2020-07-30: Morgonandakt

Torsdag, 30 Juli, 2020.
Psalm 272 – ”Nu gläd dig, min ande, i Herran”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 7:1–24

Sedan vandrade Jesus omkring i Galileen. I Judeen ville han inte vandra eftersom judarna var ute efter att döda honom. Judarnas lövhyddefest närmade sig. Hans bröder sade då till honom: ”Stanna inte här utan gå till Judeen, så att också dina lärjungar får se dina gärningar. Ingen verkar i skymundan om han vill bli allmänt känd. Om du gör sådana ting, visa dig då för världen.” Inte heller hans bröder trodde på honom. Men Jesus sade till dem: ”Min tid är ännu inte inne, men för er är det alltid rätt tid. Er kan världen inte hata, men mig hatar den därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda. Gå ni upp till högtiden. Jag gör det inte den här gången, min tid är ännu inte inne.” Och han stannade själv kvar i Galileen.

Men när hans bröder hade gått upp till högtiden gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. Judarna sökte efter honom under högtiden och undrade var han fanns. Det pratades mycket om honom bland folket; några sade att han var en bra människa, andra att han vilseledde folket. Men ingen vågade tala öppet om honom av rädsla för judarna.

När halva högtiden redan var förbi gick Jesus upp till templet och började undervisa. Judarna blev förvånade och sade: ”Hur kan han som inte har studerat vara så lärd?” Jesus svarade: ”Min lära är inte min, utan hans som har sänt mig. Om någon vill göra hans vilja skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och det finns ingen orättfärdighet hos honom.

Har inte Mose gett er lagen? Och ändå gör ingen av er vad lagen säger. Varför vill ni döda mig?” Folket svarade: ”Du är besatt. Vem vill döda dig?” Då sade Jesus: ”En sak har jag gjort som ni alla undrar över. Mose har gett er omskärelsen – fast den inte kommer bara från Mose utan från fäderna – och ni omskär även på en sabbat. Om en människa blir omskuren på sabbaten för att Moses lag inte skall brytas, varför blir ni då uppretade på mig för att jag har gjort en människa helt och hållet frisk på sabbaten? Döm inte efter skenet, utan döm rättvist.”

Betraktelse

Det är inte lätt att avgöra vad dialogen mellan Jesus och hans bröder i början av kap. 7 har för karaktär. Till en början låter bröderna som om de vore drivande PR-agenter åt Jesus: du måste gå till den stora pilgrimshögtiden i Jerusalem, så att du får fler som tror på dig; du har ju verkligen någonting att visa upp. Men evangelisten tar bort det intrycket direkt: ”inte heller hans bröder trodde på honom”. Förmodligen gillade de honom, men trodde på honom som den han verkligen var gjorde de inte. De förstod inte att det han måste säga i Jerusalem (att omvändelsen är nödvändig för alla, även de frommaste och ledande, och att han är den som har lösningen på det problemet) är starkt provocerande och faktiskt livsfarligt.

Läsarna/Hörarna av evangeliet vet det däremot, och får nu en provkarta på allehanda missförstånd, stridiga uppfattningar och motstånd beträffande Jesus som fanns i den ”heliga” staden, gudsfolkets andliga centrum. När Jesus väl börjar undervisa i templet (för första gången i Joh.), blir stämningen snart vass. Det verkar som att Jesu brist på formell utbildning som skriftlärd – och bristen på stöd och respekt från dem som har det – är en orsak till misstro mot hans budskap och person. Den reaktionen, säger Jesus, beror på att hans kritiker styrs av ett vanligt, men mänskligt statustänkande, där man söker (egen och andras) ära och uppskattning på fel håll, från människor och inte från Gud.

Men problemet är inte bristen på uppskattning, utan att ”ni vill döda mig” (i strid med Torahns bud och varje mänsklig moralkodex: ”Du ska inte dräpa”). Påståendet är överraskande för de flesta, för den högsta instansens fiendskap mot Jesus har hittills hållits dold, även om de har mer än antytt att Jesus bryter mot Lagen och hädar Gud (ex. 5:18) – för vilket straffet är döden. Jesus vet om att detta slut planeras för honom, och att översteprästen och hans råd kommer att få många Jerusalemsbor med sig på det.

I vers 17 formulerar Jesus en princip för hur man ska ta emot det han säger för att kunna avgöra om det är Guds lära eller hans egna påfund. ”Om någon vill göra hans vilja [som har sänt mig] skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.” Learning by doing kallas det på engelska. Det är genom att göra det Jesus säger (jfr höra-och-göra i Bergspredikans slutliknelse, Mt 7:24-27) som man lär sig att det är sant, att just detta är Guds egen grund för en människas liv. Den sanningen går inte att finna genom litet funderande och tankearbete på egen hand, utan bara genom ett djupare engagemang, en riktig lärjungerelation.

Men detta möter motstånd, särskilt i den religiösa eliten i Jerusalem, eftersom en grundton och huvudtanke i Jesu förkunnelse är omvändelsekravet. Att det skulle vara nödvändigt att vända sig från sitt onda och be om förlåtelse för det, när man menar sig redan känna Gud och uppfylla hela hans vilja och alltså redan vara rättfärdiga, det är fullständigt oacceptabelt. Därför avvisar de ”rättfärdiga” allt det Jesus förkunnar och gör som onödigt och förmätet och felaktigt och vilseledande. Envisas den galne galileern med denna förkunnelse, som är så destruktiv för all god ordning, då måste han bort!

Som kristen kanske man tänker att det problemet inte finns för oss – vi tror ju redan på Jesus! Men Jesu begäran av omvändelse från var och en som vill komma in i gudsriket gäller alla. Och har vi inte på allvar försökt att göra det Jesus förklarat är Guds vilja, då har vi ännu inte tagit detta första steg i att säga Ja till Jesus och hans rike. Först då kommer man ner till sin egen andliga verklighet och inser hur mycket som återstår, och hur mycket nåd det faktiskt behövs – och finns – också för mig. Men hur mycket nåd det än behövs, så finns den också!

Förbön

Tack, käre Herre, för den här nya dagen, och för varje dag som du ger. Led och forma mig idag i mitt lärjungaskap, hjälp mig att både höra och göra. Hjälp mig att se att också jag behöver vända om till dig. Tack för att all nåd som behövs, den finns hos dig.

Vi ber också den här dagen om din närvaro i och ditt förbarmande över den här världen. Kom särskilt, käre Herre, till alla som i sina liv och sina arbeten tjänar andra. Kom med glädje och kraft till alla som på något sätt ger av sig själva till andra människor. Välsigna alla goda tankar, gärningar och ord, också hos oss, också idag. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Väx till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Hans är härligheten, nu och till evighetens dag, Amen. (2 Pet 3:18).

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: