2020-07-27 – Kvällsandakt

Måndag, 27 Juli, 2020.
Psalm 243 – ”Vi kristna bör tro och besinna vad Kristus så nådigt har lärt”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 6:1–15

Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön. Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka. Och Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. Det var strax före judarnas påskhögtid.

När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom sade han till Filippos: ”Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?” Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han vad han skulle göra. Filippos svarade: ”Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var.” En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: ”Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?” Jesus sade: ”Låt folket slå sig ner.” Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner – det var omkring fem tusen män.

Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha. När de hade ätit sig mätta sade han till lärjungarna: ”Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars.” De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit.

Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: ”Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen.” Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.

Betraktelse

Bespisningsundret är det enda av Jesu underverk som alla fyra evangelierna berättar om (även om Joh. kombinerar de två bespisningarna till en). Joh. väljer annars att berätta om mirakler som inte nämns i de tre första evangelierna. Indirekt visar detta att Jesustraditionen innehöll så många underberättelser att man vid nedskrivandet av evangelierna kunde (och behövde) göra ett urval. Jfr Joh.s avslutande anmärkning om skrivandet av evangelier: ”Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas”, 21:25.

Att Jesus och lärjungagruppen tar båten över till andra sidan av sjön tyder på att de söker komma undan ett tag från det oupphörliga trycket av människomassor som vill se och höra Jesus och be om hjälp med sina sjukdomar. På östra sidan av Gennesarets sjö bodde då nämligen inte en judisk befolkning just inga judar som Jesus skulle vilja förkunna Riket för; hednamission sysslar han inte med, men han och lärjungarna behöver någon vila litet!

Men när folk ser båten lägga ut och vilken punkt på andra sidan den siktar mot, inser de att det faktiskt inte är längre bort än att man gå dit på någon eller några timmar. Så några startar, andra ansluter, och det Jesus ser några timmar senare, när båtfärden är över och han och lärjungarna gått upp ett stycke för berget och slagit sig ner, är att strandvägen från sjöns norra ände söderut till dem är fylld av tusentals människor på vandring med ett enda mål: Jesus. Nej, det blev ingen vilsam eftermiddag idag heller!

Jesus accepterar deras hunger efter honom, och välkomnar dem: slå er ner framför honom i det gröna vårgräset! Att deras hunger är både fysisk och andlig kommer tydligare fram hos synoptikerna, särskilt i Markusversionen (kap. 6:34): ”Han fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem länge.” Att undervisa dem länge är alltså en barmhärtig gåva av det de behöver mest! Först därefter kommer gåvan av bröd. – I Joh. undervisar Jesus också länge, men med anledning av och som en tolkning av bespisningsundret, och det äger rum dagen därpå, när alla är tillbaka i Kafarnaum på den judiska sidan. Så nu går han direkt på brödundret i stället.

Jesu fråga till Filippos ”Varifrån köper vi bröd till dessa massor?”, får lärjungarna – som tydligen inte har med sig någon mat, utan nog tänkt skaffa den i någon gård eller by i närheten – att undersöka vad det finns av mat hos dem som kom efter. Jo, säger Petrus efter ett tag, ”här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar”, kanske till sin familj eller för att sälja till andra i folkmassan, när de blir hungriga. (Vad ska vi tro, förresten, är det en tillfällighet att bespisningsberättelsen i Joh. 6 nämner ”bröd” fem gånger och ”fiskar” två gånger?).

Att det blir så mycket över av maten att det behövs tolv stora korgar att samla ihop det beror inte på något slarv i beräkningen, utan avser att visa vilket överflöd av det goda det finns i Guds rike – men ett överflöd som ska tas till vara och användas. Man kunde fråga på människors nyfikna vis varför inte Jesus gör fler jättebespisningar, när han nu får till dem med sådan lätthet. Vore det inte ett fantastiskt sätt att ta omsorg om de många i världen som ofta får hungra, ja, att lösa mänsklighetens brödfråga en gång för alla? Men den frågan kan och ska vi människor själva lösa; nutidens naturvetare har mer än en gång konstaterat att vår planet har nog resurser att livnära åtskilliga miljarder fler människor än de vi är nu. Det vill säga, OM vi delade resurserna rättvist. Låt oss därför sätta in vårt förnuft och vår arbetsförmåga på sådana uppgifter!

Men det är inte vad Jesus kom för, liksom inte heller för att bota alla världens sjukdomar och lägga några år till våra korta, skröpliga liv. Hans bot ligger på en djupare nivå och har med vår evighet hos Gud att göra. Vänta stora ting av Gud! ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall också allt det andra tillfalla er!” (Matt. 6:33).

Förbön

Käre far, tack för den här dagen. Tack för du också den här dagen har givit mig mitt dagliga bröd. Tack att du är den som kan mätta vår djupaste hunger. Hjälp mig att först söka ditt rike och din rättfärdighet, i full förvissning om att du förser mig också med allt det andra.

Också den här kvällen ber vi om din närvaro och ditt förbarmande över hela din värld och över allt det som du skapat och älskar. Himmelske Fader, led och läk din mänsklighet inte bara i denna tid, utan all tid. Kom och var oss nära, du som vet vad och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens herre skänka er sin frid, alltid och på alla sätt. Herren är med er alla. (2 Thess 3:16)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll

%d bloggare gillar detta: