2020-07-09: Kvällsandakt

Torsdag, 9 Juli, 2020.
Psalm 147 – ”Upp min tunga, att lovsjunga”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 16:9-20 [Tillägget till Markus]

[När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det. – Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet [Emmaus]. Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda. Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. Han sade till dem: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. – Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.” När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.]

Betraktelse

I Bibel 2000, i den sista fotnoten till Markusevangeliet, står det: ”Det kan inte avgöras om Markus avsiktligt har slutat så korthugget [som 16:8] eller om en ursprunglig avslutning gått förlorad. V. 9–20 är ett senare tillägg, som saknas i de bästa handskrifterna. Avsnittet har en annan stil än evangeliet och utgör en sammanfattning av stycken i de andra evangelierna och i Apg.”

Trots att denna sammanfattning knappast fanns med i ursprungs-Markus utan skrevs kanske på 100-talet e.Kr., har stycket genom större delen av kyrkans historia tagits med och just på denna plats. De första åtta versarna av kap. 16 återspeglar på ett utmärkt sätt det oväntade och andlöst obegripliga intryck som Jesu uppståndelse gjorde även på hans närmaste, men lämnar läsaren utan grepp om dess enorma och underbara innebörd för hela mänskligheten och dess framtid med Gud. Man kan se tillägget, v. 9–20, som ett knippe bekräftande ekon från andra delar av den bibliska traditionen, ditsatt efteråt av lärare i kyrkan som ville runda av det alltför avhuggna Markusslutet.

Det gemensamma för de nytestamentliga skrifterna är övertygelsen om att Jesus hade planerat en fortsättning, att kyrkan inte uppstod och utvecklades av en slump eller bara är ett resultat av mänskliga initiativ, utan att den gemenskapen är ledd av Guds och Kristi Ande. Uppståndelsen och himmelsfärden innebär inte något så enkelt som att ”Jesus klarade sig ur döden”, men nu har lämnat sitt verk på jorden, som hans lärjungar får fortsätta med på jordiskt sätt, under påverkan av vanliga psykologiska och sociologiska faktorer. Nej, missionsbefallningen är rotad hos den Uppståndne själv, det är han som ger evangeliets vittnesbörd och nådemedlen en långt mer än mänsklig kraft att skapa omvändelse, tro och andlig växt. Så beskriver t.ex. aposteln Paulus den kyrkoskapande ”sändning” (grek. apostolä, lat. missio) som han själv satts in i av den Uppståndne, och som skapade Kristi kyrka på det sätt Kristus ville; se 1 Thess. 1:5; 1Kor. 2:1–5; 2 Kor. 12:12.

”Tecknens”, dvs. undrens, påtagliga närvaro i kyrkans mission är ett sätt för Kristi fortsatta närvaro på jorden. För våra ögon ser det kanske ut som om enbart människan är den aktiva parten i att komma till tro och bestämma sig för att bli döpt i den Treeniges namn. Men för trons ögon är det uppenbart att det är Gud som verkar, inkarnerad ”i, med och under” allt det mänskliga i hans kyrka. Så uppståndelsen har bara börjat, och vi är på väg in i den. Tack, gode Gud!

Förbön

Tack, himmelske far, för den här dagen. Tack för din nåd och din vägledning, den här dagen och alla dagar. Hjälp mig att följa din befallning att gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Tack för din ledning, din kraft, och din räddning.

Den här kvällen och inför den här natten ber vi dig på nytt om din närvaro överallt i världen. Herre, du som vet att vi behöver dig, hjälp oss så att också vi själva förstår att vi behöver dig. Vi ber om din frid överallt där ofriden och ångesten har makten. Låt ditt ljus bryta fram och din frid breda ut sig i våra hjärtan och i hela din skapelse. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er alla. (1 Thess 5:23, 28)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll.

I och med andakten denna kväll har vi nu tagit oss igenom hela Markusevangeliet. Resten av andakterna denna vecka och hela nästa vecka kommer vi att läsa psaltarpsalmer (med undantag för söndagarna, då vi stannar upp inför dessas särskilda texter). Därefter kommer vi att tillsammans ta oss an Johannesevangeliet. Vi som arbetar med dessa andakter hoppas att du har glädje och användning av dem, och önskar dig Guds rika välsignelse i ditt andaktsliv.

genom

Fredrik Borglin

Präst och redaktör för ”Dagligt Bröd”

%d bloggare gillar detta: