Onsdag, 8 Juli, 2020.
Psalm 506 – ”Din sol går bort, men du blir när”
eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.
Bön
Käre himmelske Fader, kom till mig och gör mig stilla, så att jag kan ta emot det som du vill ge just nu. Öppna mitt hjärtas öra för dina ljuvliga ord. Undervisa mig om din vägar. Amen.
Bibelläsning – Markusevangeliet 15:42-47
Då det redan hade blivit kväll – det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten – kom Josef från Arimataia, en ansedd rådsherre, som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus blev förvånad över att Jesus redan skulle ha dött. Han kallade till sig officeren och frågade om Jesus verkligen var död. När han fick veta det av officeren skänkte han Josef den döda kroppen. Josef köpte linnetyg, tog ner honom och svepte honom i tyget. Han lade honom i en grav som var uthuggen i berget och rullade en sten för ingången till graven. Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.
Betraktelse
Vår vandring genom Markus fortsätter, och denna vandring börjar gå mot sitt slut. I andakterna igår och nu i morse läste vi om Jesu korsfästelse och död, i läsningen denna kväll beskriver Markus vad som händer senare på kvällen samma dag. Det hade blivit kväll, och det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten. Med andra ord: det var fredag kväll, det var den fredag som vi kristna brukar kalla långfredagen.
Igår morse läste vi om hur den i övrigt okände Simon från Kyrene fick bära Jesu kors en bit på vägen till Golgata (se Mark 15:21-26), och i andakten i morse introducerade Markus en Igår morse läste vi om hur den i övrigt okände Simon från Kyrene fick bära Jesu kors en bit på vägen till Golgata (se Mark 15:21-26), och i andakten i morse introducerade Markus en grupp kvinnor som följt Jesus en tid – några av dem finns också med i läsningen nu ikväll. Jesu närmaste lärjungar, de tolv, lyser fortfarande med sin frånvaro, så andra får ta vid. Denna kväll introducerar Markus ytterligare en tidigare okänd karaktär – Josef från Arimataia.
Arimataia tros ha legat omkring 25-30 km nord eller nordväst om Jerusalem, uppe i Efraims bergsbygd. I övrigt får vi veta om denne Josef att han var en ansedd rådsherre, som också han väntade på Guds rike. Det blir också han som får ordna med Jesu begravning: han tog mod till sig och gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp, vilket han också får. Josef köpte linnetyg, tog ner honom och svepte honom i tyget. Därpå lade Josef Jesus i en grav som var uthuggen i berget och rullade en sten för ingången till graven.
Eftersom det bara var några timmar kvar till sabbaten, då årets största helg började, (Jesus dog ju omkring klockan 15, och sabbaten inleddes klockan 18 – då skulle allt vara färdigt, inget arbete fick utföras), måste allt detta arbete ha skett i högt tempo. Med tanke på allt som skulle göras (och som Josef också gjorde) kan det inte ha varit långt kvar till solnedgången när Josef till slut rullade stenen för gravens öppning. Men: Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.
Vi, som till skillnad från de frånvarande lärjungarna, de närvarande kvinnorna, Josef från Arimataia och många andra vet hur historien om Jesus slutar (eller rättare sagt fortsätter), kan inte helt sätta oss in i vad alla dessa människor som följt Jesus och funnits nära honom kan tänkas ha tänkt och känt nu när han var död, och allt tycktes vara över, avslutat i ett stort misslyckande.
Kanske kan vi försöka, men vad vi däremot både kan och bör göra är att dela uppståndelsenglädjen som lärjungarna, kvinnorna och många andra fick del av den första påskdagen och därefter. Men vi behöver inte vänta, vi kan göra det redan den här dagen.
Förbön
Så tackar jag dig Herre, också för den dag som nu går mot sitt slut. Tack för alla de gåvor du gav under denna dag, och tack för att du lät mig upptäcka vissa av dem. Käre far, låt mig denna kväll i frid och ro få somna in med din uppståndelse och seger i mina tankar, och låt mig imorgon få vakna till en ny dag i din närhet.
Herre, också den här kvällen ber jag om din vägledning och ditt beskydd. Förbarma dig över din skapelse och allt som är i den. Vägled världens ledare och länder, vägled din kyrka och ditt folk. Kom med mer av din fred och frid in i världen, in i den här stunden, och in i varje människas inre, du som är god och trofast. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
Herrens Bön
Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.
Välsignelse
Nåd och frid från honom som är och som var och som kommer. (Upp 1:4)
Dagligt Bröd 