2020-07-16: Morgonandakt

Torsdag, 16 Juli, 2020.
Psalm 568 – ”Seger giv, du segerrike”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Psaltaren 144

Lovad vare Herren, min klippa, han som övat min arm för krig och lärt min hand att strida, min klippa och min borg, min fristad och min räddare, min sköld, min tillflykt, han som lägger folken under mina fötter. Herre, vad är en människa att du bryr dig om henne, en dödlig att du räknar med honom? Människan är som en vindfläkt, hennes levnad en flyktig skugga. Herre, vik undan din himmel, stig ner, rör vid bergen så att de ryker. Låt blixtar ljunga vida omkring, skjut dina pilar, låt dem vina. Räck ut din hand från höjden, befria mig och rädda mig ur djupa vatten, undan främlingar, som har munnen full av lögner och med lyftad hand svär falska eder.

Gud, jag vill sjunga en ny sång till din ära, spela på tiosträngad harpa, du som ger seger åt kungar och befriar din tjänare David. Rädda mig från det grymma svärdet, befria mig från främlingar, som har munnen full av lögner och med lyftad hand svär falska eder.

Våra söner är som växande plantor, i blomman av sin ålder. Våra döttrar är som pelare, skulpterade för palats. Våra förråd är fulla, de rymmer föda av alla slag. Fåren förökar sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt, på ängarna, och våra kor är feta. Ingen anfaller oss, ingen fördriver oss, på våra gator hörs ingen klagan. Lyckligt det folk som har det så, lyckligt det folk som har Herren till Gud.

Betraktelse

Denna psaltarpsalm kommer från en annan social situation än den vi betraktade tidigare (Ps. 141, i andakten i måndags kväll, reds. anm.), närmare bestämt från kung Davids egen hand och harpa – han var ju först känd som sångare och sångskrivare, när han som ung hämtades till kung Sauls hov i Gibea ca 1000 f.Kr., innan han blev känd som krigare, sedan härförare och till slut kung för de tolv stammarna i Israel.

Psalmen speglar Davids karriär och är både en bön om hjälp och ett tack för hjälp han fått. Det är den sortens hjälp som en soldat och krigsherre behöver i livet, att ha stenhårda armmuskler för båge och svärd, säkra fötter i närstrid och en blick för hur man dödar fiender och undgår att bli dödad av dem (”övat min arm för krig och lärt min hand att strida”).

När David var en ung herde, som vallade får i Juda öken i bergen utanför Betlehem, var hans farligaste fiender varg, björn och lejon, som han måste förvara sina får emot. Senare blev hans fiender både slugare och farligare, för kring David fanns det alltid människor som var ute efter honom och ville skada eller t.o.m. döda honom – både under hans tid som ledare för rövarband eller legosoldater i filistéernas tjänst, och senare när han föll i onåd hos Saul, som gång på gång satte in sin armé på att få tag i honom och undanröja sin före detta vän men numera rival.

Men vapenstrid är bara den fysiska formen av den kamp som präglar hela livet, kampen om att överleva i en hård värld, om att vinna och behålla makt och egendom, folkligt stöd och politiskt inflytande i riket. Bönen om Guds hjälp mot ”främlingar, som har munnen full av lögner och med lyftad hand svär falska eder” kommer två gånger i denna psalm. – Främlingar, förresten … I mogen ålder fick också David uppleva det smärtsammaste av uppror, när hans egen son Absalom reste sig mot honom och tvingade sin far att fly ur Jerusalem utan att kunna vara säker på att få behålla vare sig kronan eller livet. Även en kung i sin makts dagar har anledning att rikta en klagopsalm till Gud om sina fiender; utan den himmelske Konungens hjälp går det inte.

Den sanningen gäller även Jesu bön i Getsemane, där ”fienden” inte är romarna eller tempelaristokratin, inte heller tröga och förvirrade lärjungar, utan frestelsen i Jesu eget hjärta som vill något annat än Gud Fadern. Inled oss icke i frestelse, och utsätt oss inte för (övermäktig) prövning!

Psaltarpsalmen 144 mynnar ut i en bön om och lovprisning av freden, när tillvaron fungerar i alla avseenden. Freden, shalom, börjar inifrån det egna hemmet och familjen, och kan naturligtvis bes av fler än kungar, ja, av varje förälder. Den handlar om att barnen växer upp och blir det man hoppas – starka och välväxta som unga träd och skulpterade pelare, en stor glädje i sin skönhet, en förkroppsligad förhoppning om husets och släktens framtid. Jordbruket går bra, ladorna är fulla år efter år och boskapen förökar sig enormt, inga krigshot eller överfall förlamar och utarmar bygd och människor. ”Ja, saligt är det folk som har det så, saligt det folk som har Herren till Gud!”

Detta är människolivet i sin blomning och prydno, det som det hela går ut på i första-artikelstron – inte rikens och väldens utveckling och framgång, utan den enskilda människan och hennes familj under Guds välsignelse. – Sedan kommer fler klasser i kärlekens skola och större gåvor från vår Herre, men det får man lära och erfara om man troget fortsätter i Jesu Kristi lärjungaskola.

Förbön

Tack, käre Herre, för den här nya dagen. Tack för att du, käre far, också den här dagen vill visa mig en liten bit till på den väg som leder till dig, och på de saker, personer och händelser som du har ställt upp vid vägkanten. Låt den här dagen få bli en lektion i din Sons lärjungaskola, och hjälp mig att bygga mitt liv med dig på din förlåtelse och nåd, den här dagen och alla dagar.

Vi ber också den här dagen om din närvaro i och ditt förbarmande över den här världen. Kom särskilt, käre Herre, till alla som i sina liv och sina arbeten tjänar andra. Kom med glädje och kraft till alla som på något sätt ger av sig själva till andra människor. Välsigna alla goda tankar, gärningar och ord, också hos oss, också idag. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Väx till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Hans är härligheten, nu och till evighetens dag, Amen. (2 Pet 3:18).

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: