2020-07-25: Morgonandakt

Lördag, 25 Juli, 2020.

Psalm 743 – ”Var glad, för Kristus lever”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Käre himmelske Fader, det är gott att få lita på att du hör oss när vi kommer till dig i bön. Nu ber jag om den stillhet som är av dig, så att jag förstår att du också är här just nu. I Jesu namn. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 5:1-18

Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: ”Vill du bli frisk?” Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig.” Jesus sade till honom: ”Stig upp, ta din bädd och gå.” Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.

Men det var sabbat den dagen, och judarna sade till honom som hade blivit botad: ”Det är sabbat. Du får inte bära på din bädd.” Han svarade: ”Den som gjorde mig frisk sade åt mig att ta min bädd och gå.” De frågade: ”Vem var det som sade åt dig att ta den och gå?” Han som hade botats visste inte vem det var, för Jesus hade dragit sig undan eftersom det var mycket folk på platsen. Efteråt fann Jesus honom i templet och sade till honom: ”Du har blivit frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.” Mannen gick då och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. Nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på en sabbat. Men han sade till dem: ”Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag.” Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbatsbudet utan också påstod att Gud var hans far och därmed jämställde sig med Gud.

Betraktelse

Vår vandring genom Johannesevangeliet fortsätter, och i läsningen denna morgon berättar Johannes för oss att ännu en av judarnas högtider infaller. Jesus beger sig åter igen till Jerusalem, men vilken av de tre stora judiska vallfartshögtiderna (påsk, pingst och lövhyddohögtiden) det är som infaller denna gång vet vi inte. Johannes är inte mer exakt än att han berättar just detta: det var en judiskt högtid, och Jesus begav sig därför till Jerusalem.

Desto mera exakt är Johannes när det kommer till att beskriva platsen för det som sker: en badinrättning vid namn Betesda, beläget vid fårdammen. Denna damm låg norr om den stadsport som kallas fårporten, och som ledde ut mot Kidrondalen på Jerusalems östra sida (namnet fårporten kommer troligen av att de får som skulle offras i templet drevs in i staden genom denna port, som leder alldeles in på tempelområdet). Bibel 2000 översätter som vi sett vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad, med andra översättningar istället har vid fårporten i Jerusalem finns ett bad… Alldeles oavsett råder ingen tvekan om vilken plats vi befinner oss på: Badet Betesda (vid fårdammen) strax norr om fårporten, utanför Jerusalem på dess östra sida.

Och just där träffar Jesus en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Till skillnad från mannen som i läsningen igår kväll fick gå långt för att be Jesus hela den sjuke sonen, kommer Jesus till denne man. Det står inte att mannen ber om hjälp (senare får vi dessutom veta att mannen inte visste vem Jesus var), istället är det Jesus som frågar: Vill du bli frisk? Mannen tycks inte förstå vad som är på väg att hända, utan börjar tala om sina svårigheter att komma ner till badet, eftersom ingen hjälper honom, vilket gör att andra hinner före. Så Jesus säger helt enkelt till mannen: Stig upp, ta din bädd och gå, och genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. Om vi ställer detta helande bredvid det vi läste om i andakten igår kväll, ser vi att det finns många skillnader dem emellan. Men den tydliga gemensamma nämnaren är helt enkelt: Jesus helar.

Här uppenbarar sig emellertid ett problem: denna händelse ägde rum på en sabbat, vilket gör att judarna (vilket i Johannesevangeliet inte betyder alla judar, utan det religiösa ledarskapet: rådsmedlemmar, skriftlära, fariséer, och så vidare) blir förargade. Jesus förblir dock okänd tills han och den före detta sjuke mannen träffas igen vid templet och vi kan läsa om att ytterligare ord från Jesus till de religiösa ledarna skruvar upp deras fientlighet mot Jesus än mer, en fientlighet som vi kommer att få se betydligt mer av framöver på vår ”Johannesvandring”.

Två fraser i texten kan tjäna som påminnelser till dig och mig den här dagen. Den första är Jesu ord när han träffar på den botade mannen igen i templet: Du har blivit frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre. Synden skadar inte bara vår nästa och relationen med Gud, den kan också skada oss själva. Den andra frasen är Jesu ord till de religiösa företrädarna: Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag. Vi har en Gud som är levande och verksam, också den här dagen.

Förbön

Tack, gode Fader, för den här nya dagen. Tack att du är levande och närvarande, tack att du verkar ännu i denna stund. Den här dagen ber jag dig: bevara mig från att skada mig själv, mina medmänniskor och min relation till dig. Hjälp mig att leva ärligt och varsamt, med dig, med mina medmänniskor, och med mig själv.

Käre Far, vi ber dig den här dagen för alla dem som längtar efter frid. Tack att du ger den frid som ingen annan och inget annat kan. Låt mig idag få vara ett vittne om den friden, den här dagen, i den här världen. Låt mig få bära din frid in i ofridens alla sammanhang. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd och frid åt er i rikaste mått. (1 Pet 1:2b)