2020-07-06: Morgonandakt

Måndag, 6 Juli, 2020.
Psalm 135 – ”Se, vi går upp till Jerusalem”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 15:6-15

Vid högtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, den som de bad om. Nu satt en som kallades Barabbas fängslad tillsammans med upprorsmännen som hade begått mord under oroligheterna. Folket tågade upp till Pilatus och bad honom göra som han brukade. Han svarade: ”Vill ni att jag skall släppa judarnas kung?” Han förstod att det var av avund mot Jesus som översteprästerna hade utlämnat honom. Men översteprästerna hetsade upp folket till att begära att han skulle släppa Barabbas i stället. Pilatus sade på nytt: ”Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?” De ropade: ”Korsfäst honom!” Pilatus frågade: ”Vad har han gjort för ont?” Men de ropade ännu högre: ”Korsfäst honom!” Pilatus, som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas. Jesus lät han piska och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

Betraktelse

Pilatus verkar obenägen att göra översteprästen och de judiska ledarna till viljes. Det kan helt enkelt ha berott på en vanlig attityd hos en person med makt: att låta andra få känna på den makten, och därför inte bara ge dem vad de vill ha – inte ens om han tänker ge dem det de vill till slut. Den attityden kan också ha förstärkts av att Pilatus ”förstod att det var av avund mot Jesus som översteprästerna hade utlämnat honom”. Romaren hade den morgonen fått klart för sig att Jesus inte var någon maktsträvare och upprorsmakare, och att anklagelsen mot honom för det var uppdiktad för att man visste att den romerska makten inte tvekade att avrätta sådana.

Pilatus kunde ha svarat Jesu anklagare något i stil med Gallio, den romerske ståthållaren i Akaja tjugo år senare, när judarna i Korinth kommer med en annan jude (Paulus) till domstolen: ”’Om det gällde något brott eller skurkstreck skulle jag naturligtvis lyssna på er, judar. Men grälar ni om ord och namn och er egen lag, då är det er ensak. I sådana tvister vill jag inte vara domare’. Därmed körde han bort dem från domstolen” (Apg. 18:14-16). Men Pilatus hade inte den ryggraden, han ”ville göra vad folket begärde”. Därmed svek han sin plikt som rättvisans uppehållare och gjorde sig skyldig till det som kallas justitiemord, precis som de som kom med den falska anklagelsen mot Jesus.

Anklagelsen hade nog passat bättre på den namne till Jesus, som gick fri i stället för honom: Jesus Barabbas. Ja, de två det stod emellan här hade sannolikt samma egennamn! ”Jesus” var ett vanligt judiskt mansnamn (greciserad form av Joshua), så man fick skilja olika bärare av namnet med ett tillnamn, som ”Jesus Barabbas” [arameiska för ”faderns son”], eller ”Jesus Christos” [grek. övers. av hebr. Mashiach/ Messias]. I Matt. 27:17 formulerar Pilatus alternativet så: ”Vem vill ni att jag skall frige, Jesus Barabbas eller den Jesus som kallas Messias?”. Märkligt nog är båda två också ”faderns son”, även om Jesus från Nasaret – för kristna läsare – är det i en alldeles speciell mening, nämligen Son till Gud, den himmelske Fadern.

Barabbas borde enligt tidens rättskipning ha dödats för sina brott, men Jesus Kristus tar på sig hans straff. Men det är ju inte bara Barabbas som får denna svindlande befrielse i sista minuten, det är alla vi syndare, eftersom ”syndens lön är döden” (Rom. 6:23, där Paulus fortsätter: ”men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre”). När vi hör eller läser om Barabbas, kan och borde vi tänka: Där är jag; jag är den egentlige förbrytaren, jag är skyldig till det straff som min Herre Jesus för evigt tagit i mitt ställe. Jag är befriad från mig själv och mitt onda. Jag lever av nåd, oändlig och förunderlig: Amazing grace! (Sv.Ps. 231, slå upp och läs den; tacka Gud för hans nåd just mot dig!)

Förbön

Tack, gode Gud, för en ny dag som du ger ur din hand och tack för livet med dig. Hjälp mig den här dagen att bättre förstå och minnas vad du har gjort för mig. Hjälp mig också att se vad du den här dagen gör och vill göra för mig, i mig, och genom mig.

I början av denna dag och denna vecka ber vi åter om din närvaro och ditt förbarmande i och över det som nu sker: i världen, i Sverige, i vår närhet och inom oss. Tack att du ser och redan är i det som sker, tack att du inte är långt borta från någon enda av oss. Vi ber om synliga ingripanden från dig, för världens skull och för ditt rikes och din barmhärtighets skull. I Jesu namn. Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. (Gal 1:3)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna morgon.

%d bloggare gillar detta: