2020-07-22: Morgonandakt

Onsdag, 22 Juli, 2020.
Psalm 65 – ”Omkring ditt ord, o Jesus, oss stilla gör”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

”Herre, du min herde i liv och död, stilla mina sinnen och min själ när jag nu närmar mig dig. Möt mig också den här dagen och den här stunden med din närvaro och ditt tilltal. I Jesu namn. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 2:13-25

Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, och till dem som sålde duvor sade han: ”Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.”Och hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: Lidelsen för ditt hus skall förtära mig. Judarna sade då till honom: ”Vad kan du visa oss för tecken, du som gör så här?” Jesus svarade: ”Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar.” Judarna sade: ”I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall låta det uppstå igen på tre dagar!” Men det tempel han talade om var hans kropp. När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på skriften och på ordet som Jesus hade sagt. Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem alla och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan.

Betraktelse

Vår vandring genom Johannes evangelium fortsätter, och i läsningen denna morgon får vi ett gott exempel på att Johannesevangeliet till viss del skiljer sig från de övriga evangelisternas beskrivningar av Jesu liv och verksamhet. Matteus, Markus och Lukas evangelier, som brukar kallas för synoptikerna (grekiska för samsyn, alltså: de samseende evangelierna) eftersom deras struktur och innehåll är så lika varandra, beskriver hur Jesus kommer till Jerusalem en gång, den sista veckan av sitt liv, för att i Jerusalem göra det som var hans livs djupaste uppgift: lida, dö och uppstå och på så sätt ge frid med Gud för dig och mig och alla människor som kommer till honom.

Matteus, Markus och Lukas berättar om hur Jesus under denna sista vecka av sitt liv kommer till tempelplatsen och blir upprörd över vad han ser pågår där, och helt sonika driver bort alla köpmän och pengaväxlare från tempelplatsen. Men Johannes berättar i sitt evangelium om hur Jesus är i Jerusalem i samband med de olika judiska högtiderna vid flera tillfällen, vilket vi kommer upptäcka allteftersom på vår vandring genom Johannesevangeliet. Och det är vid detta första besök i Jerusalem som Jesus enligt Johannes rensar templet, med hänvisning till att det är Guds hus, och inte någon saluhall. Men hur ska vi förstå denna olikhet?

Ett sätt att förstå denna olikhet är utifrån att Johannesevangeliet som sagt skiljer sig från de övriga, för Johannes tycks ha en liten anna tanke med sitt evangelium än vad synoptikerna har. Om du följde med på vandringen genom Markusevangeliet som avslutades för knappt två veckor sedan, så minns du kanske hur Jesus hos Markus steg för steg avslöjade sig för sina lärjungar, men att de ändå inte riktigt förstod vem han var förrän efter hans uppståndelse.

Markus ledde oss pedagogiskt från Jesu första tid i Galileen och allt han gjorde och sa där, till vandringen mot Jerusalem där det steg för steg uppenbarade sig vilket som var hans viktigaste uppdrag, och så till sist under den sista veckan i Jerusalem, där allting fullbordas och knyts samman. Markusevangeliet, som förmodligen var det första av de fyra att skrivas, kan vi tänka på som en första introduktion till Jesus Kristus, där vem han är introduceras (också för oss som läser) bit för bit. Och det är inte konstigt om vi inte förstår allt – det gjorde ju inte ens Jesu första lärjungar.

Men Johannesevangeliet (som förmodligen var det sista av de fyra att skrivas) kan vi med fördel tänka på inte som en introduktion till Jesus Kristus, utan som något av en fortsättningskurs. Av Johannes inbjuds vi till en djupare meditation under vår läsning över vem Kristus är, inte bara i största allmänhet, utan också för oss var och en personligen. Redan i andakten igår morse när vi läste om hur de första lärjungarna kallades, mötte vi inte mindre än sju titlar/epitet på Jesus i samma textavsnitt, titlar/epitet som alla beskriver någon aspekt av hans väsen, funktion och uppdrag. Sådant gör vi gott i att stanna upp en stund och be och meditera över.

I andakten denna morgon, när vi läser ur det andra av Johannesevangeliets 21 kapitel, är Jesus redan i Jerusalem, i händelsernas centrum, och talar om templet som ska rivas ner och sedan byggas upp igen på tre dagar – men templet som han talar om är hans kropp. Redan här i början ligger alltså fokus på fullbordandet. Jesus kommer att beskrivas med många olika ord, och tala om sig själv med många olika ord – det kommer vi att upptecka allteftersom på vår Johannesvandring. Men redan här i andra kapitlet talar Jesus om sin viktigaste roll, vilket påminner oss om något viktigt: bland allt han kan och vill vara för oss, så vill han först och främst vara vår frälsare. Så det finnas alltså saker att stanna upp inför, be och meditera över, och upptäcka, också den här dagen.

Förbön

Tack, Käre Herre, för den här nya dagen, och för varje ny dag som du ger. Den här dagen ber jag dig, himmelske Fader, om tid: hjälp mig att finna och avsätta tid med dig. Hjälp mig att verkligen stanna upp och be och meditera över vem din Son, Jesus Kristus, är. Sänd din helige Ande till mig, för att måla bilden av min frälsare tydligare och tydligare.

Vi ber den här dagen också om din ledning och ditt beskydd. Vi ber om det för hela din värld, för vår del av den, för våra sammanhang, för våra närmaste och för oss själva. Kom du och prägla dem alla, på ett nytt och djupare sätt än förr. Låt din välsignelse, din frid och din glädje prägla din skapelse mer och på ett djupare sätt än förut, och visa mig hur jag kan vara med i arbetet för detta. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd från herren Jesus åt alla. (Upp 22:21)

%d bloggare gillar detta: