grad att de därför skulle ”utplåna både vår heliga plats och vårt folk”? – Översteprästen Kajafas, som ledde Rådet, och som sedan 18 e.Kr. varit den främste i det politiska samarbetet med romarna, bedömde saken på samma sätt.

Innan vi drar slutsatsen, att evangelistens uppfattning om hur man tänkte om Jesu politiska betydelse i Stora Rådet måste vara en ohistorisk och orimlig överdrift av någon som inbillar sig att religion påverkar samhället mer än det mesta, bör vi läsa följande text, hämtad ur den judiske historikern Josefus Flavius arbete Antiquitates Iudaicae [”Judisk historia”], 18.5.2, publicerat i Rom i början av 90-talet e.Kr.:

”När nu massor av folk samlades omkring Johannes därför att de blev starkt påverkade av hans predikningar, blev Herodes [Antipas] orolig. En vältalighet med den effekten på människor kunde leda till uppror, för det verkade som om de var beredda att vägledas av Johannes i allt de gjorde. Herodes ansåg att det vore mycket bättre att göra sig av med honom innan hans verksamhet ledde till uppror än att vänta på oroligheter, bli indragen i en svår situation och då få ångra sig. På grund av Herodes misstankar fördes Johannes i kedjor till Macherus … där han blev dödad.”

Det finns en påtaglig likhet mellan hur de två politiska ledarna Herodes Antipas och Kajafas under åren kring 30 e.Kr resonerade om de två omvändelseprofeterna och döparna Johannes och Jesus. Båda var medvetna om att det vi kallar ”religiösa” rörelser kan ha starka effekter på den ”politiska” arenan, eller med andra ord att det är ett misstag att dela upp mänskligt socialt liv som vi gör i moderniteten i två olika, klart åtskilda verkligheter som inte berör eller påverkar varandra. Vare sig Johannes Döparen eller Jesus hade som syfte att störta dåtidens regenter och ta deras plats, däremot att få sitt judiska folk att omvända sig till Gud. Men att göra det är inte harmlöst eller oskyldigt för dem som har makten – det var ingen tillfällighet att det under 200 år i det romerska imperiets historia (ca 112–312 e.Kr.) var ett brott värt dödsstraff att vara Christianus,kristen.

Jesus var alltså i översteprästens och ”fariseernas” (kanske till slut även Pilatus) ögon aktivt farlig. Han är så stark och övertygande i sin gärning att ledarna fruktar att ”alla börjar tro på honom” – istället för att acceptera sin vanliga, trygga ledning, dvs. deras ledning. Kajafas sanning är den cyniske maktspelarens sanning: ur min/vår synpunkt är det bäst att vi dödar den här mannen – och som gammal maktspelare vet han hur det ska gå till, hur man vrider om armen på den i teorin mäktigaste mannen i landet och får den romerske guvernören att göra som man vill.

Kajafas sätt att formulera maktens sanning ligger nära offerteologins sanning: synden skjuts över på syndabocken, som då dör, man tar ett liv (offrets) för att rädda andras. Ja, den ligger så nära offerteologin i Jes. 53 om Herrens lidande Tjänare (han vars lidande och död räddar ”de många”, alla), att evangelisten tolkar Kajafas yttrande som profetiskt inspirerat och mycket sannare än han själv anar. I kraft av sitt ämbete kan översteprästen i vissa situationer, t.ex. när han på Försoningsdagen tillsäger hela Israel förlåtelse för alla det gångna årets synder, ”tala för” Gud (vilket en ”profet” gör). Hur mycket eller litet politiskt sant Kajafas yttrande än är, så överträffas det av den gudomliga sanningen att ”det är bättre för er att en enda människa, Jesus, dör för folket än att hela folket går under”. Jesu dödsfiende ger alltså den bästa och sannaste formuleringen av den frälsande innebörden i Jesu död – ibland väljer Gud sina språkrör på överraskande platser!

Förbön

Tack, himmelske far, för den här dagen. Tack för din nåd och din vägledning, den här dagen och alla dagar. Hjälp mig att vägledas av dig i allt jag gör. Tack för att du ser mig helt igenom, och för att du gör det med barmhärtighet. Hjälp att leva öppet och ärligt i din närhet, och hjälp mig att tillbe dig i Ande och Sanning.

Den här kvällen och inför den här natten ber vi dig på nytt om din närvaro överallt i världen. Herre, du som vet att vi behöver dig, hjälp oss så att också vi själva förstår att vi behöver dig. Vi ber om din frid överallt där ofriden och ångesten har makten. Låt ditt ljus bryta fram och din frid breda ut sig i våra hjärtan och i hela din skapelse. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er alla. (1 Thess 5:23, 28)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: