2020-07-20: Kvällsandakt

Måndag, 20 Juli, 2020.
Psalm 426 – ”Hör du rösten? Ser du mannen?

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Johannesevangeliet 1:19-34

Och detta var Johannes vittnesbörd när judarna i Jerusalem sände präster och leviter för att fråga honom: ”Vem är du?” Han bekände och förnekade inte, han bekände: ”Jag är inte Messias.” De frågade: ”Vad är du då? Är du Elia?” Han svarade: ”Nej, det är jag inte.” – ”Är du Profeten?” – ”Nej”, svarade han. Då sade de: ”Vem är du? Vi måste ha ett svar åt dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?” Han sade: ”Jag är en röst som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren, som profeten Jesaja har sagt.”

Också några fariseer hade sänts ut, och de frågade honom: ”Varför döper du då, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?” Johannes svarade: ”Jag döper med vatten. Mitt ibland er står en som ni inte känner, han som kommer efter mig. Jag är inte värdig att knyta upp remmen på hans sandaler.” Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.

Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd. Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig. Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten.” Och Johannes vittnade och sade: ”Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: ’Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.’ Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde.”

Betraktelse

Johannes ”Dopparen” (som ordet ”Döparen” betyder) är ett gott exempel på att självmedvetande och ödmjukhet kan förenas inom en och samma person. När han svarar på myndigheternas och de lärdes frågor är han ödmjuk beträffande vem han är. Nej, Messias är han då rakt inte. Och inte gör han anspråk på att vara Guds förberedare ”Elia” (enligt Malaki 3–4), eller Profeten som ska komma (5 Mos. 18). (Vi ska ha klart för oss att alla dessa titlar är mänskliga, inte något intrång i Guds domän). Johannes vill inte hävda någon titel alls för sin del, utan beskriver sig själv som bara ”en röst” (inte ”Rösten”), ett eko av ropet från öknen i Jes. 40, Bered vägen för Herren.

Men hur går denna anspråkslöshet ihop med det Johannes gör? Det är fariseernas berättigade fråga. Han kallar ju Guds Israel till omvändelse, en inre moralisk och andlig helomvändning till Gud från en slentrianmässig och självnöjd ”gudstillhörighet”. Och enligt Johannes kräver den omvändelsen, inte som i Lagen att man går upp och offrar skuldoffer i templet, utan att man går ut till honom själv i det rinnande vattnet för att bli nerdoppad, ja, ”dränkt” från sin synd och upplyft till den renhet och rättfärdighet från Gud, som är nödvändig för den som ska klara mötet med Guds förbrännande helighet. Något så enormt anspråksfullt har inte hörts i Israel på hundratals år!

Så frågan är ofrånkomlig: ”Men om du inte är någon, varför döper du då?” I sin funktion som omvändelseprofet och befriare från synd och skuld för sitt judiska folk kräver och erbjuder Johannes något som egentligen bara Gud kan, vilket de religiösa ledarna ser som förhävelse och skäl till misstro. De kan inte få ihop hans hävdande av personlig ringhet med hans oböjliga övertygelse om att just hans dop är Guds kallelse till hela sitt folk nu. Svaret på det finner man först om man ser Johannes i relation till den han ska förbereda. Jovisst döper jag, svarar Dopparen, men det är ”bara” ett dop i vatten, en ringa början och förberedelse till det verkliga Dopet, som Han-Som-Kommer ska ge er, dopet i Anden. Jämförd med Honom är jag ingen.

Nästa dag kommer Jesus från Nasaret till Johannes dopställe, och när Johannes får se honom, så känner han igen honom och säger han att den där mannen är den han tidigare nämnt, Han-Som-Kommer: ”Där är Guds Lamm som tar bort världens synd” (v. 29). Men ’känner igen honom’ – säger han inte här: ”Jag kände honom inte” (v. 33)? Jo, men det syftar inte på deras jordiska bekantskap (som nog funnits sedan pojkåren), utan betyder: ’och ändå visste jag tidigare inte vem han verkligen och djupast sett är’. Men nu, när han ser Jesus, förstår han att den han fått veta skulle komma till hans omvändelsedop i vatten och då, unikt nog, bli döpt av Anden också är Han som ska ge (”döpa med”) Helig Ande till människor, dvs. ”Guds (offer)Lamm”, befriaren från synd.

Johannes och Jesus har båda en roll att spela i Rikets kommande, en liten förberedande och en ofantligt mycket större, utförande – och Johannes vet vilken hans roll är. Märkligt men sant så vill Gud använda människor i sitt verk, så att hans gärningar sker via oss. Var och en av oss som tror har också en förberedande roll i Riket, dvs. var och en av oss tas i bruk för andras frälsning – som dopbarnets förälder, eller fadder, eller som förebedjare och så en del av den troendemiljö som sprider vittnesbördet om den verklige Frälsaren.

Förbön

Tack, käre himmelske Far, för den här dagen. Tack att jag får vara ditt barn, den här dagen och alla dagar. Tack att du anförtror också mig att vara medarbetare i ditt rike, vägled mig och ge mig kraft till det uppdraget, idag och alla dagar.

Käre far, inför denna natt överlämnar jag till dig all oro, all rädsla och all ångest, och alla som människor som lever i detta just nu. Herre, bär oss och allt det där, så att vi inte behöver bära det själva. Herre, tack att du ser och att du vet, och för att du aldrig är långt borta från någon enda av oss. Var hos dem denna natt, kom till dem som ropar efter dig denna natt, visa dig för dem som söker dig denna natt, du som har det och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens herre skänka er sin frid, alltid och på alla sätt. Herren är med er alla. (2 Thess 3:16)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: