2020-07-23: Kvällsandakt

Torsdag, 23 Juli, 2020.
Psalm 530 – ”En dunkel örtagård jag vet”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 4:1–26

När Jesus förstod att fariseerna hade fått höra att han vann fler lärjungar än Johannes och döpte fler – det var dock inte Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar – lämnade han Judeen och begav sig på nytt till Galileen. Han måste ta vägen genom Samarien och kom där till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen. En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig något att dricka.” Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. – Samariskan sade: ”Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.” (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.)

Jesus svarade henne: ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” – Kvinnan sade: ”Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?”

Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” – Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.”

Jesus sade: ”Gå och hämta din man.” – Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.”

Jesus sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.” – Kvinnan sade: ”Herre, jag ser att du är en profet. Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.”

Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” – Kvinnan sade: ”Jag vet att Messias kommer” (alltså den Smorde) ”och när han kommer skall han låta oss veta allt.”

Jesus sade till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.”

Betraktelse

Jesus var törstig på riktigt – det blir man lätt i den stekheta solen på Västbanken (då: Samaria). Så det var en naturlig begäran från hans sida att be kvinnan som kom ut med sin kruka till brunnen om att få litet vatten. Men han var också törstig på ett annat sätt, efter hennes tro – liksom han alltid sökte efter gudstron hos den han talade med. Han vill komma i samtal med henne.

Det märkliga, som hon också reagerade direkt på, var att en judisk man normalt skulle ha undvikit att be någon kvinna i detta icke-judiska landskap om vatten. Han skulle riskerat att bli rituellt oren av hennes ojudiska händer på krukan. – Men hur vet hon att han är jude då? Å, det finns många subtila signaler att avläsa i beteende, klädsel, utseende hos människor. Närmast låg väl att Jesus talade som judarna norr om Samaria, en tydligt galileisk dialekt (jfr Mark 14:70).

Jesus fångar upp hennes replik och vänder på saken. ”Om du visste vad Gud (!) har att ge och vem jag är, skulle du ha bett mig om vatten, och jag skulle gett dig ’levande’ vatten”. Levande vatten betyder å ena sidan helt enkelt rinnande vatten, som alltid är friskare än brunnens eller regnvattencisternens stillastående. Å den andra kan det avse vatten som ger liv i en djupare mening – den johanneiske Jesus tycker om dubbeltydiga ord. Hon frågar litet häpet var han skulle få det ifrån – det enda vatten som finns i närheten ligger i den djupa brunnen här utanför Sykar som judarnas och samariernas gemensamme anfader Jakob var smart nog att hitta och gräva fram. Och så lägger hon till, litet spefullt eller flirtigt: ”Skulle du vara större än han?”

Nu är samtalet igång, och Jesus leder det vidare i den riktning han vill ha det. Han ökar på det löftesrika i sitt erbjudande: han kan ge vatten som läskar så mycket att man aldrig blir törstig igen. Det blir en källa inuti den människa som dricker det, ett flöde som ger evigt liv. (Jfr samtalet om bröd som verkligen mättar i Joh. 6). Om nu kvinnan inte riktigt vill höra på det örat (”evigt liv”?), så svarar hon i alla fall som om samtalet fortfarande rör sig om dricksvatten: Javisst, Herre, ge mig det totalt törstbefriande vattnet, så behöver jag aldrig gå hit och möda mig med att dra upp det ur brunnen mer. Det låter mest som ett till intet förpliktande, rentav ironiskt ja till ett otroligt förslag.

Men nu är rollerna ombytta, nu är det hon som har bett om hans vatten, och han svarar med ett villkor som är förstummande och inte har det minsta med vatten att göra. ”Hämta din man.” Hon värjer sig och sitt privatliv så gott det går med att hon inte har någon man. Men Jesus ser på henne och säger med vetandets tyngd att hon visst har en man, men att han inte är hennes, så hon talar sant och ljuger på samma gång. Han har sett in i hennes mångmannaelände, men den blick hon mötte när han avslöjade det är inte den genomskådande fördömarens hårda blick, utan barmhärtighetens. Hon ser att han verkligen vill – och kan – hjälpa henne i den livets törst som har fört henne så fel till där hon nu är. Hon blir avslöjad, men kan också bli upprättad.

Hon konstaterar att han är en profet, en som vet sådant (också om henne) som bara Gud vet. Men vad gör man då Gud kommer in i samtalet? Hon börjar diskutera teologi, närmare bestämt den fråga som skiljde samarier och judar åt, var den sanna tillbedjan ska ske. Jesus lyfter frågan till hur den ska ske i den snart kommande tiden (i ande och sanning), vilket får henne att associera till den kommande Messias (på samariska Taheb, ”Han-Som-Återkommer/-Återställer”). Han kan avgöra, avslöja och upprätta allt.

Jesus slutreplik är: ”Det är jag (jfr JAG ÄR i 2 Mos. 3:14) som talar med dig”. Då är hon framme; hon tror.

Förbön

Tack, himmelske far, för den här dagen. Tack för din nåd och din vägledning, den här dagen och alla dagar. Tack för att du ser mig helt igenom, och för att du gör det med barmhärtighet. Hjälp att leva öppet och ärligt i din närhet, och hjälp mig att tillbe dig i Ande och Sanning.

Den här kvällen och inför den här natten ber vi dig på nytt om din närvaro överallt i världen. Herre, du som vet att vi behöver dig, hjälp oss så att också vi själva förstår att vi behöver dig. Vi ber om din frid överallt där ofriden och ångesten har makten. Låt ditt ljus bryta fram och din frid breda ut sig i våra hjärtan och i hela din skapelse. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er alla. (1 Thess 5:23, 28)

Tack till vännen Bengt Holmberg, som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: