2020-08-03: Kvällsandakt

Psalm 555 – ”På Gud och ej på eget råd vill jag min lycka bygga”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 9:13–41

De förde mannen som hade varit blind till fariseerna. Det var på en sabbatsdag som Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon. Nu frågade också fariseerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: ”Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu kan jag se.” Några fariseer sade: ”Mannen han talar om är inte sänd av Gud, han håller inte sabbaten.” Men andra sade: ”Hur skulle en syndare kunna göra sådana tecken?” De var alltså oeniga, och därför frågade de den blinde en gång till: ”Vad tror du själv om honom, eftersom han öppnade dina ögon?” Han svarade: ”Att han är en profet.”

Judarna trodde inte på att han hade varit blind och fått sin syn, så de kallade till sig den botade mannens föräldrar och frågade dem: ”Är det här er son som ni säger var född blind? Hur kommer det sig att han kan se nu?” Föräldrarna svarade: ”Vi vet att det här är vår son och att han föddes blind. Men hur han kan se nu vet vi inte. Och vem som har öppnat hans ögon, det vet vi heller inte. Fråga honom, han är gammal nog, han kan svara för sig själv.” Detta sade föräldrarna av rädsla för judarna. Redan då hade nämligen judarna kommit överens om att den som erkände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan. Det var därför som mannens föräldrar sade: ”Han är gammal nog. Fråga honom själv.”

För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: ”Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare.” Han svarade: ”Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se.” De frågade honom: ”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?” Han svarade: ”Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?” Då snäste de av honom och sade: ”Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.” Han svarade: ”Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon. Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting.” Då sade de till honom: ”Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss!” Och de körde ut honom.

Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: ”Tror du på Människosonen?” Han svarade: ”Vem är han, herre? Jag vill tro på honom.” Jesus sade: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig.” Då sade han: ”Jag tror, herre” och föll ner för honom. Och Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.”

Några fariseer som var tillsammans med honom hörde detta och sade till honom: ”Är kanske vi också blinda?” Jesus svarade: ”Om ni vore blinda skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.”

Betraktelse

Anm. Om terminologi

Berättelsen fortsätter med att den botade blindfödde ställs inför ”fariseerna” som inför en informell domstol eller myndighet (senare också kallade ”judarna”). Jesus och hans lärjungar var förstås själva judar, liksom en stor del av kyrkans första två generationer, så språkbruket är både ohistoriskt och polemiskt. Terminologin speglar en senare och svårare tid för den lilla Jesus-rörelsen, då Kristustroende judar kunde råka ut för straff och uteslutning ur den judiska folkgemenskapen. ”Judarna” har i Joh. blivit en synonym till ”Kristus-fiender. I senare seklers ohyggliga förföljelser av judar från de kristnas sida har Joh.s olyckliga terminologi från en då föraktad och hårt trängd judisk-kristen minoritet gett bränsle åt ett djupt felaktigt judehat. När vi idag ser på det historiska resultatet av den hållningen – förintandet av sex miljoner judar mitt i det kristna Europa – inser vi att det är varje kristens ansvar att bekämpa antisemitismen i alla dess former.

Den en gång blinde blir utsatt för allt hårdare misstroenden som en konsekvens av att Jesus botat honom. Man ifrågasätter hans identitet, ”det är inte han, han bara liknar honom (som suttit och tiggt hela sitt liv)”, v. 9. Man ifrågasätter att han verkligen var blind förut (v. 18), att han gett den sanna versionen av händelsen (v. 24), och att han som syndig över huvud taget kan tala sanning (v.34). Till slut blir han utesluten ur synagogan (34 b), jfr Jesu förutsägelse i Joh. 16:2.

Vad är det som driver fram denna negativa behandling av en som Jesus har botat? Till en början var de lärda och mäktiga i den judiska samtiden mer osäkra om bedömningen av Jesus. För somliga var det faktum att Jesus knådade ihop en ”deg” på sabbaten tillräckligt bevis för att han är en lagbrytare och inte från Gud, medan andra resonerar mer nikodemiskt (jfr Joh. 3:2 b med 9:16 b): Hur skulle en syndare kunna göra sådana tecken? Den botades eget frimodiga svar är: han är en profet [av samma sort som undergörarna Elia och Elisha], alltså en framstående gudsman med kraft från Gud själv.

I det andra förhöret inför ”judarna”, dvs. folkets ledare, har all begynnande osäkerhet om Jesus försvunnit. De börjar med en tvärsäker deklaration: Vi vet att den här mannen är en syndare. Alltså har han inget uppdrag eller någon makt från Gud, och kan inte ha botat som det sägs. De anser sig kunna bestämma sanningen genom ett teologiskt diktat. Den en gång blinde håller inte med om diktatet, utan säger det han vet är ett faktum: Jag som var blind kan nu se.

Då de teologiska åklagarna på nytt vill höra av vittnet hur det faktiskt gick till, undrar han över deras iver och tolkar den (johanneiskt) ironiskt: Kanske ni också tänker bli hans lärjungar? Han är förstås medveten om att det är raka motsatsen till det de vill, men tar tillfället att driva med dem. Han får en magistral avsnäsning om att de minsann är Mose lärjungar och Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.

Den kvicktänkte tiggaren är rapp i repliken och utnyttjar deras medgivande att de ”inte vet” till att ytterligare driva med sina utfrågare, genom en försmädlig häpnad över att de inte vet eller kan sluta sig till vem Jesus är, utan istället på allt sätt försöker få det som har hänt att inte ha hänt. Men Vi vet, säger han och tar så med sig sina debattmotståndare i det nikodemiska argumentet, att Gud inte lyssnar till syndare — Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting. – Lärdomseliten har inga argument och kan inte ge något annat svar än skällsord och våld, Du föddes syndig alltigenom och kan inte lära oss någonting, för vi har bara rätt i allting. Ut med dig!

Det står klart för alla åhörare att den f.d. blinde tiggaren eftertryckligt vann debatten över lärdomseliten. I den här processen har han gått från klarhet till klarhet i sitt resonerande om vem Jesus faktiskt är, medan folkets lärda ledare ser och förstår allt mindre och till slut är helt blinda för sanningen, låsta i sin otro.

När Jesus möter mannen efter hans uteslutning ur synagogans trosgemenskap, frågar han därför direkt efter dennes tro på Människosonen, dvs. på honom själv, Jesus. Och den blindfödde, som nu har blivit seende både fysiskt och andligt, kan svara, på knä: Jag tror, Herre. Han är ett föredöme för alla oss lärjungar i att tolka det som hänt honom i trons perspektiv.

Förbön

Tack, käre himmelske Far, för den här dagen. Tack att jag får vara ditt barn, den här dagen och alla dagar. Hjälp mig denna kväll att se klarare vem du är och hur du verkar, också idag och i min närhet. Vägled mig så att också jag ser på mitt liv och min historia med trons ögon.

Käre far, inför denna natt överlämnar jag till dig all oro, all rädsla och all ångest, och alla som människor som lever i detta just nu. Herre, bär oss och allt det där, så att vi inte behöver bära det själva. Herre, tack att du ser och att du vet, och för att du aldrig är långt borta från någon enda av oss. Var hos dem denna natt, kom till dem som ropar efter dig denna natt, visa dig för dem som söker dig denna natt, du som har det och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens herre skänka er sin frid, alltid och på alla sätt. Herren är med er alla. (2 Thess 3:16)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: