Torsdag, 9 Juli, 2020.
Psalm 156 – ”De trodde att Jesus var borta”
eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.
Bön
Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.
Bibelläsning – Markusevangeliet 16:1-8
När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: ”Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?” Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’” Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.
Betraktelse
Normalt vid en begravning var att familjens kvinnor tvättade liket, smorde det med olja och lade välluktande kryddor i svepningen om kroppen, varpå männen bar bort och begravde den. Men inget av detta förarbete hade man hunnit att göra med Jesu kropp efter nedtagningen av hans döda kropp från korset – åtminstone inte enligt vad kvinnorna nära Jesus visste, då de såg honom bäras ner till en klippgrav vid foten av Huvudskallekullen. Den tid som fanns kvar till fredagens solnedgång, då sabbaten gick in och alla lik måste vara lagda i grav eller utom synhåll, hade varit kort.
”När sabbaten var över”, dvs. ett dygn senare, strax efter solens nedgång på lördag, då affärerna öppnas igen, går kvinnorna till kryddhandeln för att skaffa det som behövs till nästa dags arbete: att tidigt gå ut till graven, få den öppnad, och i efterskott lägga dit de välluktande kryddorna. De gav sig av tidigt på söndag, redan när solen gick upp (ca 06.20 i Jerusalem denna tid på året). De funderar tillsammans (a) ’Vem ska rulla undan stenen från gravöppningen för oss [vi tre orkar det inte]?’, (c) [som förklaring till deras interna fråga:] dörrstenen var mycket stor, vilket (b) när de kommit fram visar sig inte behövas – den är redan bortrullad! Ibland berättar evangelisten Markus som här, med en förklarande upplysning inskjuten ett steg för sent (i ordningen a-c-b, i stället för i den logiska följden a-b-c).
Orädda för graven och dess effekt att orena den som går in i den, går kvinnorna in för att se Jesu svepta kropp, men blir förskräckta, när det första de ser är en ung man i vit fotsid dräkt, som likt andra budbärare från himlen (grek. angelos) måste (1) börja med att lugna deras rädsla. Han (2) vet redan varför de kom och vem de ville se: den korsfäste Jesus från Nasaret. (3) Han förklarar varför han inte är kvar – han har uppstått/väckts från de döda, och (4) pekar på den tomma bänken där hans kropp legat.
Därefter vänder budbäraren deras blick mot fortsättningen: (5) ”Gå och säg till hans lärjungar och Petrus” – jo, de nämns i den ordningen, inte för att markera att Petrus nu genom sitt svek kanske är en f.d. lärjunge, utan för att markera motsatsen: just Petrus som grovt förnekat sin Mästare måste få veta att även han (6) ska gå med och möta sin Herre i Galileen, där allt började och på något sätt ska börja om igen. Om de går i tro, kommer de att få se honom, ”som han har sagt er”.
Berättarens fokus vänds sist mot kvinnorna igen, och visar att de fortfarande är oerhört skakade och rädda. Chocken verkar inte ens vara en glädjechock, de bara flyr från graven, helt utom sig, utan att säga ett enda ord till någon (i total olydnad för himmelens bud!) – man undrar om lärjungarna alls fick reda på att graven var tom för att Jesus hade uppstått från de döda och nu var på väg före dem till Galileen (Kafarnaum? Förklaringens berg?), där de skulle få möta honom levande – allt ganska väsentliga informationer!
Det märkligaste är att evangeliet slutar här, i skräckslagen tystnad, trots att själva nyheten om Jesu uppståndelse måste spritt sig med vindens hastighet, särskilt bland dem som trodde på honom. Det är ett gåtfullt slut, men det visar som flera andra omständigheter, att Jesu lärjungar och hängivna efterföljare blev lika överraskade och vantrogna som någon annan av den tanken. Hans ”uppståndelse från de döda” var inget som de med armarna i kors lugnt inväntade som något ganska självfallet. Tvärtom, det behövdes ganska eftertryckliga empiriska belägg för att den tron skulle segra även i deras hjärtan.
Förbön
Tack, käre Herre, för den här nya dagen, och för att du bjuder på varje ny dag. Tack att du uppstod, tack för din seger över synd, död och ondska. Hjälp mig den här dagen att leva i din uppståndelses glädje och kraft. Förjaga mina rädslor, och gör mig frimodig i mitt liv med och för dig.
Käre far, den här dagen ber vi på nytt om din närvaro och ditt ingripande i världen och i allt det som sker i den just nu. Gode Gud, kom med vishet till de styrande, med helande till de sjuka, med kraft till de vårdande, med frid till de döende. Led oss igenom den här dagen, så att det får bli en dag till din ära och i din närhet. Låt oss den här dagen få upptäcka något mer av dig och av din kärlek till oss. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
Herrens Bön
Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.
Välsignelse
Väx till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Hans är härligheten, nu och till evighetens dag, Amen. (2 Pet 3:18)
Tack vill vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon.