2020-07-08: Morgonandakt

Onsdag, 8 Juli, 2020.
Psalm 204 – ”Kornet har sin vila”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

”Herre, du min herde i liv och död, stilla mina sinnen och min själ när jag nu närmar mig dig. Möt mig också den här dagen och den här stunden med din närvaro och ditt tilltal. I Jesu namn. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 15:33-41

Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Några som stod intill hörde det och sade: ”Han ropar på Elia.” En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav honom att dricka och sade: ”Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.” Med ett högt rop slutade Jesus att andas. Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: ”Den mannen måste ha varit Guds son.” Längre bort stod också några kvinnor och såg på, och bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor och Salome. De hade följt med honom och tjänat honom när han var i Galileen. Och där var många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till Jerusalem.

Betraktelse

Vår vandring genom Markus evangelium fortsätter, och i andakten denna morgon läser vi om vad som händer vid Jesu död. I detta textavsnitt finns flera saker som, om vi påminner oss om dem, vill hjälpa oss till en djupare förståelse av det som sker här.

Flera saker i texten hjälper oss se att det som sker den här dagen är något allvarligt och avgörande. Till att börja med föll ett mörker över hela jorden, från den sjätte till den nionde timmen (det vill säga från ungefär klockan 12 mitt på dagen fram till klockan tre på eftermiddagen). När Jesus sedan ger upp andan brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. Markus kommenterar inte den händelsen närmare, men här finns en djupare betydelse: förhänget i templet, som skiljde Gud och människor åt, bryts upp i samband med Jesu död på korset. Det betyder: en ny och djupare gemenskap med Gud blir möjligt – genom det som Jesus gjorde på korset.

När Jesus har dött berättar Markus om hur några av dem som var där reagerade på Jesu död. Den romerske officeren förstår det som kanske ingen annan fullt ut förstått när det kommer till Jesus, han sade: Den mannen måste ha varit Guds son. Officeren, en person som rimligen stod helt utanför de judiska sammanhangen, som rimligen inte kan ha haft någon större kunskap om det som Jesus sagt och alla de tecken och under han gjort, drar slutsatsen att Jesus måste ha varit Guds son, när han såg honom dö.

En annan grupp som också är med, men som vi inte hört något om tidigare, är den grupp kvinnor som också fanns med vid korset. Markus skriver att bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor och Salome, och det stod om dem att de hade följt med honom och tjänat honom när han var i Galileen. Dessutom var där många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till Jerusalem.

Gång på gång i sitt evangelium beskriver Markus hur de tolv lärjungarna misslyckas med att förstå vem Jesus är, vilket som är hans egentliga uppdrag, och i sitt uppdrag som lärjungar. När Markus berättar om Jesu korsfästelse lyser de med sin frånvaro, och tidigare har en förrått honom, en annan förnekat honom. Så det får bli den utomstående officeren som får deklarera vem det verkligen var som hängde där på korset, och det får bli de hittills förbisedda kvinnorna som får vara förebilder i trofast lärjungaskap.

För Gud kallar och vill bruka alla människor för sitt rikes skull, också de utomstående och de förbisedda. Och förnekarna och förrädarna, till och med de är välkomna tillbaka om de vänder om till honom, inte för att de förtjänar det, utan för att Jesus älskar också dem. Den som kommer till honom, visar han inte bort. Det gäller alla, och det gäller också den här dagen.

Förbön

Tack, Käre Herre, för den här nya dagen, och för varje ny dag som du ger. Hjälp mig den här dagen i mitt uppdrag som tjänare i ditt rike och som lärjunge och efterföljare till din Son, Jesus Kristus. Ge mig mer av din helige Ande, mer av kraft och vägledning. Dra mig, käre himmelske Fader, närmare dig, varje dag, och varje stund.

Vi ber den här dagen också om din ledning och ditt beskydd. Vi ber om det för hela din värld, för vår del av den, för våra sammanhang, för våra närmaste och för oss själva. Kom du och prägla dem alla, på ett nytt och djupare sätt än förr. Låt din välsignelse, din frid och din glädje prägla din skapelse mer och på ett djupare sätt än förut, och visa mig hur jag kan vara med i arbetet för detta. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd från herren Jesus åt alla. (Upp 22:21)

%d bloggare gillar detta: