2020-07-13: Morgonandakt

Måndag, 13 Juli, 2020.
Psalm 178 – ”Som skimret över hav och sky”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Psaltaren 139

Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker. Om jag går eller ligger ser du det, du är förtrogen med allt jag gör. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt jag vill säga. Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd.

Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick? Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödsriket, är du också där. Tog jag morgonrodnadens vingar, gick jag till vila ytterst i havet, skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand. Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt, så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen, själva mörkret är ljus.

Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt. Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald. Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig. *)

Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar, pröva mig och känn min oro, se om min väg för bort från dig, och led mig på den eviga vägen.

Betraktelse

Denna psaltarpsalm visar att människans reflexion över sig själv i skapelsen öppnar för en större insikt i Guds storhet och härlighet. Den egna litenheten blir så påtaglig, när man ser ut över hela skapelsen i dess komplexa skönhet och ofattbara djup. Som det heter i en annan psalm av liknande karaktär: ”När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom?” (Psalm 8:4 f.) – Men tanken vänder också direkt och med lätthet åt andra hållet, människans enastående storhet: ”Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom.” (8:6).

I Ps. 139 häpnar psalmisten först över Guds storhet, allvetande och allestädes närvaro. Han vet ju allt om mig, redan innan jag själv ens finns till! Var jag är, var jag kommer ifrån, allt som formar mig utifrån och inom mig känner han! Hur kan han ens bry sig om något så litet, enkelt och obetydligt som mig – en av miljarder människor? Mina erfarenheter och tankar griper inte om honom, däremot hans om mig. Han är också överallt, ja, så till den grad att jag inte kan bege mig någonstans som skulle vara utanför honom. Jag finns för att han ser mig, vill mig, sätter mig i existens och rörelse åt sitt håll.

Psalmisten ser hur detta började i den mänskliga fortplantningens mysterium, ”du vävde mig i moderlivet — när jag formades i det fördolda”, i det djupaste, osynliga rummet i mammas kropp. Det blir en bild för hela skapelsens relation till Gud. Den är nu levande, kännande, tänkande, ja, tillbedjande – främst genom miljarder versioner av människan, skapelsens krona. Men hur långt, djupt, högt vi än tänker, går det inte att komma längre ut än Gud själv, ”når jag till slutet är jag ännu hos dig”.

Slutsatsen är klar: avsikten och meningen med den fors av kärleksfull skaparkraft som är vårt universum finns hos Honom som frambringade det. Livet är en väg, en rörelse eller process, från Ursprunget och riktat mot Målet, som är Skaparen själv. ”Vägen” (hebr. halakah) är inte bara namnet på en människas livsföring och sammanlagda livsväg, formad av hennes och släktets moraliska medvetande. Det kan också vara ett kollektivt namn, som när det blev den tidigaste kristna rörelsens namn på sig själv, eftersom man såg sig själva som efterföljare och medvandrare till Mästaren Jesus. Han är inte bara den som går människans väg, dvs. lever en människas liv på det rätta sättet, till 100 % ledd av sin himmelske Fader. Han kallar sig själv Vägen, Sanningen och Livet, och lovar att han vet vilken den eviga vägen till Målet är. Går man den med honom, får allt annat sin förklaring och mening – och det valet, valet av Vägen som livet även för mig och oss, det ångrar man aldrig.

*) De här utelämnade verserna 19–22 är ett entusiastiskt utbrott av mänskligt hat, som en vanlig bedjare gör klokast i att lämna åt vår Förebedjare i himmelen att göra till sin bön; ”min är hämnden, säger Herren”. Felet med psalmistens enkla förslag till lösning av det ondas problem är, som biskop Mogren i Västerås påpekade, ”då blir det inga kvar”.

Förbön

Tack, käre far, för den här dagen, och för varje dag som vi får ur din hand. Tack att du rannsakar mig och känner mig. Tack att du vet allt om mig, och visste det redan innan jag fanns till. Tack att du är överallt, och helt nära mig just nu. Tack att det inte finns något plats, någon tid eller något sammanhang, där jag är utan dig.

Käre Herre, hjälp oss den här dagen att inte förtvivla och tappa modet, utan istället öva oss i hjälpsamhet och samarbete med andra, men framför allt i bön och förtröstan på Dig. Vi ber om ditt beskydd, särskilt för hårt drabbade och döende, och för dem som sätter in all kraft på att hjälpa dem. Ge oss uthållighet och livsmod, genom din Helige Ande och vår Herre, Jesus Kristus. Amen

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. (Gal 1:3)

Tack till vännen Bengt Holmberg, som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: