2020-07-06: Kvällsandakt

Måndag, 6 Juli, 2020.
Psalm 138 – ”Jesus, du mitt liv, min hälsa”

eller: klicka här för en Spotify-lista med lovsång, eller här för en Spotify-lista med stilla musik.

Bön

Ack, Herre Jesus, hör min röst, gör dig ett tempel i mitt bröst. Uti mitt hjärta bliv och bo, så har jag tröst och evig ro. Amen.

Bibelläsning – Markusevangeliet 15:16-20

Soldaterna förde in honom på gården, alltså i residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan. De klädde honom i en purpurröd mantel och vred ihop en krans av törne och satte den på honom. Sedan hälsade de honom: ”Leve judarnas konung!” De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä och hyllade honom. Och när de hade hånat honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder och förde ut honom för att korsfästa honom.

Betraktelse

Det är välkänt att man i kulturer med offentliga avrättningar ser till att beröva den dödsdömde sådana drag som ger honom mänsklig värdighet, t.ex. möjligheten att gå rak och ledig och på vägen till avrättningen se på människorna omkring sig med frimodighet. Det gör det lättare för avrättningspersonalen att döda honom om de först har fått håna och misshandla honom ordentligt. Och om vederbörande stapplar och blöder och mer eller mindre dignar under exv. bördan av ett kors eller dess tvärbjälke, lockar det fram avsky och förakt och glåpord från de som kantar gatorna på väg ut till avrättningsplatsen. Avhumanisering av offret är en vanlig och viktig del av själva dödsstraffet; det ska kännas som att alla vettiga människor, ja, hela samhället förenas i att stöta bort en usel varelse, inte längre en riktig människa, utan en som inte är värd något annat än en inhuman och grym död.

Detaljerna i de romerska soldaternas hånande av Jesus efter gisslingen visar att de känner till domsskälet. Kanske hade någon av dem redan skrivit tavlan som skulle sättas upp på korspålen: det här människovraket är IESUS NAZARENUS REX IUDAEORUM (”Jesus nazareen, judarnas ’konung’”, förkortat INRI). Det vill säga, han påstod sig vara den som skulle bli det, men så här går det den som gör så, i trots mot kejsaren och det romerska imperiet. Hånfullheten ska inte bara drabba upprorsmannen utan även alla judar, som ser på: kom ihåg vem ni lyder under!

Men innan korsfästelsen ska verkställas får soldaterna göra sig lustiga med ”kungen” en stund. De klär på honom en röd (soldat)mantel, som ska leda tanken till maktens purpur (och dölja att hans rygg redan är gisslad till blods), gör en ’krona’ av törnen som vrids ihop och trycks ner på hans huvud så att taggarna får blodet att rinna igen, sätter en käpp i hans bundna händer, som skall föreställa kungaspiran – tills man rycker den åt sig och slår honom i huvudet med den. Det ”roliga” i hela narrspelet med ”hyllningar” av ”judakungen” är förstås att han är den minst mäktiga och vördnadsvärde mannen i hela Jerusalem just nu, som snart ska föras ut och spikas upp för några timmars omänskliga, dödliga plågor utanför stadsmuren vid nordvästra porten.

Allt är bara på låtsas, och ändå är allt på riktigt. Hela charaden med ”judarnas kung” är bara kattens lek med råttan, en grym show, ett sätt att såra också alla judars känslor, och visa hur maktlösa de är. Men ändå är det sanningen som framställs och visas upp, fast alla deltagarna tror att det är motsatsen. Ingen av dem som dömde och verkställde domen trodde för ett ögonblick att den galne galileern verkligen var den som Gud smort till den sanne kungen av Israel. Men han var det.

Vi som vet att det de sa och skrev på korstavlan trots allt var sant, dagens och evighetens sanning, kan besluta oss för att leva den sanningen. Det vill säga: hålla hans namn heligt, tro på att han kommer med Guds rike, att han är vår rätte konung och Herre, som vi följer, lyssnar till, lyder och dyrkar som han förtjänar och en dag kommer att dyrkas av alla levande varelser. Vi gör det inte på låtsas, inte som en ironisk charad, ett fromt (eller ”fromt”) rollspel, utan på riktigt av hela vårt hjärta, själ och förstånd.

Förbön

Tack, käre himmelske Far, för den här dagen. Tack att din Son, Jesus Kristus, gick korsets väg för vår skull. Hjälp mig att djupare än förr tro på och leva den sanningen. Hjälp mig att hålla hans namn heligt, ta emot honom som den rätte konungen och Herren, följa, lyssna till, lyda och dyrka honom, med hela mitt hjärta, hela min själ, hela mitt förstånd och all min kraft.

Käre far, inför denna natt överlämnar jag till dig all oro, all rädsla och all ångest, och alla som människor som lever i detta just nu. Herre, bär oss och allt det där, så att vi inte behöver bära det själva. Herre, tack att du ser och att du vet, och för att du aldrig är långt borta från någon enda av oss. Var hos dem denna natt, kom till dem som ropar efter dig denna natt, visa dig för dem som söker dig denna natt, du som har det och är den som vi behöver. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre, Amen.

Herrens Bön

Vår Fader, du som är i himlen. Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden, såsom i himlen. Ge oss idag det bröd vi behöver, och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån det onda. Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet, Amen.

Välsignelse

Må han som är fridens herre skänka er sin frid, alltid och på alla sätt. Herren är med er alla. (2 Thess 3:16)

Tack till vännen Bengt Holmberg som skrivit andakten denna kväll.

%d bloggare gillar detta: