2020-08-06: Kvällsandakt

Torsdag, 6 Augusti, 2020.
Psalm 359 ”Jesus, jag dig älskar”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 12:1–11

Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam.

Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: ”Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?” Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. Men Jesus sade: ”Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.”

En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus.

Betraktelse

Lasaros är den tyste av de tre (troligen ogifta) syskon Jesus älskade (Joh. 11:5). Vad de två systrarna var och gjorde vet vi en del om, eftersom vi har berättelsen om när Jesus besöker dem i Luk. 10:38-42, där Marta fick veta att lillasyster Maria valt ”den goda delen”. Och i det långa kap. 11 i det fjärde evangeliet hör vi båda systrarna mellan raderna förebrå Jesus att han inte i tid svarade på deras kallelse: ”Herre, den du har kär [Lasaros] ligger sjuk”, v. 3. Marias tårar talar till Jesu innersta, men det är Marta som ger Jesus den mest fulltoniga kristologiska bekännelsen i evangelierna: ”Jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen” (v. 27).

Ändå kunde man med visst fog säga att Lasaros är det främsta vittnet för Jesus av alla syskonen. Inte på grund av något han gjort eller sagt om Jesus till andra, utan bara därför att Jesus kallade honom tillbaka från de döda. Lasaros blir en celebritet i hela huvudstaden med omnejd, en man går långa vägar för att komma och titta på; ”Tänk att med egna ögon få se den man som Jesus uppväckte från de döda!” Han är ett levande stjärnvittne om att Jesus kan göra det ultimata miraklet. Ja, han är en så effektiv Jesus-missionär bara genom sin existens, att ”översteprästerna bestämde sig … för att döda även Lasaros” (12:11). Kanske skedde det senare också – vi vet inte.

Jesus kommer nu åter till sin kära syskongrupp i Betania, byn strax öster om krönet på Olivberget, för att under påskhögtiden bo så nära Jerusalem att han kan fira Pesach fullt ut. (På Jesu tid fick man inte fira påsken med påskalamm, om detta inte slaktats i Jerusalems tempel innan solens nedgång samma dag). Ingen i hans grupp eller hos de många vännerna visste att Jesus inte hade många dagar kvar att leva, även om de tolv borde ha kommit ihåg det efter Jesu tre lidandesförutsägelser.

Johannes är ensam bland evangelisterna om att Maria är den annars namnlösa kvinna som smorde Jesu fötter. Hon använde en flaska ytterst dyrbar äkta nardusbalsam, normalt en ärebetygelse värdig en konung, t.ex. Israels blivande konung, Messias, och normalt placerad på den Smordes huvud och inte på fötterna. Jesus förstår vad hon ville med det. Visst är det ett slöseri, men, för att citera Bo Giertz om detta ställe, ”Det finns ett slöseri som Gud älskar. Det springer fram ur ett hjärta, som vill göra allt för honom. Den kärleken är förmer än all beräknande klokhet, som först och främst tänker på nyttan.”

Utan att veta om det, säger Jesus, smörjer Maria också honom till hans begravning, den som beseglar hans seger som Rättfärdighetens och Frälsningens konung på Golgata kors. Även här har vi ett exempel på att människor kan säga eller göra saker som längre fram visar sin verkliga och fulla innebörd, och som därför är vittnesbörd om Sanningen. ”Hon gav det bästa hon hade för honom, som skulle ge sitt liv för henne och oss alla” (Giertz). Vi behöver aldrig ångra om vi gör allt vad vi kan för att ge Jesus det finaste och bästa vi har av uppriktig kärlek till honom.

Förbön

Tack, himmelske far, för den här dagen. Tack för din nåd och din vägledning, den här dagen och alla dagar. Hjälp mig att i mitt liv vara ett troget vittne om vem du är för mig, och vad du kan bli för varje människa. Hjälp mig att ge det finaste och det bästa jag har, av uppriktigt kärlek till dig.

Den här kvällen och inför den här natten ber vi dig på nytt om din närvaro överallt i världen. Herre, du som vet att vi behöver dig, hjälp oss så att också vi själva förstår att vi behöver dig. Vi ber om din frid överallt där ofriden och ångesten har makten. Låt ditt ljus bryta fram och din frid breda ut sig i våra hjärtan och i hela din skapelse. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er alla. (1 Thess 5:23, 28)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: