2020-07-27: Morgonandakt

Måndag, 27 Juli, 2020.
Psalm 580 ”Gud gav i skaparorden dig, människa, ditt höga kall”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 5:31-47

Jesus sade: ”Om jag själv vittnar om mig är mitt vittnesbörd inte giltigt. Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är giltigt. Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. Jag vill inte ha något vittnesbörd om mig från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli räddade. Johannes var en lampa som brann och lyste, och en kort tid hänfördes ni av hans ljus.

Men jag har fått ett starkare vittnesbörd än det Johannes gav. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. Och Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Men ni har aldrig hört hans röst eller sett hans gestalt, och ni har inte behållit hans ord, eftersom ni inte tror på honom som han har sänt. Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv.

Människors ära vill jag inte ha, men jag har förstått att ni inte har någon kärlek till Gud. Jag har kommit i min faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer någon i sitt eget namn, så tar ni emot honom. Hur skall ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra och inte söker äran hos den ende Guden? Tro inte att jag skall anklaga er hos Fadern; den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. Om ni trodde på Mose skulle ni tro på mig, ty det var om mig han skrev. Men om ni inte tror på vad han har skrivit, hur skall ni då kunna tro på vad jag har sagt?”

Betraktelse

Jesus hade botat en i 38 år förlamad man vid Betesda (strax norr om templet), och sagt honom: ”Ta din bädd och gå”. När mannen sedan blev åthutad för att bryta sabbatens förbud att bära bördor, hänvisar han till att det var botaren som hade sagt att han skulle göra det. När kritikerna finner botaren, Jesus, läggs skulden på honom, men hans svar är att han bara gör som hans egen Far (Gud): arbetar på sabbaten. Men det försvaret fann Jesu anklagare värre än själva sabbatsbrottet, eftersom han då inte bara upphävde sabbaten utan också … ”gjorde sig själv lik Gud (5:18)”, vilket var närmast hädelse.

Diskussionen fortsätter i denna dags avsnitt ur Joh. 5. Jesus svarar först genom att instämma i den universella vittnesregeln, ”Om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd inte giltigt”. Alla vet att det måste bekräftas av oberoende vittnen, minst två stycken, som det står i Moses lag: ”Efter två eller tre vittnens ord ska var sak avgöras” (5 Mos. 19: 15 b). Men det finns vittnen, ja, faktiskt flera stycken, som bekräftar att Jesus är Sonen som har fått sin makt och rätt av Gud själv.

Det första vittnet är ”en annan” (v.32) och syftar troligen på Gud Fader, som är generalvittnet i och bakom alla andra. Det andra vittnet är en människa, Johannes Döparen, v. 33–36, som uttalat sig om Jesus flera gånger tidigare i evangeliet. Det tredje är starkare än denne, och består i de ”verk som Fadern har gett Jesus att göra”, dvs. hans kraftgärningar. Det fjärde, nu namngivna vittnet är Fadern själv (v. 37), men tillgängligt bara för den som är villig att se Faderns verk i det som Jesus gör. Ett exempel på en som gör det är ledamoten av Stora Rådet, Nikodemos, som i sitt nattliga möte med Jesus säger: ”vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. Ingen kan göra sådana tecken som du utan att Gud är med honom” (Joh. 3:2). Sist nämner Jesus ett femte vittne som också bekräftar vem han är: de heliga skrifterna, v. 39, och bland dem särskilt ”Mose”, dvs. Lagen, Torah, de fem Moseböckerna, som i judisk skriftutläggning alltid var den mest heliga och normativa delen av Bibeln.

Trots alla dessa vittnen av olika slag så behövs det ändå något mer för att deras vittnesbörd om Jesus ska bli mottaget – något som t.ex. Nikodemos hade men nästan ingen av hans kollegor i Stora Rådet. Det innersta i människan måste stå öppet och mottagligt för Guds budskap, och hur öppnar man det? Hur skapas tron i en människa? Ja, inte av hennes eget förnuft eller kraft, ”utan den helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och behållit mig i en rätt tro”, som Martin Luther skriver i sin förklaring till den tredje trosartikeln.

Själva tron är således en gåva, ett mirakel i sig, något att be om och öva sig i och sträcka sig mot. Jesus begär ett Ja, en omvändelse, en hunger, så att det kan låta som om allt hängde på människan själv och hennes beslut. Men när den troende ser tillbaka och frågar sig hur hon kom till tro, så blir slutsatsen ändå, att även detta var något Gud gjorde i henne. Den sanningen uttrycker aposteln med paradoxen: ”Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning —. Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte” (i Fil. 2:12 f). – Skulle någon invända att hens brist på tro i botten är Guds fel, som inte har gett hen den gåvan, så är det inte sant. Människan är skapt för kommunikation med andra – inte bara med andra människor (vilket vi inte kan leva utan), utan just med sin Skapare också. Herre, lär oss att bedja!

Förbön

Tack, käre far, för den här dagen, och för varje dag som vi får ur din hand. Tack att du rannsakar mig och känner mig. Tack att du vet allt om mig, och visste det redan innan jag fanns till. Tack att du är överallt, och helt nära mig just nu. Tack att det inte finns något plats, någon tid eller något sammanhang, där jag är utan dig.

Käre Herre, hjälp oss den här dagen att inte förtvivla och tappa modet, utan istället öva oss i hjälpsamhet och samarbete med andra, men framför allt i bön och förtröstan på Dig. Vi ber om ditt beskydd, särskilt för hårt drabbade och döende, och för dem som sätter in all kraft på att hjälpa dem. Ge oss uthållighet och livsmod, genom din Helige Ande och vår Herre, Jesus Kristus. Amen

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. (Gal 1:3)

Tack till vännen Bengt Holmberg, som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: